Bn

...

a DHL

do Laeta ePIbeteio m fester rör

a u Do nba Jeoetetereiriet abr Prin o opi ig vni DH oce teke oio 6: b 0104 Miedo ige, D Keine en wu.

ee

CN

NA 1h SÖK

N A LA MR UP UA A U ii cU ee AL: LEN NN E Vi

kN d 4 mU

ACTA

SOCIETATIS SCIENTIARUM

FENNICÆ.

TOMUS XLIX.

HELSINGFORSIE. Ex offieina typographica Societatis litterarie fennicæ. MCMXXX.

i ds

ais o OU

w

TABLE

DES

ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME.

INDEX

. PIPPING, HuGo, Om runinskriften på Rökstenen. . HAMMARSTRÖM, M., Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und

griechischen Alphabets.

. PrPPING, Huco, Rókstensinskriften ännu en gång.

4. HILKA, ALFONS und SÖDERHJELM, WERNER, Petri Alfonsi Disciplina Clericalis.

III. Franzósische Versbearbeitungen.

. NORDLING, ARNOLD, Ordskatten i Sódermannalagens Textcodex.

40416

À AN ET ive LORS TEA ES , Te A # 4 I Kr T, h Th "wa AS WAP, RU , sä * r l | .

j^. adn Za nem Ck (p Marble dmt zw satt AU d

aims 4 x d 2

BEN T^ PSTARU EEE

“the 5. |

ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICE

TOM. XLIX. N:0 1.

OM RUNINSKRIFTEN

PA

RÖKSTENEN

AN HUGO PIPPING SE, i E

HELSINGFORS 1919 FINSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS TRYCKERI

I. Magiska siffror.

I Rök III är kapitlet XVII, sidd. 225—237 helt och hållet egnat åt talförhällandena på Rökstenen. Sophus Bugge och Magnus Olsen hava genom sammanlagda iakttagelser ansett sig kunna uppvisa, att en addition av runtecknen inom olika avsnitt av inskriften påfal- lande ofta leder till talen 16 eller 24 eller till multipler av dessa tal. Antalet runor i den yngre rundraden var 16, i den äldre 24. Bugge och Olsen antaga, att ristaren avsiktligt uppdelat skriften i avsnitt, innehållande runor till ett antal av n x 16 eller n x 24.

Jag har på mer än ett håll mött tvivel på riktigheten av dessa 'arithmetische Kunststücke', och inför offentligheten hava dessa tvivelsmål tagit sig uttryck hos Brate i Rök III, sid. 272 À, mindre eftertryckligt i Rök IV, sid. 254.

Emellertid har Magnus Olsen i uppsatsen 'Om Troldruner, Fordomtima II, Uppsala, 1917 till full evidens uppvisat, dels att man tillagt runraden en magisk betydelse, dels ocksä, att man vid formuleringen av besvärjelser, som nedskrevos med runor, gärna avpassade det så, att runornas antal blev en jämn multipel av antalet runor i runraden. Ett fullkomligt slàende bevis för riktigheten av M. Olsens uppfattning är det faktum, att fyra inbördes sammanhän- gande och i magiskt syfte författade halvstrofer av Egill Skallagrimsson innehålla envar 3 x 24 runor, om de àtergivas i 900-talets runskrift. Likartat är förhällandet med tvà halvstrofer, som i Snorra Eddan tillskrivas Volu-Steinn.

Att dessa talförhällande skulle inträtt genom ett verk av slumpen, mäste jag med M. Olsen hålla för alldeles uteslutet. De 'artimetiska konststycken’, som S8. Bugge och M. Olsen till- trott Rókristaren att utföra, äga sålunda oomtvistbara motsvarigheter på annat hall.

Pk : Under dessa förhållanden kunde det synas överflödigt att upptaga det ifrågavarande spórs- målet till förnyad behandling. Jag har dock ansett mig böra göra detta och kan härvid àbe- ropa tre olika skäl. För det första hava Bugge och Olsen icke varit fullt eniga om den utsträckning, i vilken skapandet av talförhällanden àsyftats av Rökstenens ristare!, och några av de argument, som finnas framställda i Rök III, synas mig osäkra. För det andra hava flere uppeubart avsiktliga aritmetiska grupperingar av inskriftens runor ännu icke blivit upp- SÅ märksammade. För det tredje vill jag ej försumma något tillfälle att kraftigt betona de arit- ga metiska anordningarnas avsiktlighet, ty blott pa denna väg fàs säkra bevis för, att Rök-ristaren

! Se M. Olsen Fordomtida II, sid. 26, not. 2. N:o. 1.

2 Hvco PrPrrIxG.

avsiktligt begagnat vissa slag av kortskrift. Dessa bevis spela i sin tur en viss roll, dä det gäller att väga olika läsarter mot varandra. Innan jag går att sammanställa de 'aritmetiska konststycken', som Rök-ristaren enligt min mening frambragt med avsikt, vill jag ännu pápeka ett par omständigheter.

I de fall dà ramstrecket bör utläsas som 7, kan man ej avgöra a priori, om detta streck bör medräknas som en runa eller icke. I D, sid. 23f. har jag antagit, att ramstrecket i sádana fall bór medräknas. Vid fortsatt studium av fragan har jag kommit till den övertygelsen, att ristaren underlättat sin uppgift genom att efter behov medtaga ramstrecket i räkningen eller utelämna det. Likaledes tror jag numera — i motsats till yttrandena i D, sid. 24 — att man vid räkning av bindrunor efter behag fär räkna ljudens antal eller huvudstavarnas. Vid kvistrunorna och vissa andra former av lónnrunor synes däremot huvudstavarnas antal uteöra den enda rik- tiga grundvalen för beräkningen.

Med verkliga felristningar opererar jag alls icke vid mina kalkyler. Däremot tror jag, att den skadade sista runan d i rungruppen f en gang eiterföljts av ett i, skrivet pa samma sätt som de övriga ö-tecknen i grupperna f och g. Detta i har jämte den omedelbart föregående, skadade runan d státt pà den trubbiga, fórmodligen avstótta kanten mellan bakre bredsidan och högra smalsidan. Brate i Rök III, sid 127 (jfr Rök IV, sidd. 245 och 255) anser, att den ram, som skiljer g fran f, här bór läsas som i, men häremot kan invändas, att ljudet 7 varken i grup- pen f eller gruppen g betecknas med en lodrät linje. Jfr Bugge i Rök III, sid. 127. Run- räkningen blir i huvudsak oförändrad, vare sig man här häller sig till Brates åsikt eller till min förmodan !.

Om man med M. Olsen och E. Sievers (sid. 9) vill läsa biarnaR (icke birnar eller airnaR) ı d VII, behöver detta icke alls påverka vår räkning, ty ristaren har dà velat skriva ar med en bindruna och har helt enkelt glómt att rista den bistav, som skulle beteckna ljudet a.

Om vi taga hänsyn till det, som nyss sagts, finna vi följande anmärkningsvärda talförhäl- landen uttryckta pa Rökstenen.

1. Avsnittet a, som strücker sig fran aftuamup till och med sakaR, omfattar 9 x 24 — 216 runtecken. Härvid får man ej medräkna ramen på vänstra sidan av rad. II, ehuru denna ram uppenbarligen har ljudvärdet 2. (Om ramen icke hade något ljudvärde, skulle bistaven till runan n säkerligen hava fogats direkte till ramen, säsom fallet är pà raden d II.)

2. Sträckan från början av inskriften till punkten på raden d III, d. v. s. från aftuamup till och med likia omfattar 16 x 24 — 384 runtecken. Även här lämnas ramen på vänstra sidan av a II oräknad.

3. Hela sträckan a Id VIII, som avslutas med en punkt, d. v. s. avsnittet aftuamup — birnarsunir omfattar 24 x 24 = 576 runtecken. Ramen till vänster om a II räknas som vanligt icke, men vàl ramen till hóger om d V, varjämte bindrunan ap i d V har talvärdet 2.

1 Jag framstüler min gissning med all reservation, emedan den blott är byggd pà studiet av avbildnin- garna i Rök III och IV. Det är möjligt, att en granskning av själva stenen eller avgjutningen skulle bringa

mig pà andra tankar. Tom. XLIX.

€ ^

Om runinskriften på Rökstenen. 3 4. Sträckan från början av a III till punkten på a V, d. v. s. avsnittet sakumukmini — manum omfattar 4 > 24 = 96 runor. Se Rök III, sidd. 232 f.

Sträckan fran början av a III till slutet av e, d. v. s. sakumukmini — marika omfat- tar 11 x 24 = 264 runtecken.

or

6. Sträckan fran punkten på a V till slutet av e, d. v. s. patsakumanart — marika om- fattar 7 x 24 = 168 runtecken.

7. Sträckan fran b I till punkten på d III, d. v. s. raipiaurikR — likia omfattar 7 x 24 = 168 runtecken.

8. Sträckan fran 5 I till slutet av d VIII, där en punkt är utsatt, d. v. s. raibiaurikß — birnarsunir omfattar 15 x 24 = 360 runtecken. Ramen till höger om d V medräk- uas, och bindrunan ap i d VI räknas som tvà.

9. Sträckan fran 5 II till slutet av e, d. v. s. flutna — marika omfattar 3 x 24 = 72 runtecken.

10. Strückan frän punkten pà d III till slutet av 4 VIII, d. v. s. patsakumpritaunta — bir- naRsuniR omfattar 8 x 24 = 192 runtecken.

11. Raderna eI, e II och e HI innehålla envar 24 ruutecken. Ramarna räknas ingenstä- des med, ehuru de flesta uttolkare anse, att ramen till hóger om e III har ljudvär- det 21. Se Rók III, sid. 226.

12. Raderna f och g innehålla sammanlagt 2 x 24 = 48 runtecken, vare sig att man med Brate utläser ramstrecket mellan f och g som i eller med mig antager, att raden f avslutats med ett i. I det senare fallet fäs för f 24 och för g likasä 24 runor. I Rök III, sidd. 225 f. räknas kvistrunan p i f som två runtecken. Detta är onekligen det enklaste sättet att fà fram talet 24 i raden f. Men mot detta antagande to ri någon màn, att alla övriga kvistrunor hava talvärdet 12. Dock må det framlällas, att kvistrunan p på raden f icke är fullt likställd med inskriftens övriga kvistrunor. Se Pipping D, sidd. 21 f. och nedan, kap. III.

13. Avsnitten A, i, # innehålla sammanlagt 2 >< 24 — 4S runtecken. Härvid räknar jag på följande sätt.

h innehåller 11 kvistrunor och 19 lönnrunor. Summa 30 runtecken. Att med Rök III, sidd. 227 f. söka pressa fram talet 24 i h synes mig ogörligt.

i innehäller tre runkors med 2 huvudstavar i varje. De ljud, som runkorsen företräda, äro 6, och huvudstavarnas antal är 6. Utan tvivel äga de tre runkorsen det sammanlagda talvärdet 6. Lägges härtill runföljden biari, fås 11 runtecken i avsnittet 2.

k innehåller tre runkors med det sammanlagda talvärdet 6. Runan p, vars huvudstav sammanfaller med en av huvudstavarna i det tredje runkorset,

! Frågan om utlüsningen av detta ramstreck skall jag diskutera längre fram. Jag anser, att ramen här saknar ljudvärde.

* Jfr nedan under mom. 13. I Rök III ger mau med orätt alla kvistrunor talvärdet 2,

N:o 1.

4 Hvco PiPPIiING. x

räknas icke med. Däremot räknas naturligtvis den” fristående runan R. Wee Hela talvärdet för £ blir alltså 7. För hela avsnittet À -i -k fas alltså 30 + 11 + 7 = 48 runtecken.

I alla de nu uppräknade fallen, som inbördes stödja varandra!, synes det mig klart, att ristaren eftersträvat sammanställuingar av x» >< 24 runtecken. I Rök III, sidd. 228 f. och 232 har Magnus Olsen hänvisat till partier av inskriften, i vilka talet 16 mähända har eiter- strävats. 1 avsnitten c II och e III ligga de med skiljetecken kringgürdade lönnrunorna rhfprh mellan tvà rungrupper, som vardera innehälla 16 runor. Den fórra gruppen löper fran ramen till ett skiljetecken, den senare ligger mellan tvà skiljetecken. En ännu tydligare stràvan att fà fram talet 16 har Olsen uppdagat i d VI. Mitt pà raden finnes en punkt, och om man räknar” bindrunan ap som 1, läsas 16 runor på vardera sidan om punkten. I de ovan citerade fallen 3, 8 och 10 måste bindrunan ap räknas som två runor för att giva det sökta talet 24, och trängseln pa raden d VI àr icke stórre, àn att rum hade kunnat beredas för en huvudstav till. Ristaren har tydligen strávat att 1 denna del av inskriften fà fram bàde talet 24 och talet 16 och har vunnit sitt mal genom att skriva ljudforbindelsen ap med en bindruna, som man eiter behag kan räkna som 1 eller som 2.

Ristarens förkärlek för talet 16 kan mahända ocksa giva en rimlig fórklaring till den egen-

domliga omständigheten, att han i den s. k. "katalogen’ springer fran patsakumanart till patsa- kumtualita. Genom detta språng ernäs, att ordet sakum, som är ristat 7 ggr, skenbart före- kommer 16 ganger?. I detta sammanhang förtjänar ännu följande anmärkningsvärda förhållande att omnämnas. Om ”katalogen” eller det avsnitt, som börjar med a III (sakumukmini), uppdelas i grupper på 24 runor, inledes den tolfte gruppen med runföljden patsakumtualita, och ordet tualfta är symmetriskt grupperat kring den tolfte runan (I) i denna tolfte grupp.

Efter den utredning, som nu lämnats, kan det vara skäl att granska de invändningar, som Brate i Rök III, sid. 273 gjort mot Bugges och Olsens antagande, att Rökristaren avsikt- ligt sammanställt rungrupper, som företräda magiska siffertal. Brate säger, att det synes övergå mänsklig förmaga att avfatta en inskrift med avsiktligt iakttagande av de uppgivna tal- förhållandena. Brate tyckes härvid utgå från den föreställningen, att en invecklad anordning av runorna i grupper, byggda på ett och samma siffertal, lättare kan uppkomma genom ett verk av slumpen än på grund av en medveten plan hos ristaren. I själfva verket är förhållandet det motsatta. Enstaka, i aritmetiskt avseende påfallande grupperingar kunna bero på en slump, men erbjuda ännu mindre några svårigheter för en ristare, som söker ästadkomma dem. Ju mera in- vecklat det aritmetiska system är, som framträder i skriften, desto mera ökas naturligtvis sva- righeterna för ristaren. Men sannolikheten för att systemet är ett verk av slumpen minskas i en ojämförligt snabbare progression än svårigheterna ökas lör ristaren, och när systemet nått en viss grad av omfattning och fulländning, är det fullständigt orimligt att betrakta det hela som framsprunget ur en tillfälligheternas lek.

! Nàgra av de uppställda satserna äro likvisst blott korollarier av de andra. Så följer t. ex. fallet 3 ome- delbart av fallen 1 och 8 samt av 2 och 10.

* Nordenstreng, B, sid. 68 har också tänkt sig, att det underliga språnget från 2 till 12 kan hava magisk innebörd.

Tom. XLIX.

Om. runinskriften på Rökstenen. 5

Framfór den nyss citerade invändningen mot Bugge-Olsens teori ställer Brate en annan, som likaledes beror på ett missförstånd. Brate anmärker, att han ej tror pa en med avsikt gjord aritmetisk gruppering, emedan dess djupa mening skulle undga inskriftens "slóa' läsare, och ristarens möda alltså hade varit fruktlös.

För min del ser jag ristarens psykologiska läggning i ett helt annat ljus än Brate gör det. För mig framstår det som ett axiom, att en runristare, som använt tva olika alfabet och dessutom minst fem olika slag av lönnskrift, icke skytt att bereda en slö läsare svårigheter, utan tvärtom med avsikt hopat svärigheter, som blivit kännbara även för skarpsinniga runuttol- kare. Ju svårare en gåta är, desto större glädje bereder den sin upphovsman och de fa utvalda, som lyckas gissa den. För de 'slóas' räkning sammanställas inga gätor. Till detta allt kommer ännu en mycket viktig omständighet. Det kan icke betviflas, att runskriften auságs som ett kraftigt verkande magiskt medel, och man trodde helt visst, att de i den samma boende magiska krafterna verkade oberoende av omgivningens insikter i magien. Ett tydligt vittnesbörd om detta föreställningssätt lämnar den kända episoden om bondedottern Helga i Egils saga, kapp. 72 och 76 (Altnordische Sagabibliothek, 3, sidd. 240 ff. och 250). En fórsmadd friare hade velat väcka Helgas kärlek genom att rista kürleksrunor pa ett gällock, som lades i hennes bädd. Men han var ej tillräckligt kunnig i runristning och begick misstag, som ledde till att en sjukdom, av vilken flickan led, förvärrades. Olyckan avvändes genom att den run- kunnige Egill skrapade ut de felaktiga runorna och lät elden förtära bäde spänorna och själfva gällocket. Sedan botade Egill Helga genom att rista nya runor, som han lade i hennes säng under kudden.

Älskarens runor hade icke den verkan, som han avsåg. Fastän orätt uppfattade av sin upphovsman, verkade de blint enligt sin inneboende natur,

ll. Kortskrift.

I mycket stor utsträckning följes i runskrift den principen, att samma runa ej skrives tva gänger à rad. Frånsett de fall, i vilka upprepning av en runa användes för beteckning av run- ättens nummer eller runans nummerföljd inom ätten (se avsnitten e III och ^). har den nyss- nämnda regeln strängt iakttagits av Rökstenens ristare utom i avsnittet d VII, där runan s skrivits två gånger i följd. Orsaken till avvikelsen från det regelrätta har naturligtvis varit skrivarens önskan att i de ovan, sidd. 2f. under momenten 3, 8 och 10 omnämnda fallen ästad- komma grupper, som innehålla n > 24 runor 1.

Omtvistat är, i vilken grad runristare avsiktligt använt haplografier, som omfatta mera än en runa. Under hänvisning till åtskilliga äldre uttalanden (Bugge, Kock, Läffler, No- reen, Olsen, Rydberg), enligt vilka haplografisk skrivning av hela rungrupper använts av Rökstenens ristare, har jag i D, sidd. 9—14 gjort mig till förespråkare för den uppfattnin-

ı Även i Rök II, sidd. 230—933 återföres skrivningen ss i d VIII på ristarens önskan att låta bestämda

siffertal framträda, men de argument, som där anföras till förmån för detta påstående, äro andra än mina.

Nie

6 Huco PIiPPING.

gen, att vàr ristare principiellt icke skrivit en och samma runföljd tvà gän- ger å rad, om han kunnat vinna samma resultat genom att skriva den en gång men läsa den två gånger. Jag har vidare tillagt, att ristaren följt denna princip ("Rydbergs regel’), åtminstone där den icke kom i strid med hans strävan att få fram betydelsefulla siffror. Icke utan förvåning har jag sett, att Brate i Rök IV, sidd. 240 och 246 finner det ”betänkligt att läsa en runföljd två gånger och rentav talar om 'missbruk', dà en runa läses tre gånger. Nästan ännu mera överraskande är det, att v. Frie- sen i ’Lister- och Listerbystenarna i Blekinge” (Uppsala universitets årsskrift, 1916), sid. 14 — på tal om en föreslagen dubbelläsning av två runor — invänder, att det ej i något fall verkligen är styrkt, att en sådan avsiktlig haplografi använts. Dessa yttranden av Brate och v. Friesen innebära enligt min mening ett fullständigt omotiverat underkännande av bevisförin- gen i Rök III, sid. 233, där det framhälles, att skrivningen tualraubr = tuaR ualraubar i a IV är framkallad av skrivarens önskan att i avsnittet sakumukmini — manum få 4 x 24 runor. Efter min framställning ovan sidd. 2 ff. torde det få anses säkert, att varje enskild del av inskrif- ten (utan möjligen den skadade och därför okontrollerbara raden d IX) ingått i något avsnitt, vars runantal på förhand var bestämt och måste utgöra en multipel av 24. Att detta (enligt Brate oupphinneliga) mål nåtts med lätthet, beror säkerligen därpå, att både beräkningen och beteckningen varit elastisk, i det ristaren förbehållit sig rätten att medräkna eller förbigå en ram med ljudvärdet i, att räkna en bindruna som en eller som två, samt att efter behof enkel- skriva eller dubbelskriva en upprepad runföljd.

Under dessa omständigheter innebär dubbelläsning eller till och med flerfaldig läsning av en och samma runföljd absolut ingenting betänkligt. Tvärtom fordrar en god metod, att sådan läsning införes, sasnart även den minsta förbättring av texten därigenom vinnes. Såsom jag antytt redan i D, är jag övertygad om, att ristaren — långt ifrån att sky haplografier — använde sådana så ofta son möjligt. Blott på tre ställen förekomma diplografier, och på alla dessa ställen kunna särskilda orsaker till denna anordning uppvisas.

På raden a II läses runföljden fapi två gånger å rad. I D, sid. 10 har jag tänkt mig möj- ligheten av att detta beror på felskrivning. Om det ena fapi strykes, och ramen vid början av a II medräknas, fås 2 x 24 runor i avsnittet aftuamup — sunu. Men vinsten på detta hall óverkompenseras av de genom ändringen framkallade mångfaldiga störingarna i det på sidd. 2 ff. utvecklade aritmetiska systemet. Jag anser därför numera, att diplografien fapifapi(R) bibehål- lits av aritmetiska grunder.

På raden d II läses den diplografiska runsättningen ituitulakil. Även här skulle använd- ningen av haplografi hava kullstörtat hela den aritmetiska byggnaden. Men framför allt märkes, att skrivningen ituaki aldrig kan ge den enligt min mening åsyftade utläsningen etu; wittu q wettwangi. Jir nedan, kap. XIII. j

Pà raden d VIII àr runan s skriven tvà gänger, synbarligen för att de avsnitt av inskrif- ten, som sluta med d VIII, skola räkna n x 24 runor. Se ovan sidd. 2 f.

Vid utläsningen av en haplografi i dess renaste form springer man, efter utlisningen av en runsättning, tillbaka till en av de redan lästa runorna och fortsätter sedan läsningen från denna punkt, utan att óverhoppa något ljudtecken. Haplografierna äro emellertid ingenting annat än en underart av det, som typograferna kalla ’lik’, d. v. s. ett språng i texten från ett ljudtecken

Tom. XLIX.

Om runinskriften på Rükstenen. 7

till ett följande ställe, där detta tecken äterkommer. Skrivningen tualraubr i st. f. tuar ual- raubar innehåller närmast ett ’lik’, d. v. s. ett språng fran a i tuaR till det första a i ualrau- bar men kan ocksä betecknas som en haplografi, i det runföljden ua är skriven en gäng i st. Ï. två gånger, varjämte ristaren underlåtit att alls beteckna det R, som bör utläsas efter den första fórbindelsen ua. Dessutom har ristaren óverhoppat det sista a i ualraubaR och ersatt R med r. Den sistnämnda friheten har han tagit sig pa grund av bristande utrymme. Ty R kan skrivas blott vid undre ramen, och på den ifrågavarande raden stod det icke vidare någon del av undre ramen till förfogande. Men då Brate i Rök IV, sid. 233 vill förklara hela run- gruppen ualraubr som en på grund av bristande utrymme gjord förkortning, kan jag icke vara ense med honom. I likhet med Bugge (Rök IIT, sid. 233) och med stöd av de nya bevis jag anfört för det aritmetiska tvång ristaren ålagt sig, anser jag det alldeles uppenbart, att kort- skriften ualraubr i främsta rummet måste tydas som ett av ristaren valt medel att få fram betydelsefulla siffertal. Vilja vi namngiva detta medel, kunna vi beteckna det som en haplografi (ua skrivet en gång i st. I. två) kombinerad med ellips (ett R och ett a överhoppade) och kako- erafi (r i st. f. R).

Ett exempel på avsiktlig ellips für vinnande av aritmetiska syften erbjuder troligen även skrivningen finb = uaim (icke Rfinb = huaim) i e I. Jfr Rök III, sid. 226, not. 1, där kfinb bör rättas till Rfinb, om man utgår från den på omstående sida uppställda runraden.

Några av de iakttagelser, som jag nyss refererat, kunna sammanfattas på följande sätt.

I Ristaren har aldrig skrivit en och samma runa eller runföljd två gånger à rad, med mindre han därigenom fått fram runsättningar, som innehålla » »« 24 runor.

II. Där det gällt att fà fram runsättningar, som omfatta » »« 24 runor, har ristaren ej skytt:

1. att mot den allmänt gängse regeln dubbelskriva en ensam runa (ss i d VII);

2. att enkelskriva en runföljd, som bör utläsas två gånger (ua i tualraubr);

3. att lämna enstaka ljud obetecknade. (tualraubr för tuaR ualraubaR; finb = uaim i st. I. Rfinb = huaim.

Jag anser det därför vara metodiskt riktigt att vid tolkningen av inskriften utnyttja dub- belläsning av enkelskrivna runsättningar i allra största utsträckning, d. v. s. i den mån ett gott språk med klar innebörd därigenom vinnes.

Vidare anser jag det för möjligt, att ristaren även på andra ställen än i rungruppen ual- raubr samt i fallet finb (= uaim) i st. f. Rfinb (= huaim) överhoppat enstaka runor.

Om man opererar med haplografier och ellipser, öppnas nya tolkningsmöjligheter i mängd. Ingendera utvägen får naturligtvis anlitas, där man icke får fram en tolkning, som på ett slående sätt harmonierar med innehållet och formerna i de säkra partierna av texten. Särskilt farligt är det naturligtvis att i större utsträckning antaga elliptisk skrivning, ty på denna väg möter man strängt taget inga skrankor för godtycket. Dubbelläsningen av runsättningar bereder oss däremot blott ett begränsat antal nya möjligheter.

N:o 1.

8 Hvco Pıprine.

Ill. Beteckningens konsekvens. .

I de två närmast föregående kapitlen tror jag mig hava visat, att ristaren av Rökstenen tillåtit sig några små inkonsekvenser, i det han. stundom mot huvudregeln dubbelskrivit en runa eller en runsättning, stundom upptagit ett ramstreck med ljudvärde i sina sifferkalkyler, stundom icke, samt stundom gett en bindruna talvärdet 1, stundom värdet 2. I det stora hela mäste man dock giva honom det erkännandet, att han i sitt beteckningssystem ädagalagt en anmärknings- vürd konsekvens. Sälunda anser jag, att ristaren undantagslöst tänkt sig den yngre runraden uppställd och uppdelad på följande sätt:

tbmir:hnias:fupark.

Vidare häller jag före, att både den direkta ljudskriften och lónnskriften undantagslöst bör läsas i riktningarna vänster—höger samt uppifrän—nedät.

I D, sid. 5 gjorde jag mig ännu skyldig till en inkonsekvens, i det jag efter Brates föredöme läste de 10 upp- och nedvända lönnrunor, som avsluta e III, i orätt riktning. Detta fel här jag emellertid rättat i E och F. Det är förlätligt, att Brate icke lagt märke till någon av de nämnda, rätt korta och undanskymda notiserna!, men detta förbiseende och det fullstän-

diga ignorerandet av min framställning i D, sid. 21f., där en ny förklaring av kvistrunan Pp i f

givits, hava vållat, att Brate kommit på villospår i en mycket viktig principfråga, av vars rätta lösning inskriftens tolkning i hög grad är beroende.

Jag syftar här närmast på ett uttalande av Brate i Rök IV, sid. 249, där han säger, att jag i strid med A läser lónnrunorna i Æ från vänster till höger, samt att "läsningen av runkorsen från vänster till höger synes betünklig. då annars lónnrunorna läsas från- höger till vänster”.

Om det är Brates mening att med detta yttrande påbörda mig en serie inkonsekvenser, så har han säkert orätt, ty jag läser alltid från vänster till höger och uppifrån nedåt, vare sig det är fråga om lönnskrift eller direkt beteckning, både i avsnittet h och annorstädes. Lika mycket far Brate vilse, om han tror, att läsningen höger—vänster står fast för något enda av de med lóunskrift tecknade styckena. Trots Läffler, C, sidd. 208 gäller detta allra minst om avsnittet h. Allt detta skall jag påvisa i den följande framställningen, där de olika avsnitten av runinskriften systematiskt skola genomgås.

Vid avsnitten a, b, c, d, g behöver jag icke uppehålla mig, emedan alla uttolkare här läst från vänster till höger och, då flere rader följt på varandra, läst raderna i riktning uppifrån nedåt. Om runornas ordningsföljd i alfabetet lämna dessa avsnitt icke någon upplysning.

I avsnittet e läser jag raderna uppifrån nedåt, och inom varje rad fortgår läsningen från vänster till höger. Den tredje raden utgör blott ett skenbart undantag. Emedan runorna här stå upp- och nedvända, måste läsaren tänkas stående på huvudet. Då sker utläsningen i rätt riktning, vànster—hóger. De tio lónnrunorna i slutet av raden motsvara härvid runföljden m i f. (Se Pipping, F, sidd. V f).

' E har dock anmälts av v. Grienberger i Jahresbericht 34 (för år 1912), Leipzig, 1914, sid. 142,

Tom. XLIX.

Om runinskriften på Rökstenen. 9

I D, sidd. 19—27 har jag visat, att runorna rhíprh i e II utgöra en grupp av lönnrunor, som företräda runsättningen umisum. Den rätta läsningen fäs, om man utgär frän runraden

tbmiR : hnias : fupark

och skjuter varje runa i förbindelsen rhfprh tre steg bakät.

Denna upplösning av lönnskriften har godtagits av Brate i Rök IV. Om den, som jag vägar tro, är riktig, visar den, att ristaren känt den yngre runraden just i den här anförda formen. Ty lösningen omójliggóres, vare sig man flyttar runan t till slutet av den andra ätten eller omkastar átternas ordningsföljd eller läser den med fupark begynnande runraden bakfram, i 'spegelskrift’. Jfr Pipping, D, sidd. 25—27.

I avsnittet f finnes en kvistruna med trenne kvistar till vänster och fyra till hóger. Av sammanhanget framgår, att denna kvistruna måste beteckna runan p. I D, sidd. 211. har jag refererat och kritiserat de förslag till förklaring av denna runa, som tidigare givits — även Brates. I Rök IV omnämner Brate varken min kritik eller mitt motförslag. Jag nödgas därför här upprepa en del argument, som jag tidigare anfórt.

Vid sin förklaring av kvistrunan i f utgár:Brate från en i spegelbild sedd runrad rimb : tsainh : krapuf. På detta sätt far Brate runan p att framstå som den tredje ättens fjärde runa, betecknad med tre kvistar till vänster och fyra till höger om huvudstaden. Vid fråga om lönnrunorna i e II har jag emellertid påvisat, att tolkningen rhiprh = umisum icke fås fram genom anlitande af Brates runrad i spegelskrift, utan blott med tillhjälp av runraden tbmir : hnias : fupark. Jag kan icke förmå mig att vid tolkningen av lónn- och kvistrunor uppställa alfabetet än i en ordning än i en annan och förkastar därför obetingat Brates för- klaring av kvistrunan i f. I stället antager jag, att denna runa har tre kvistar till vänster och fyra till höger, emedan p i alfabetet tbmir : hnias : fupark, vilket ristaren bevisligen använt i ansnittet e, är den enda runa, som inom sin ätt är den tredje, räknat från vänster och den fjärde, räknat från höger. Häremot kan icke invändas, att detta slag av lönnskrift eljes är okänt. Ty Rökristaren använder även annan lönnskrift, som icke är bekant från annat håll.

Vid läsningen av runorna i h tänker jag mig stenens framsida vänd uppåt, dess baksida vänd nedåt, toppen vänd åt vänster och basen åt höger. Läsningen sker då genomgående från vänster åt höger samt uppifrån nedåt. Vid läsningen av kvistrunorna (sakumukmini enligt Olsens evidenta tolkning) tages, såsom Läfflers i C formulerade regel fordrar det, ättens nummer före runans nummer. Ättens nummer läses upptill på vänstra sidan om huvudstaven och runans nummer nedtill på högra sidan. Regeln vänster—höger, uppifrån—nedåt iakttages sålunda vid läsningen av varje enskild runa. När turen sedan kommer till lönnrunorna (av Läffler i C tvivelsutan rätt tolkade som pur), tagas runorna ovanför strecket först, sedan runorna under strecket.

Läffler i C, sidd. 207 ff. (jfr. Rök III, sidd. 118 och 143) och Brate, Rök IV, sid. 247 läsa avsnittet À sålunda, att stenens baksida tänkes vänd uppåt och toppen åt höger. Där- vid tvingas man att läsa allting avigt — från höger åt vänster samt nedifrån uppåt. Inom själva rungruppen ^ finnes absolut ingen anledning att avvika från de vanliga utlüsningsprinci-

- perna, ty läsningen sakumukmini pur fås utan minsta olikhet, vare sig man väljer läsriktningen

vänster—höger, uppifrån—nedåt eller höger —vänster, nedifrån —uppåt, blott man börjar läsnin-

N:o 1. 2

10 Hvao Pıpeınc.

gen vid stenens topp. En av orsakerna till att Läffler föredragit den aviga läsningen àr den, att han betraktar det som säkert, att man vid läsningen av toppkorsen (i avsnitten i och k) bör fortskrida i riktningen nedifran—uppät (Läffler, C, sidd. 191 ff, och sid. 207). Såsom jag skall visa vid behandlingen av rungruppen à, finnes det dock även här ingenting, som fram- tvingar avig läsning av lönnskriften. I gruppen k är avig läsning helt enkelt omöjlig.

En omständighet, som bidragit till, att Läffler läst avsnittet h avigt, är väl den tolk- ning han givit de tio lónnrunorna i e III, dem han utläser e wp = ’alltid uppåt. Läffler finner i dessa ord en anvisning om att vissa partier av lönnskriften böra läsas nedifrån uppåt. Läfflers tolkning av de nämnda lönnrunorna synes mig icke övertygande och har förkastats både av Bugge i Rök III, sid. 131, not 1 och av Brate i Rök IV, där en helt annan tydning av de nämnda runorna gives. Detta av Läffler framförda argument för avig läsning av runorna i h kan sålunda lika litet vara bindande för Brate som för mig.

Ej heller kan jag fästa någon vikt vid, att den punkt, som synes avsluta stycket h (se nedan, sid. 15) får sin plats ovanför sista runans halva höjd, om man läser rungruppen h så som jag gör det.

I avsnittet i! på stenens toppyta läses runföljden biari från vänster till höger. Då de två sista runorna äro ställda i båge nedåt, synes detta antyda, att läsaren här skall vrida syn- fältet ett halvt varv runt och följaktligen läsa runkorsen på toppen sålunda, att stenens bakre yta tänkes liggande vänd uppåt. Därvid fås den av Bugge funna läsningen au -iu -is, om man börjar i vänstra övre hörnet och läser alla korsen medsols. Läsningen au-iu-is godkän- nes både av Läffler, Nord. stud., sidd. 191 ff. och av Brate i Rök IV, sid. 255.

I avsnittet & fås, om man börjar i vänstra hörnet upptill och läser korsen medsols

ulnirupR.

Denna läsning, som Läffler i B, sid. 2 kommit mycket nära?, är först framstäld av mig (i C, sidd. 17 ff.) och godkänd av Bj. M. Olsen och av v. Friesen (i D, sid. 14. Bugge och Brate läsa runkorsen i avsnittet k fran höger till vänster, men detta måste vara oriktigt, emedan runan p därvid ryckes ätskils fran den lónnruna, med vilken den är samstava. Detta argument har framhållits av mig redan i C, sid. 19 och D, sid. 29, och dess vikt har erkänts bàde av v. Friesen i D, sid. 14 och av Brate i Rók IV, sid. 249.

Till det som nu sagts vill jag för säkerhets skull foga, att skriften i a, c, d och g visser- ligen börjar nere vid marken och avslutas närmare toppen, men att detta icke innebär någon läsning nedifran uppät. Ty skrivytan tänkes i dessa fall vid avläsningen bibehällen i det lod- rüta planet men vriden 909 kring sin tyngdpunkt. Härvid fäs den normala läsningen vánster— höger.

Kort sagt, sa som jag läser inskriften, röjer sig icke pa en enda punkt någon inkonsekvens i fråga om grupperingen av runorna inom alfabetet tbmlR : hnias : fupark eller i fråga om den riktning ristaren inslagit, dä han fogat runa till runa. Alla de tolkningar, vid vilka man förut- sütter en annan gruppering av den yngre runraden eller en annan riktning för utläsningen av

! Se teckningen i kap. XX. ? Emedan det ännu icke hade uppvisats, vilken runrad ristaren använt, kunde den rätta lósningen ej ut-

finnas vid denna tidpunkt.

Tom. XLIX.

Om runinskriften på Rökstenen. 11

texten, måste jag obetingat förkasta. Ty runföljden tbmir : hnias : fupark är säkert fastställd genom lönnrunorna rhfprh i e II, delvis också genom A (sakumukmini), där m betecknats som första ättens tredje runa. Och läsningsriktningen vänster—höger, som för de vanliga runorna kan verifieras vid varje steg, är för den äldre runraden tryggad genom Sanders evidenta läs- ning av f! (sagwm------ ) och för lönnrunor genom Bugges lika evidenta läsning (sakumuk- mini etc.) av el samt genom min (av Brate accepterade) läsning (umisum) av lönnrunorna rhiprh i e II. |

I ánnu ett, mycket intressant fall visar Rókristaren en anmärkningsvärd konsekvens. Nästan alltid, när ett beteckningssätt, som ieke kan anses omedelbart begripligt för läsaren, användes första gången, sker detta vid ätergivandet av ord eller ordgrupper, som tidigare förekommit tecknade med vanlig skrift. Detta framgar av följande fakta.

1. Den första haplografi, som omfattar mera än en runa, àr runsättningen tualraubr i a IV. Den fóregás av runsättningen ualraubaR — tuaR i a Ill, som ger nyckeln till tolkningen av haplografien.

2. Användningen av urnordiska runor, möter oss först i f, och detta avsnitt inledes med runsättningen sagwmogmeni, som väsentligen tücker sakumukmini i a III. Utan denna kon- gruens, som först upptäckts av Sander, hade sannolikt ingen kommit mycket làngt vid läs- ningen och tolkningen av f och g.

3. Den egendomliga kvistrunan i f ingar som ett led i runföljden sagwmogmenipad, en klar motsvarighet till sakumukminipat i a III.

4. Den lónnskrift, som bestär i att varje runa ersatts med sin omedelbara föregängare i alfabetet, uppträder blott i e I, och de 11 första runorna giva vid upplósning av chiffern den kända förbindelsen sakumukmini.

5. Den lönnskrift, som bestar i att varje runa skjutits tre steg tillbaka inom alfabetet, användes blott i e II och ger vid upplösning förbindelsen umisum, som är känd från « V.

6. Lónnrunorna i A, som icke tidigare använts, ätergiva den från a III kända runförbin- delsen sakumukmini. Lönnrunorna i avsnitten 7 och % äro byggda på samma principer som de i À och behövde därför icke inledas med ett förut känt ord. Mina i D, sid. 31 uttalade betänk- ligheter synas mig numera grundlósa.

Det enda fall av lónnskrift, som vid upplósning ej ger nagot fórut använt ord, synes vara den, som bestär däri, att ättens och runans nummer anges genom upprepning av ett och samma tecken (slutet av e III och slutet av A).

Dà Brate i Rök IV, sid. 244 icke vill tillmäta den omständigheten nàgon betydelse, att upplósningen av lönnskriften i e II ger en ordform (umisum), som är välbekant frán ett tidigare avsnitt av inskriften, sa har han, fórsmàende min fingervisning i D, sidd. 26 och 28, förbisett en hos ristaren alldeles tydligt framträdande tendens.

! Denna rad, som är upp- och nedvänd, mäste naturligtvis vridas 180? vid läsningen,

Nos.

12 Huco Pıprine.

IV. En av ristaren fölid substitutionsprincip.

I matematiken gäller som "känt den satsen, att en storhet kan substitueras für en annan, om de báda storheterna äro identiska. Utanför matematikens omräde har man ofta tummat pà denna sats och tillåtit sig substitutioner, även där det är fråga om ting, som endast erbjuda vissa inbördes likheter, eller om variabler, som kongruera blott i vissa fall. Sådana felaktiga substitutioner har man stundom gjort omedvetet, stundom medvetet och då i avsikt att på lek eller allvar bedraga en annan.

Omedvetna substitutioner av detta slag spela en stor roll vid spràkutvecklingen. Den av- skyvärda frasen ’använda sig av’ uppkom för omkring trettio àr sedan i Sverge genom füljande substitution :

använda = begagna, alltså använda sig av = begagna sig av.

Av stort psykologiskt intresse är en uppgift, som Hildebrand meddelar i Sveriges Medeltid, III, sid. 609. Bland meddeltida helgonreliker har man funnit en, som liknar en män- niskohand, men vid närmare undersökning visat sig vara en sälfot. Den riktiga förklaringen till detta faktum är också funnen av Hildebrand, som påpekar, att det fanns ett helgon med namnet Phocas. Reliken kunde betecknas som manus phocæ om också ej som manus Phocce.

Här föreligger ett fall av felaktig substitution, som grundar sig på en tillfällig ljudlikhet, och som skett i bedrägligt syfte. Jag tror dock icke, att vi få döma den medeltida bedragaren lika strängt, som om relikhandeln skett i våra dagar. För medeltidens människor betydde ordet vida mera än för oss, och en namnlikhet ansågs alltid äga en viss grad av motsvarighet i det reella livet. Den, som tillverkat reliken manus phocæ, var väl en sofist, men han har kanske bedragit sig själv nästan i samma grad som han bedrog den kristliga menigheten.

Tillverkaren av manus phocæ stod på samma utvecklingsstadium som författaren till Skáld- skaparmål, där man finner följande argumentering. Mannen är reynir vápnanna 'vapnens prö- vare”. Heymir betyder även ”rönn'. Rönnen är ett träd. Asken är också ett träd. Därför hava skalderna använt ordet askr som ”kenning” för en man.

En så mängledad substitution som den sistnämnda kan naturligtvis förekomma blott inom en krets, där substitutionerna omhuldats i flere generationer såsom en särskild konstgren. Men enklare substitutioner, byggda på tillfälliga likheter och icke på verklig identitet, kunna mycket väl hava uppskattats och använts längt tidigare.

I ©, sidd. 6—8 har jag visat!, att Rókstenens ristare ersatt den bland skalderna vanliga kenningen kueldridu hestr = ulfr med hestr Sinngunnar, emedan Sinngunn — Merseburgerfor- melns Sinhtgunt — företrädde en av de himlakroppar, som ságos skrida fram under natten och därför kunde kallas kueldrida. Likheten Sinhtgunt = kueldrida àr, som synes, ieke beroende av etymologien för namnet Sinhtgunt, utan kvarstår, även om Sinhtgunt emenderas till Sinthgunt ?.

! Jfr ock de instämmande uttalandena hos Ed. Sievers, sid. 8.

? Nürmare om tolkningen av Rökstenens histRsikunar i kap. XII.

Tom. XLIX,

EAT

Ad Jana?

=

Om runinskriften på Rökstenen. 13

Vid användningen av runorna i den äldre runraden har ristaren tillämpat den prineipen, att storheten x får substitueras för y, sásnart det finnes något tillfälle, i vilket x — y. Jag skall till en början nämna ett par fall, där substitutionen synes vara oomtvistlig.

Sasom Sander (sidd. 1 och 3) fórst visat!, motsvaras sakum i a IIT, skrivet med yngre runor, av sagwm i /, skrivet med äldre runor, och bada skrivsätten användas för att beteckna ljudfórbindelsen sazwm. Nu bör det märkas, att den urnordiska runan för w eljes icke begagnas som tecken för vokaliskt «. Däremot begagnas den yngre runradens u som tecken både för det vokaliska och fór det konsonantiska ljudet. Pret. sing. av verbet vara skrevs i urnordisk skrift regelrätt waR, i yngre runskrift uar. I detta fall gällde likheten w — u, och på grund härav har ristaren tillvällat sig ráttigheten att använda w som tecken för vilket som helst av de ljud, som runan u kunde företräda *. -

Efter Bugges? föredöme i Rök II, sid. 45, III sid. 124 antager man, att hoar, ristat i f med urnordiska runor, betecknar samma ljudtóljd som runsättningen huar i a VI, tecknad med yngre runor, samt att det andra ljudet i förbindelsen är ett konsonantiskt «. Den äldre runradens o plägade icke begagnas som tecken för konsonantiskt u. Men man tecknade ljudet o dels med den äldre runradens o, dels med den yngre runradens u. Pret. sg. av verbet fara tecknades i urnordisk skrift for, i yngre runskrift fur. Detta gav ekvationen 0 = u, och därför ansåg sig ristaren av Rükstensinskriften kunna använda urnordiskt o som allmänt ersättnings- medel för den yngre runradens u. Alltså kunde han skriva hoaR i st. f. huar. Samma substi- tution av urnordiskt o für yngre runradens u, dür detta icke betecknar o-ljud, utan konsonan- tiskt u, föreligger i oaRi (avsnittet g), som enligt Läfflers förslag (C, sid. 201) numera all- mänt® likställes med uaRi, samt i goanaR (avsnittet g), som man med Brate och Bugge ut- läser kuanaR 5.

Detta sistnàmnda ord erbjuder ännu ett annat exempel pà Rókristarens användning av substitutionsprineipen. Den urnordiska runan g betecknar icke ljudet k. Men exempelvis i ordet Casan > *dazr, dag! tecknas det spirantiska g-et regelrätt med den urnordiska runan g och med den yngre runradens k. Härvid fäs den inom vissa gränser gällande ekvationen: urnordiskt g = yngre runradens k.

Med stód av denna ekvation ansag sig ristaren sedan kunna anvánda urnordiskt g som allmänt ersättningsmedel för den yngre runradens k och skrev alltså goanar = kuanaR.

I nära anslutning till tidigare yttranden i D, sidd. 311. har jag här sökt klarlägga den teoretiska grundvalen för den endast skenbart nyekfulla användningen av urnordiska runor i f och g. Jag har härvid byggt på de tilltalande och allmänt antagna tolkningar av rungrupperna sagwm, hoaR, oaRi, goanaR, som pä divinationens väg vunnits av Sander, Brate, Bugge och Läffler. Teorien für substitutionerna stammar fran Brate, Rök Ill, sidd. 285 ff.

! Jfr Rök II, sid. 41, Rök III, sid. 124.

? Jfr Brate, Rök III, sidd. 285 ff.

3 Bugge hänvisar i Rök II, sid. 45 till tidigare uttalanden av Sander (sidd. 1 och 3). Men med hänsyn till betydelsen likställer Sander icke huaR i a VI med hoar i f.

4 Jfr. Brate, Rök IIT, sid. 292, IV, sid. 245.

5 Se Rök III, sidd. 134, 292, Rök IV, sid. 246, ,

* Se Rök III, sid. 130 och Rök IV, sid. 246. / /

N:o 1.

14 Hvco PIP PING:

Det ligger stor vikt på, att själva den princip uppdagas, som ristaren följt i de nämnda fallen. Ty sedan principen är funnen, kan den användas som ledtråd vid diskussionen av in- skriftens omstridda partier.

Ett resultat, som genast kan vinnas, är insikten om, att den med urnordiska runor skrivna förbindelsen sagwmogmeni (i f) är ett på regelrätt väg vunnet substitut för den yngre runradens sakumukmini i a III. De urnordiska runorna g, W, 0, e kunna insättas i stället för den yngre runradens k, u, u, i, ty:

[e

3 1 ack. daz "dag! tecknades med urn. g och med yngre runradens k.

2. det konsonantiska w-et i "weza 'slà ihjàl tecknades med den äldre runradens w och den yngre runradens u

3. o i pret. sg. do ‘dog’ tecknades med den äldre runradens 0 och den yngre runradens u.

+

e i pret. let "làt? tecknades med äldre runradens e och den yngre runradens i.

Om vi i anslutning till den allmänna uppfattningen uttyda kristrunan i f som ett p, fås i f runtöljden sagwmogmenipad. Bugge antager i Rök II, sid. 75, att d här fungerar som tecken für den tonande spiranten ©. Detta är i och för sig rimligt!, men rubbar identiteten mellan de 14 första runorna i f och i a III. Jag tror därför, att Brate har rätt, dà han i Rök III, sid. 291 och i Rök IV uppfattar d som ett tecken för ljudet # Detta antagande är tillatligt, ty ristaren har härvidlag blott följt den nyss beskrivna substitutionsprincipen. På Rök- ristarens tid hade den urgermanska förbindelsen lö sannolikt redan gett /d?, och denna ljudför- bindelse tecknades i urnordisk runskrift med Id, men i yngre runskrift med It. Ur dessa fall löste sig den ekvation, med stöd av vilken ristaren ansåg sig kunna använda den äldre run- radens d som tecken för ljudet t.

Substitutioner av det nyss beskrivna slaget böra naturligtvis uppfattas som ett slags lönn- skritt.

V. Om ordningsföljden mellan de olika partierna av inskriften.

Ristaren har icke på långt när överallt med full tydlighet angivit, i vilken ordning de olika styckena böra läsas, och i en del fall kämpa ännu olika åsikter mot varandra. På en del ställen synes mig den rådande osäkerheten bero på, att man ej tillräckligt noga gett akt på skrivarens principer och anvisningar.

Den fråga, på vilken jag i detta sammanhang särskilt vill länka uppmärksamheten; är frà- gan om sambandet mellan avsnitten e, h och 2, k.

Päfallande otillfredsställande synas mig försöken att inpassa de 10 sista tecknen i e III mellan inskriftens övriga partier. ;

1 Se Noreen, Aschw. Gr. $ 266 och sid. 493. ? Jfr Noreen, Aisl. Gr. III, $ 217, anm,

Om runinskriften på Rökstenen. 15

Såsom jag redan tidigare (sid. 8) framhållit, synes det mig klart, att man såvitt möjligt bör läsa de tio sista (mest till vänster stående runorna i e III) i samma riktning som de 14 övriga runorna på samma rad, d. v. s. skenbart från höger till vänster, men i själva verket från vänster till höger, då ju hela denna rad bör tänkas upp- och nedvänd vid läsningen. Vidare bör man givetvis söka en läsning, vid vilken raden ej avbrytes för inskjutande av partier, som äro skrivna på andra delar av stenen. För det tredje anser jag det icke lämpligt att frånkänna något runtecken uppgiften att beteckna ett verkligt ljud eller bidraga till beteckningen av ett sådant. Jfr Läffler, C, sid. 204.

De flesta läsningsförsök, som hittills framlagts, strida mot en eller flere av dessa, för mig tämligen självklara regler. Läffler, C, sidd. 204 ff. och Brate, Rök III, sid. 297, Rök IV, sid. 248 läsa lönnrunorna i e III bakfram. Brate på de anförda ställena och Bugge, Rök ILL, sidd. 132 ff. betrakta sista runan i e III som en peksticka utan ljudvärde. Bugge, Rok ILI, sid. 150 och Brate, Rök III, sid. 297, Rök IV, sid. 255 inskjuta partierna h, f, y, resp. f, g, h emellan de olika avsnitten av e III.

Brate synes alls icke hava känt till det förslag till läsning, som jag framlagt i E och F (jfr ovan, sid. 8). Jag föreslår där att tolka lönnrunorna i e HI på följande sätt.

1. Andra ättens andra runa = nm. 2. Andra ättens tredje runa =i. 3. Första ättens första runa — t.

Runan n anges genom två o-runor och två s-runor, runan i genom tva o-runor och tre s-runor. Radens sista runa ser ut som den 13:nde runan i det äldre runalfabetet, men kan lika väl uppfattas som en kvistruna av den typ, som använts vid beteckningen av sakumukmini i stycket h. I nära anslutning till den tankegång, som Bugge utvecklar i Rök II, sid. 134, auser jag, att detta beteckningssätt för den sista runan i e III valts, emedan ristaren velat an- tyda, att kvistrunorna i ^ böra läsas omedelbart efter e III.

Då y i runskrift ej sällan tecknas med i', får man på denna väg fram ordet nytt, en grammatiskt lämplig bestämning till minni n. i avsnittet h.

På denna väg tror jag mig hava visat, att À bör läsas omedelbart efter e. Ovan, sidd. 3 f. har jag påpekat, att summan av runtecken i h, i och & utgör 48. Detta innebär en anvisning om, att de ifrågavarande avsnitten höra ihop. Däremot är det osäkert, om ristaren genom punk- ter antytt, att i bör läsas efter h. Enligt Rök III, sid. 117, not 1 och sid. 297, not 1 efter- följes det sista runtecknet i h av en punkt, som dock icke är fullt säker eller tydlig, och enligt Rök III, sidd. 141, not 1 samt sid. 233 finnes till höger om runkorsen i avsnittet ? en annan punkt, som icke heller är fullt tydlig.

'Om man tager i betraktande, att inskriften på stenens högra kant icke avslutas med en punkt, ehuru avsnittet om Teoderik just här går till ända, kan man tänka sig, att punkten vid slutet av A ej betecknar en paus, utan utgör en hänvisning till punkten på högra sidan om run- korsen i avdelningen i. Punkterna skulle då hava till uppgift att likasom sammanknyta avsnit-

! Jfr Rök III, sid. 129. På Rökstenen finner man intet säkert fall av y, tecknat med U. N:o 1,

16 x "Hweo PrrPING.

ten À och ©. Då punkternas existens emellertid icke är höjd över allt tvivel, fäster jag icke någon avgörande vikt härvid. Jag gör det så mycket mindre, som stycket z påtagligen icke börjar, där punkten är inhuggen. :

Den nionde raden i d, som är starkt skadad, har lämnats alldeles utanför de sifferberäk- ningar, som meddelats i kap. I. Dä dessa kalkyler gett ett synnerligen tillfredsställande resul- tat, vill det synas, som om d 9 stode alldeles pà sidan om den óvriga texten. I varje fall bilda styckena a I—4 VIII ett avslutat helt, eftersom runsumman här utgür 24 x 24. Jag häller det för möjligt, att d IX skall läsas efter alla andra partier av inskriften. Detta förefaller framför- allt rimligt, om de första runorna i d IX äro nukmini och böra utläsas noz minni — — = Jir nedan, sid. 18.

VI. Sakumukmini.

Denna runsättning förekommer första gången i a III. I f läses sagwmogmeni med äldre runor. Såsom tidigare (sidd. 13 f.) påpekats. utgör den senare runsättningen ett slags lönnskrift för den förra. Runföljden airfbfrbnhn, varmed e III börjar, utgör, såsom Bugge visat (i Rök I, sid. 72) en lönnskrift för sakumukmini. Magnus Olsen har ådagalagt, att även avsnittet h börjar med sakumukmini i lönnskrift (Rök III, sid. 119). |

Enligt Bugge, Rök I, sidd. 15 f. och Rök III, sid. 11f. är sakum = sazum till det yttre = 1 pers. plur. till betydelsen = 1 pers. sg. av ett verb!. Ingen utom Stephens (i B och C) har tänkt på möjligheten av att ett annat verb föreligger än verbet säga, fht. sagen. Emellertid bör man icke utan vidare förkasta Stephens” antagande, att sakum är likvärdigt med fsv. 1 pers. pl. säghum ‘vi ságo' eller "jag ság'. Det förtjänar påpekas, att i Volospé uttrycket ek så, växlande med sát användes vid uppräkningen av en hel del händelser. Jämför

Vsp. 30 såk vitt ok vitt of verold hueria 31. Såk valkyriur vitt of komnar 32. Ek så Baldri blöpgum tivur 35. Hapt såk liggia und huera lundi 38. Sal sák standa sólu fiarrà 39. Sák par vapa bunga strauma.

Valet mellan läsningarna sagwm "jag förtäljer” och sazum "jag har sett' måste naturligtvis i hög grad bero av sammanhanget. I auslutning till Bugge, Rök I, sid. 17 och Brate, Rók

1 Rök I, Efterslæt översätter Bugge sakum med "lader os fortælle’, och i Rök III, sid. 267,

Rök IV, sid. 255 tolkar Brate detta ord med 'lasst uns sagen’, 'sügom'. Likaså Noreen i B, sid. 493.

Tom. XLIX.

Om runinskriften på Rökstenen. 17

III, sid. 267, Rök IV, sid. 255 anser jag, att objektet till sakum är mini = mnn? n. Jag üver- sätter dock icke minni med 'minne' utan med 'minnesvàrd tilldragelse' och anser mig berättigad till påståendet, att ordet mnn? haft denna betydelse. Jag hänvisar till Flatóboken II, sid. 23, radd. 14—15: Jatuardr — — — hio pa hogg pat er menn hafa sidan at minnum haft ’Jatvard utdelade dà ett hugg, som sedan räknats bland minnesvärda tilldragelser”. Om mini översättes på detta sätt, kan det lika väl stå som objekt till sazum "jag har skådat som till sazum "jag förtäljer”.

Det gäller vidare att finna subjektet till verbet sazum. Nu är det en känd sak, att döda ting, som voro försedda med inskrifter, både i fornromersk och i forngermansk tid mycket ofta framställdes som talande i 1:sta person. Jag hänvisar till Bugge, Norges Indskr. m. d. ældre Runer I, sidd. 1501. Jag föreställer mig, att det underförstådda subjektet till sazum är ett ord, som betecknar den gravvård, som uppbär inskriften. Det ord, som vi hava att supplera, torde vara m.pl (neutr) kumbl. Enligt Wimmer, De danske Runemindesmærker, IV. 2, sid. XII användes Æwmbl i danska runinskrifter som plurale tantum för att beteckna en minnesvárd, sammansatt av olika partier, t. ex. en gravhög och en runsten. Denna anvàndning av kumbl som pl. t. framtrüder kanske tydligast pà Virring-stenen, som anses härstamma fran slutet av 900-talet (Wimmer, IL 27, sid. 159).

Det underförstådda subjektet kumbl n.pl. ger oss omedelbart förklaringen till pluralen sazum, men lämnar oss fortfarande valet öppet mellan stzum "jag har skådat och säzum "jag förtäljer”.

Det slutliga valet kan ej träffas, förrän vi funnit en rimlig tolkning av de tvà runor uk, som ligga mellan sakum och mini. Många förklaringsförsök hava sett dagen, men intet av dem har vunnit allmän anslutning. I Rök III, sid. 15, not 1 meddelas, att Bug ge under de sista månaderna av sitt liv förkastade alla de tolkningar, som framträtt inför offentligheten, även dem, som han själv givit. Bland de tolkningar Bugge uppställt och förkastat får man även räkna den, som senare upptagits af Lindroth i A (jfr sid. 7 noten), och den, som givits av Brate i Rök III, sid. 267, Rök IV, sidd. 233 och 255. Nordenstrengs läsning sag(hjum Ygg minni (A, sid. 3) har icke godkänts av Brate i Rök IV, sid. 233 och synes mig icke över- tygande.

Tyvärr har man genomgående försmått eller förbisett Vigfussons viktiga anmärkning 'sakumuk — segjumk (reflex.?). Även jag hade länge förbisett den, och så kom det sig, att jag i E och F trodde mig framlägga någonting nytt, då jag föreslog att identifiera sakumuk med 1:sta pers. pres. av verbet 'säga i mediopassiv form men aktiv betydelse — en form av samma typ som rópumk i Hévamél, 134 ff.

Det ligger ingenting orimligt i tanken att ett w-ljud på Rók-ristarens tid kunnat förekomma i en sådan form mellan m’ och k. Enligt gängse mening kvarstod pa Rókristarens tid obetonat « efter kort rotstavelse men hade bortfallit efter làng. För starka verb av typerna fara, finna bör man alltså konstruera 1 pers. sing. pres. *faru, finn eller med vidhängt pronomen *faruk, finnk. Efter mönstret fara — *faru(k) kunde till finna nybildas ett *finnu(k) och efter mönstret finna — finn(k) kunde till fara bildas far(k) På denna väg fingos i 1:sta pers. variantfor- merna :

finn, finnk, *finnuk far, fark, *faruk.

18 Hvco PiprrrNa.

Då kan man förstå, att till *sazwm eller *sazumk "jag förtäljer” kunde nybildas ett *sazumuk.

En kollega till mig, som läst min artikel i F, har framhällit, att u i uk icke behöver be- teckna vokalen wu, utan kan hava utgjort tecken för en vokal, som undergätt sekundär labiali- sering, dà den stod i svagton, omedelbart föregängen av m. Om jag minnes rätt, hade jag själv varit inne pà samma tankegäng, innan jag publicerade uppsatserna E och F.

Huru man än vill utlägga detaljerna, synes det mig klart, att man med Vigfusson kan sätta likhetstecken mellan sakumuk och fisl. segjumk, för sa vitt man därmed blott vill säga, att bäda dessa former höra till 1:sta pers. presens, hava aktiv betydelse och utgä frän stammen *saz- "fórtàlja'.

På samma gång jag vill hävda, att Vigfussons tolkning är möjlig och därtill den bästa, som hittills framlagts, vill jag emellertid giva en ny tolkning. som åtminstone torde förtjäna att diskuteras. !

Mer án en gäng har man tänkt pà att lisa uk som ung, men har dà alltid uppfattat ung som förled i en sammansättning (Bugge, Rók I, sid. 17, III, sid. 14, not 1; Lindroth, A, sidd. 1 ff.) ungmenni.

Om man (se ovan, sid. 17) insätter ett underförstått kumbl n. pl. som subjekt, kan man läsa:

sazum ung minni ”jag har som ung skådat en minnesvärd tilldragelse’.

Den syntaktiska konstruktionen är alldeles riktig (Nygaard, Norron Syntax, S 75, mom. b, sid. 76). Om ett monument en gang får tala i första person (se ovan, sid. 17), kan det väl ocksä liknas vid en människa, som genomlevat olika äldrar. Minnesmärket som helhet var visserligen sä färskt, att det icke kunde tänkas hava skädat längre tillbaka i forntiden än dess skapare, men stenen, som bar inskriften och väl utgjorde den viktigaste delen av 'kumlen', var i alla fall uräldrig. |

Svårare betänkligheter kunde mam finna vid den omständigheten, att några av de händel- ser, som omtalas pà stenen i stycken, som inledas med orden sakumukmini, synas hava varit rätt färska, dà inskriften ristades. Men ej heller denna invändning är av någon betydelse. Runorna ristades till läsning för en sen eftervärld, varför allt, som hänt, förrän texten inhöggs, kunde räknas bland stenens ungdomsminnen.

Tilltalande är det naturligtvis att uppfatta sakum som likvärdigt med normalfsv. saghum 'vi ságo' eller ”jag har skådat', icke såsom ett i de nordiska språken obelagt *säzum "vi förtälja'.

Den osäkert lästa förbindelsen nukmini i d IX får ej användas som grund för påståendet, att ukmini utgjort en stående förbindelse (Lindroth, A, sidd. 4f. och C; Torp, sid, 346), ty den kan uppdelas i n0; och minni. Jir Stephens, C, sid. 178, Sander, sid. 2 samt Bugge i Rök II, sidd. 37 f.

Enligt Rök I, sid. 70 och Rök II, sid. 38 läses i 4 IX icke nukmini utan nukma-. I Rók IIT, sid. 84 säges, att den runa, som följer efter m, kan läsas som i, men ingalunda, att denna läsning är säker.

Tom. XLIX.

as

Om runinskriften pa Rökstenen. 19

VII. mabr eller man?

I Rök I, sid. 86 föreslår Bugge att läsa runkorsen på stenens baksida jämte samstava- runan p och det fristående R såsom runimapR, varvid mapR uppfattas såsom en förlitterär motsvarighet till fisl. maör, fsv. maper. Denna läsning och tolkning har länge ansetts som till- fredsstállande, ja den har betraktats som så säker, att formen mapR lagts till grund för en forn- svensk ljudregel. I Aschw. Gr. $ 229 säger Noreen, att nn + ett genom analogisk nyska- pelse tillfogat z ger Pr, varvid som enda bevis anföres Rókstenens mapR.

I C, sidd. 18f. tror jag mig emellertid hava visat, att runtecknen överst på stenens bak-

- sida böra läsas ulnirupr, icke runimapr. Min läsning har vunnit så pass allmän anslutning !,

att jag en tid hoppades hava skaffat formen runimapr ur världen. Till min stora överraskning har den emellertid ånyo dykt upp hos Brate i Rök IV. Jag ser mig därför tvungen att — delvis med förnyande av tidigaré anförda argument — ädagalägga dess obefintlighet.

För att fà fram formen runimapR nódgas man vidtaga följande förkastliga åtgärder:

1. Vid tolkningen av runkorsens lönnskrift är man tvungen att utgå från runraden bmiR : hniast : fupark, ehuru lónnskriften i A och i e II ej kan lösas med tillhjälp av en annan runrad än tbmir : hnias : fupark, samt att läsa korsarmarna motsols.

2. Ehuru huvudstaven till runan p sammanfaller med den ena huvudstaven i korset mest till höger, kräver läsningen runimapR (i motsats till min läsning ulnirupR), att runan Pp tages omedelbart efter de runor, som uttryckas genom korset mest till vànster. Att min làsning pà denna punkt erbjuder ett företräde, synes Brate medge i Rök IV, sid. 249.

Själva den form, som vinnes genom de nämnda olovliga operationerna, borde icke synas Brate lockande. Gång på gång invänder Brate mot andras läsningar, att de innehålla obe- lagda eller svagt belagda ord och former?, ja det händer, att han icke ens ätnöjer sig med belägg från folkdialekterna, utan fordrar citat från Fritzner eller Vigfusson?. Men ordet rynimgöÖr godtager Brate utan tvekan, ehuru

1. sammansättningen *ryni-madn är obelagd.

19

det enkla ordet *rjn f. ’runkunskap’ är obelagt. formen madr 'man' är obelagd och icke ens kan konstrueras, med mindre man upp-

=

ställer en eljes ostyrkt ljudregel, enligt vilken nn + ett analogiskt tillfogat x gett dx.

Om Brate vill vara i någon màn konsekvent, måste han ovillkorligen uppge läsningen rjnimqós. Men även den, som i likhet med mig finner det naturligt, att en lång inskrift från det dokumentfattiga S00-talet innehåller eljes obelagdà ord och former samt belägg för eljes icke direkt styrkta ljudlagar, även han måste rygga tillbaka för den hopning av dels orimliga, dels ostyrkta antaganden, på vilka läsningen rynimqör vilar.

! Frånsett de instämmanden från sakkunnigt håll, som på enskild väg kommit mig till del, hänvisar jag till uttalanden av Bj. M. Ölsen och av v. Friesen i D, sid. 14.

? Rök IV, sidd. 234, 236, 240, 241.

> Se Rök IV, sid. 240 och nedan, kap. XIII.

N:o 1.

20 Hvco Pıprıne.

Lika osäkert som det är, om förbindelsen nn + ett analogiskt tillfogat z någonsin gett Or. lika säkert är det, att nnz ljudlagsenligt gett nn?. Pa den tid, da Rók-inskriften ristades, hade r ännu icke i någon ställning övergått till r, och det kan alltså icke bliva tal om en utveckling *mannr.> *inqór. Om man håller sig till kända ljudregler, har man ingen rätt att på denna tid vänta någon annan ljudlagsenlig form än *mann. Formen mqnz i Cod. Leidensis har säkerligen ett analogiskt tillfogat nominativmärke. Med dess tillhjälp kan man varken bevisa, att nnz pa 800-talet ännu icke gett n» eller att ett nominativmärke alltid tillagts pa analogisk väg. Lika litet framgär nominativmärkets universalitet därav, att det i yngre runinskrifter och i äldre litterär tid införts 1 största utstrückning?. Ingenting är vanligare, än att ljudlagsenliga former hälla sig uppe en tid, men senare helt undanträngas av analogibildningar.

Den omständigheten, att fsv. n.sg. man åtminstone i det väsentliga är en analogibildning ay ungt datum, kan naturligtvis icke kullhäva vär övertygelse om, att den ljudlagsenliga nomi- nativen på 800-talet lydde mqnn. Skulle vi tvivla pa, att denna ljudlagsenliga form också levat, borde tvivlen skingras, dà vi veta, att iriska avskrifter av den fornnordiska runraden upptaga formen mann. Dessutom anträffas denna nominativform i gamla isländska handskrifter. Se S. Bugge, Norges Indskr. m. d. ældre Runer, Indl., sid. 45.

I kap. XI skall jag söka visa, att nytt ljus kan kastas över åtskilliga delar av Rökstens- inskriften, men endast under den förutsättningen, att man fasthäller vid den form n.sg. mann mar’, som jag i SNF IIL 8, sidd, 15 ff. funnit i runfórbindelsen man (a VI).

VIIL an han.

I Rök I, sidd. 33 f. och 38 samt Rök ILI, sidd. 36 I. uppfattar Bugge runföljden an ia VI och i a VIII som en beteckning av 3:dje pers. pronomen i nsm, alltså väsentligen såsom likvär- dig med fisl. hann. I D, sidd. 15 ff. läser jag (jfr kap. VID) i a VI icke an utan man, men an- sluter mig till Bugges uppfattning av an i a VIII. Dessutom uppfattar jag i €, sidd. 10 ff. och i D. sid. 11 runföljden an i 4 II som en beteckning av 3:dje pers. pron. i asm.

Brate, Rök IV, sid. 234 påstår nu, att Bugges uppfattning är betünklig, emedan / i pronominet "han, hon' saknas blott i tva runinskrifter frän Östergötland. Det försvar für de h-lósa formerna, som jag anfört i C, sid. 11, not 2 fórbigar Brate med tystnad. Jag ser mig därför tvungen att här upptaga frågan till förnyad diskussion. |

Efter Kocks framställning i Ark. XXIV, sidd. 186 ff. och särskilt sid. 188, torde det få anses säkert, att pronominet hann ursprungligen är identiskt med got. jains. Från början fanns icke något uddljudande h, utan detta har senare tillkommit genom kontamination med andra

! Av stort intresse i detta sammanhang är formen jqnm i Cod. Leid. Se v. Grienberger, Ark. XIV, sid. 102.

? Jfr. Noreen, Aschw..Gr., $ 229. Den inskränkning, som göres i Aisl. Gr. HI, $ 267 b torde icke vara behövlig (jfr Kahle, IF, Anzeiger, V, sid. 76) och hänför sig i varje fall ej till någon form av ordet maör.

* Se beläggsamlingen i Rök III, sidd. 139 f,

Tom. XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 21

pronomina. Vid vilken tidpunkt pronominet erhöll sitt h-förslag kan icke avgöras med säkerhet, då folkvandringstidens och vikingatidens språkliga dokument äro så magra. Men då h-lösa for- mer äro rätt vanliga i runskrift och icke ens helt saknas i litterär tid (jfr Bugge, anf. st.), torde man få antaga, att former med och utan h länge levde vid sidan av varandra!. Brate har själv anfört två former utan h från östgötska runstenar, som fått sin ristning senare än Rökstenen. Former med A kunna, så vitt jag vet, icke uppvisas från någon runskrift av äldre datum än Rökstenens. Rök-inskriften själv innehåller ingen enda form av 3:dje pers. pron., begynnande med h. Det finnes sålunda ingen tillstymmelse till bevis för, att pron. hann fatt sitt A-förslag tillagt redan i början på S00-talet, men väl talrika belägg för h-lösa former av yngre datum. Härtill kommer ännu:

1. att pronominet an på båda de ställen, där jag vill finna det, står enklitiskt och kan hava förlorat sitt i yttre sandhi. 2. att Rók-ristaren i e I skriver uaim (i lönnskrift) i st. t. huaim.

Under dessa omständigheter mäste jag sasom oberättigat tillbakavisa varje klander av tolkningen an = fisl. hann.

IX. « vivir (i)fiaru(m).

Denna runföljd har tolkats pa manga olika sätt. Icke minst vanligt har det varit att sam- manställa den med nsv. Tjárran. Men även dà så skett, har man icke varit fullt enig om den grammatiska formen.

I D, sid. 17 har jag anslutit mig till en uppfattning, som först uttalats av Bugge och som en tid hysts bàde av honom och av Noreen. Se Rök IT, sid. 14. Enligt denna uppfatt- ning bör fiaru förbindas med den föregående runan i och utläsas 7 fiarru "fjàrran'. Detta ut- tryck är ej belagt, men synes vara fullt riktigt bildat. Lindroth i A, sid. 14 föredrager att förbinda fiaru med m i a VII och läser fiarrwm. Denna form har ett starkt stöd i den fsv. fra- sen ner by oe fierrom, som anträffas i ett diplom fran ar 1409.

Dà bàde det füregaende i och det efterföljande m under alla omständigheter finna använd- ning vid bildningen av de angränsande orden, spelar det ingen roll, vilkendera läsningen som väljes. Lindroths läsning har det företrädet att stödjas av ett fornsvenskt belägg, men även Bugges läsning förefaller mig tadeltri.

1 Till en del kunna de A-lósa formerna bero på 'halvmäl’ eller h-bortfall vid yttre sandhi.

N:o 1.

22 Hvco Pırrıne.

X. a VII min hraibkutum.

I nära anslutning till Bugges förklaring av namnet Zreiógotar (Rök III, sidd. 44 ff.) har jag i D, sid. 18 översatt runföljden mir hraipkutum med orden 'bland medelhavsfolken. Brate säger i Rök IV, sid. 236, att denna översättning icke är ägnad att vinna tilltro.

Huvuddelen av min tankegång står sig, oberoende av om jag på denna punkt har bokstav- ligen rätt eller icke. Säkert är, att östgoterna av nordborna kallades hreiögotar (jr Bugge, Rök IIL sid. 45). Ej heller kan man tvivla på, att nordborna kände östgoterna som ett kristet folk, och dà óstgoternas makt kulminerade, gällde de helt vist som de främste i kristenheten.

Om nordborna använde folkslagsnamnet hreiógotar som liktydigt med 'de kristne’ eller 'syd- länningarna’ eller "medelhavsfolken', är detta icke underligare än att muselmännen en tid kallade alla kristna för ’franker’ och icke hälften sa underligt som att stamfränderna i Sverge envisas att kalla oss östsvenskar för "finnar'.

Xl. « VI - - huarfurniualtumanurbifiaru a VII mirhraipkutumauktu a VIII. miranubsakar

Sedan jag ovan diskuterat nagra enskilda förbindelser, som ingå i dennd runsättning, skall jag nu gå att söka besvara frågan om betydelsen av den ovanstaende frasen.

Det är huvudsakligen i fråga om rungruppen furniualtum, som jag har ett tillägg att göra. För övrigt ger jag väsentligen samma översättning som i D, sid. 18. Dock är jag nu mest böjd att uppfatta auk som copula och icke som ett relativum med hraipkutum som korrelat !.

I fråga om runföljden furniualtum har jag att taga ställning till ett uppslag, som givits av Einar Pontän.

Pontän har sökt kombinera Vigfussons Översättning? "lor nine ages med Lind- roths av honom själv förkastade #, men av mig upptagna tanke, enligt vilken det här är fråga om Kristus, och frågar sig, om fur niu altum kan betyda ’för nio århundraden sedan”. Stenen skulle i sådant fall datera sig själv till c. 900 e. Kr.

! D, sid. 18 gav jag översättningen auk tumiR an ub sakaR = "över vilkas synder han (nu) sitter till doms. Denna översättning håller jag fortfarande för möjlig och hänvisar till Vigfussons tolkning also he judged their cases. Valet mellan de båda uppfattningssätten kan icke träffas på några rent formella grunder. Allt beror på, om Rök-ristaren betraktade Kristus som en lokal gudom eller som alla människors domare — med andra ord, om han var hedning eller kristen.

? Godtagen bl. a. av Bugge i Rök II, sid. 15 och Rök III, sid. 25.

* Lindroth, B contra Lindroth, A, sid. 9.

Tom. XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 23

Tauken pà att ristaren med uttrycket fur niu altum velat angiva en bestämd tidrymd, och att man pa denna väg kunde komma till att inskriften avfattats c. 900 e. Kr. àr icke helt ny. I Rök IL sid. 24 framhåller Bugge, att bestämningen fur niu altum leder oss till tiden för Teoderiks! födelse (c. 454), om vi sätta Rök-inskriftens tid till omkring 900, och om vi låta ordet aid beteckna en tidrymd av 50 år. Bugge vågar dock icke antaga, att en bestämd tids- beteckning föreligger.

Bäde mot Bugges och mot Pontäns förslag till tideräkning kunna allvarliga invänd- ningar göras. Bugge själv framhåller i Rök III, sid. 224, att Rökinskriften icke kan här- stamma från en senare tid än förra hälften av 800-talet, ehuru den måste vara yngre än 801. Det förefaller sålunda osannolikt. att ristaren lämnat tidsuppgiften c. 900. Försöken att be- stämma den tidrymd, som en ald omfattat, vila på alldeles lösa grunder, såsom framgår av variationslatituden 50—100 är. Med Bugges räkning kan jag naturligtvis allra minst försona mig, då jag anser, att här är fråga om Kristus, icke om Teoderik.

Det måste ännu understrykas, att Bugge själv förkastat den tidsberäkning han framlagt, och att Pontän endast med största tvekan (tanken svindlar') uttalat sina förmodanden.

För att äga någon förhoppning om att kunna fixera den tidrymd, om vilken här är fråga, måste man först veta, huru lång tidrymd en ald enligt ristarens tanke omfattade. Ett ögon- blick har jag tänkt mig, att man kunde finna någon vägledning i Snorra-Eddans uppgift old (aldir) eru åtta tigir, som i detta sammanhang uppmärksammats även av Bugge (i Rök I, sidd. 321) Härmed säges, att en flock av åttio män kallas old, och ordet old användes sålunda icke som mått på en tidrymd. Men dà man vet, vilken makt fallacia cequivocitatis ägde över sin- nena (jfr. kap. IV), förefaller det icke orimligt, att satsen old eru åtta tigir ägde något sam- band med föreställningen, att en människoälder sällan överskred 80 år. På denna osäkra väg kommer man emellertid till ett otillfredsställande resultat, i det 9 x 80 ger 720. Så tidigt som år 720 e. Kr. kan Rökstenen icke vara ristad.

Nu förtjänar det emellertid uppmärksammas, att ristaren i avsnitten e, h, i, k bestämt an- ger, huru lång den tid varit, som legat mellan en fars och en sons födelse. Där omtalas, att

en man fått en son vid nittio års ålder. Detta meddelande har synts Brate så överraskande,

att han i Rök IV, sid. 250 icke minst på grund av den vunna tydningen förkastar min av andra med bifall mottagna läsning av stycket £4. Emellertid kunna inga aprioristiska resonemang, om vad som bör eller icke bör få stå på en runsten, undanskymma det faktum, att Rök-ristaren lämnat en sådan uppgift. Vare sig att han härmed velat vinna ett eller flere syften, så har han härmed också angivit den tidslängd för en generation, som närmast inpräglat sig i hans med- vetande. Denna tidslängd är 90 år. I ristarens språk synes fur niu altum alltså kunna betyda "för 810 år sedan”.

För det ifrågavarande avsnittet kommer man. sålunda till översättningen 'vem som för 810 ár sedan blev människa bland medelhavsfolken och som nu sitter till doms över (våra) synder'.

Dateringen $810 stämmer mycket noga med de av Bugge angivna tidsgränserna 801 < x < 850.

! Teoderik omtalas i b och enligt flere forskares mening även i a VI—VIII.

N:o 1.

24 Huco PIiPPING.

Det förefaller mig icke osannolikt, att Rókstenens ristare, som pätagligen varit nere i Aachen! och sett Teoderiks staty, pa samma resa fätt künnedom om den kristna tideräkningen.

Beträffande utläsningen av orden fur niu altum vill jag ännu tillfoga, att jag uttalar for niw aldum, icke fyr niw aldum. Jag stöder mig härvid på de fsv. citaten for hundradha aarom, for mangom arom (Söderwalll, sid. 269, Bugge, Rök III, sid. 25). Härvid ernäs den fördelen, att man icke binder sig vid något påstående angående beteckningen av vokalen y.

Da jag, efter att tidigare hava fórsókt mig pà en annan tolkning av furniualtum, nu upp- tagit Vigfussons översättning av dessa ord, innebär det icke något påstående, att alla andra översättningar än Vigfussons vore oriktiga. Jag håller det ingalunda för uteslutet, att rista- ren avsiktligt nedskrivit en tve- eller flertydig runföljd och lämnat åt läsarens skön att upptaga vilken av dessa läsningar han vill eller alla läsningarna i tur och ordning. Enligt de för Rök- inskriften gällande utläsningsprinciperna var det naturligtvis tillåtet att läsa runsättningen fur- niualtum två eller flere gånger och varje gång med olika uttal.

Mot den av mig tidigare givna tolkningen forn 7 oaldu(m) ”fordom i urtiden’ anmärker Brate, att adv. forn är obestyrkt, och att «old eljes betyder ”ulykkelig Tid, i hvilken det gaar Menneskene ilde'. Som stöd för adv. forn har jag anfört det fgottl. adverbet lang "làngt' och har förklarat detta adverb såsom ett dentallóst neutrum av feottl. langr "làng. En adverbial bildning, som är möjlig vid feottl. langr, är naturligtvis också möjlig vid det fsv. adj. forn, och Lindroth, som redan före mig (alternativt) fattat form som adv. (A, sid. 12) har framhållit, att detta adv. synes leva i värml. forn ‘häromdagen’. Brates uppgift, att adv. form är ostyrkt, är sålunda i sak missvisande och troligen även bokstavligen oriktigt. För övrigt ligger det ingen vikt på, att man uppfattar forn som ett adv. Vid läsningen huar forn (eller forni?) 7 oaldum kan forn förstås som nsm av adj. forn ”pristinus', ställt som apposition till huaz.

Den av Brate åberopade, från fisl. kända betydelsen för dold f., nämligen ’olycklie tid', har också anförts av mig i D, sid. 17, där jag emellertid framhållit, att prefixet 2- även har en annan betydelse än den pejorativa ?. I ingen händelse kan den nämnda betydelsen anföras som skäl emot min läsning forn 7 oaldu(m), ty översättningen 'fordom under en olycklig tid” är oan- griplig. |

O. v. Friesen, C, sid. 13 (jfr D, sidd. 12 f.) är den förste, som gjort uppdelningen furn i ualtum, men han ger översättningen 'eammal i sitt välde’, ’gränad i sitt välde. Torp, sid. 349 har dock gjort den invändningen, att adj. form blott brukas om det som varit men ej mera är. Till en viss grad kunde v. Friesens uppfattning måhända försvaras med en hän- | visning till det fsv. verbet fyrnas 'àldras'. Men jag kan ej neka till, att användningen av forn i betydelsen 'eammal, ’gränad’ stöter även mig. .

Vill man antaga, att Rök-ristaren under sin vistelse i Aachen insupit mycket av de kristna föreställningarna, kan man måhända vedervaga en tolkning form ? oaldu(m) 'ett offer under en olycklig tid".

1 Jfr Schück, E, sid. 11 och Brate, A, sidd. 71 ff.

? Jag har a. st. betonat den privativa betydelsen hos prefixet /(-, men även den förstärkande betydelsen

kan äberopas. U old f. kan hava betytt 'oöverskädlig tidrymd'.

Tom. XLIX.

[an

Om runinskriften pa Rökstenen. 2

Det ligeer dock ingen vikt pà att uppsöka alla tänkbara alternativ, da en tydning, Vig- tussons or nine ages’, numera synes säker.

XII. 4177-7 huarhistesiku

alı naritu - - - - ,

Denna runföljd har jag förut behandlat i C, sidd. 1—8. Eiter en kritik av Bugges läs- ning huar hestr se Gunnar etu ‘var valkyrjans häst finner foder' ger jag läsningen war hestr Singunnar när etu ‘var nattvandrerskans häst (= vargen) får föda".

Ed. Sievers, sidd. 8—9 säger härom: „Dass Bugges Deutung huax histk si kunnar itu - - - "wo das Pferd Gunn's (d. h. des Kampfmädchens) Futter sieht’ zwar den Grundgedanken richtig getroffen, aber schwere stilistische Bedenken gegen sich hat, scheint mir H. Pipping — — schlagend dargetan zu haben. Ich freue mich constatieren zu können, dass ich auf sein Sigunnar auch schon gekommen war, als ich seine Abhandlung erhielt. Sachlich befriedigt Pippings nar itu ‘Speise erlangt’ weit besser als Bugges s7 - - - ife ’Speise sieht’: aber die Worte scheinen mir wieder nicht recht in die Melodie zu passen, und so möchte ich es für das Einfachste halten, das überlieferte it zu 2f; isst, frisst zu ergänzen (zum Modus vgl. yrpz in Str. 3): das genügt dann dem Sinn wie der Melodie. Das Präsens *;f; übrigens ist durch das folgende //ggja natürlich ebenso gerechtfertigt wie es die Präsentia s?-- - fa oder mar ita auch sein würden*.

Beträffande Sievers’ försök att pa metriska och melodiska grunder emendera Rök-inskrif- ten kan jag blott süga, att om Sievers’ metriska teorier sta i en olöslig motsats till den pa Rökstenen inhuggna texten, sa är denna konflikt farligast för Sievers’ teori. I samma anda har en vördad spräkforskarveteran uttalat sig i brev till mig. Dessutom tror jag icke, att efa utan objekt kunde användas i betydelsen ’beta’. Däremot tager jag naturligtvis med glädje fasta på Sievers” yttranden, enligt vilka min läsning och tolkning av den oändrade texten har av- gjorda företräden framför Bugges. Icke minst intressant är meddelandet, att Sievers obe- roende av mig funnit läsningen Singunnar.

Samma ar som Sievers yttrade sig i denna fråga offentliggjorde Brate sin i Rök IV nedlagda tolkning av Rók-inskriften och fasthäller där, sidd. 239 1. vid Bugges tolkning, even- tuellt med den modifikationen, att histR kunar uppfattas som 'stridens häst”. |

Sedan Sievers obetingat underskrivit min kritik av Bugges tolkning, vagar jag tro, att den skall hava spelat ut sin roll, trots Brates försök att aterupptaga den. Den skruvade ordställningen hestr se Gunnar kan icke försvaras med citat fran Ynglingatal, där ordställningen är mycket friare än pa Rökstenen; hestz Gunnar är och förblir en olämplig kenning för vargen; uttrycket 'ser föda är krystat, jämfört med ‘far föda'.

Till Brates kritik av min tolkning har jag att genmäla följande. Användningen av indi- kativus i den indirekta frågesatsen huar hestx Sinngunnar nar etu är — trots Brate — ingalunda

N:o 1. 4

26 Huco PrrPiING.

betänklig. Jag har i SNF IL 1. sidd. 31f. själv strukit under, att en avvikelse fran konstruk- tionen i de övriga indirekta fragesatserna äger rum. Men jag har samtidigt framhållit, att kon- junktiven i indirekta fragesatser enligt Nygaard icke var obligatorisk. En inkonsekvens, som icke innebar ett fel, tvekade ristaren ej att införa i sin text, dà han därmed vann, att verbet uttrycktes genom dubbelläsning av maR i sikunaR. I skrivningen tualraubr = £uaz ualraubax har ristaren ej ens skytt ofullständiga former, dà det gällt att genom haplografisk skriv- ning fà fram de ónskade magiska siffrorna ur runtecknens summa. Hade han ristat sikunar na(i), skulle hela runräkningen hava kastats över ända. Visserligen skulle han hava fått tram 72 runor i avsnittet d I— punkten pa d III, men i stället hade trolldomen försvunnit från de på sidd. 2f. omtalade rungrupperna 2, 3, 7. S. Vid Brates påstående, att dubbelläshing av runfóljden naR är betänklig, behöver jag ej uppehålla mig, utan hänvisar helt enkelt till min framställning i kapitel II.

Angäende kenningen hestz Sinngunnar för vargen, funnen av Sievers oberoende av mig, vill jag ännu tilligga nàgra ord.

Brate synes tro, att min uppfattning är bunden vid Bugges etymologi för tht. Sinht- gunt.. Detta missförstånd har jag tillbakavisat redan pa sid. 12 ovan. Sinhtgunt, gudinnan för en av de på natten synliga himlakropparna, var en kueldrida, huru hennes namn än må hava uppkommit, och med stód av den i kapitel IV framlaeda substitutionsprineipen kunde hestz Sinn- gunnar alltså insättas för kueldriöu hestz.

Brate förmodar, att tht. Sinhtgumt borde motsvaras av ett nordiskt *Sintgund eller *Seff- qund. Jag har dock i C, sid. 8 påpekat, att i förbindelsen -nhig- (> níg) t kunde bortfalia lika- som / i isv. funtkar > funkar. Vill man med de flesta ändra tht. Sinhtgunt till Sinthgunt, för- enklas problemet ytterligare. Att namnets andra led i fsv. borde sluta pa -gund, icke -gunn. därför att fht. har -gunt, kan Brate icke mena pa allvar. Det àr dock väl künt, att namn- leden -gund i fsv. växlar med gun(n), och detta har (a. st.) understrukits av mig genom en hàn- visning till Noreen, Aschw. Gr. $ 340. 2b. Jir ännu Aschw. Gr. $ 404 och 404.1 samt Aisl. Gr. HT, 8 374.

Min tolkning Aesís Sinngunnar ‘nattvandrerskans häst har godtagits av Nordenstreng i B. redan innan det var bekant, att den funnits även av Sievers.

Även på enskild väg hava instämmanden av vittnesgilla personer kommit mig till del.

i

XIII. au --- uituakiankunukartuaïrtikirsua d Il palikia - - -

[ D, sid. 11 har jag utläst de fyra första runorna som wrtlu = 3 ppl. av verbet vita "Íram- mana. Beträffande förekomsten av detta verb har jag hänvisat till Falk-Torp. Et. Ordb. och till Rietz. men dà dessa hänvisningar, att döma av Rök IV, ej funnit nódigt beaktande, är jag tvungen att här anföra fullständiga citat ur de nämnda skrifterna samt även fran annat häll.

Tom. XLIX

Om runinskriften på Rökstenen. 27

Falk-Torp, Et. Wb. II, sid. 1374: Kausative bed. hat auch anord. vita (Veluspa) ”ver- zaubern, beschwören’ (schw. dial. vifa dass.) < *witian.

Falk-Torp, Et. Ordb. Il, sid. 443 a: Kausativ betydning har ogsaa oldn. vita (Voluspa) '"Iremmane' (sv. dial. vita i s. bet.) < *wifian.

Hyltén-Cavallius, Wärend och Wirdarne I, sid. 214: Säledes när gladan ses fara i luften tros hon kunna ^ vitas bort”, att hon ej gör skada pa höns och kycklingar, i fall nagón till henne ropar: — — —

Rietz, Svenskt dialekt-lexicon, sid. S16, b : Vita 3. v. a. tjusa, förgöra, trolla pa, med trolldom sätta på, skaffa iram. "Vita bort vargar, säges om de s. k. kloke, som genom nagra hemliga medel laga, att vargarne fly. "Vita pa. vita fran, genom sieneri förorsaka något ondt. Sm., vg, dis. Hyltén-Cavallius — — omtalar huru gladan ”vitas bort'.

Av de sistnämnda citaten framgår det med full tydlighet, att svenska språket äger ett verh vita med grundbetydelsen "pàverka genom trolldom. Man kan vita dels för att mana fram troll- domsobjektet, dels för att skaffa det ur vägen. Objektet synes företrädesvis vara ett rovdjur. och bland dessa rovdjur nämnas gladan och vargen. Som en stående förbindelse citeras uttryc- ket vita — vargar, i vilket allitterationen erbjuder ett stöd för minnet.

Var och en, som läst min uppsats i SNF III. S, har kunnat tillgodogöra sig dessa uppgitter med ledning av min hänvisning till Falk-Torp och till Rietz. Men i Rök IV. sid. 240 klandrar Brate. att jag tolkat uitu som pret. av v7/a "rammana', ehuru Fritzner blott kän- ner betydelsen ”ilugge nogen Bader eller Pengestraf' och Vigtusson fo fine, sconce, mulet >.

Jag kan tänka mig, att Brate icke gillar Falk-Torps tolkning av vitti i Vsp. 22. Men jag vet ej, vad jag skall tro, då Brate synes påstå, att ett ord, som är känt från svenska dialekter, bl. a. i Västergötland och Småland, icke får anlitas vid tolkningen av Rökstensinskrif- ten, blott därför att detta ord i den ifrågavarande betydelsen ej är belagt hos Fritzner eller Vigfusson Påståendet är så mycket mera förvånande, som trolleriets ordförrad säkert är urgammalt.

Särskild vikt måste man naturligtvis fästa vid den omständigheten, att vita vargar 'genom trolldom påverka vargar är ett stående uttryck. Enligt den av mig givna tolkningen är objek- tet till uitu — wife pronominet an ‘han’, och detta pronomen syftar just pa histR sikunar, d. v. S. 'vargen..

I det jag ännu hänvisar till vad jag tidigare sagt om upprepad läsning av runor eller run- följder (kap. II) samt om pronominet an 'han' (kap. VIII), fasthaller jag obetingat vid det väsent- liga av den läsning och tolkning jag givit i D, sidd. 11 ff. Jag vill blott tillägga, att man vid sidan av de s. 13 framlagda alternativen

utttu « engı an

uittu à uettuengi qn

kan tànka sig en tredje läsning

wiltu à wengi qn ”honom (vargen) lockade ut pa fältet — -

' De kursiverade orden äro ordagrannt citerade

N*:o. 1. "

28 Hmc o PPP G.

samt att man naturligtvis bör läsa qngé, uettugngi, uqngi, om man vill beteckna, att det yngre i-omljudet ännu ej inträtt på Rök-ristarens tid. Om fsv. venge n. fält ’inhägnad mark’ se Ort- namnen i Älvsborgs län XI, sid. 126 och Söderwall II, sid 1041.

Sönderdelningen, transkriptionen och översättningen av hela första momentet i d blir sa- lunda:

pat sakum tualita huar histR,

sikunan| nan itu| uitula| u aki an kunukaR tuaiR|tikiR|suap a likia

bat sazum tualfta, huar hesir Sinngunnar när etu; wittu a uqngi qn kunungan tuair tigin a ahnen: : suad a liggia

Det har jag skådat för det tolfte, var nattvandrerskans häst (= vargen) får föda: han har lockats ut på (strids)fältet av tjugo konungar, som ligga där.

Det ’fält’ eller den "inhägnade plats” (vængi), om vilken det är fråga, var naturligtvis ett stridsfält. Man kan givetvis också läsa (jfr D. sid. 13):

— — huar histr sikunar nam itu uitu|a ‚uitu akilan

— — huar hestr Sinngunnar nar etu, wittu a uettugngi qn — — —

'— var nattvandrerskans häst far föda; han lockades ut på slagfältet — — —

För egen del hàller jag i själva verket denna läsning för den bästa!, men da jag befarar, att en och annan kan stóta sig vid, att runan u pà detta sätt kommer att läsas tre gänger, har jag omnämnt även läsningen uangi. I sak vinnes på denna väg samma resultat.

Den enda invändning, som enligt mitt förmenande kan göras mot min tolkning är, att objektet an icke följer omedelbart efter verbet zittu. Orsaken till denna ovanliga ordföljd är patagligen den, att ristaren genom sin omkastning av orden kunnat använda runorna itua två gånger, vilket icke hade blivit möjligt, om an införts på sin rätta plats.

1 Denna läsning ger också en av fórklaringsgrunderna till att ristaren mot vanligheten dubbelskrivit en runföljd (itu). Se ovan sid 6.

Tom. XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 29

Mall man läser wittu 4 qngé an, blir orsaken till den ovanliga ordföljden ej förklarad, ty om ristaren velat skriva blott dessa ord, hade han lika väl kunnat begagna den vanliga ord- följden och skriva

uituanaki = wittu qn q angi

Ett av de skäl. som förmått mig att föredraga läsningen (weff)uqng? framför qng? ligger just däri, att blott de förstnämnda läsningarna lämna en förklaring till den föreliggande ordfölj- den. En annan fördel är naturligtvis, att ordet (ueff)uqng? ”(slag)fältet omedelbart uttrycker det, som sammanhanget kräver. Läser man qngi "àng' måste ordet uppfattas som en kennine (vargens) äng’ = slagfältet, vars förled är underförstädd och blott anges genom sammanhanget.

Härmed vill jag ingalunda bestrida, att kenningar av denna art funnits". 'Tvärtom har jag i D, sid. 12 påpekat, att en sådan kenning föreligger i Atlamól 69 (73) : 3—4

i kné gengr hnefe, ef kuister puerra

Näven sjunker i knät, när [dess] kvistar (= fingrarna) förtuima.

För riktigheten av denna tolkning har jag ur samma dikt anfört kenningen ilkutster 'sul- kvistarna' d. v. s. tårna”.

Brate, Sämunds Edda, Stockholm 1913, sid. 364 anmärker, att jag icke utrett naturgrun- den för bilden. Jag hade icke trott, att detta skulle behóvas. Det àr vil självklart, att den, vars fingrar förtvinat, misströstar om att kunna använda sin hand med framgång och därför modlöst låter näven sjunka i famnen vid tillfällen, da en man med friska fingrar griper till vapen. Bilden skall mála den maktlóshet, som blir följden. om ens släktingar falla undan. Lika väl som släktingar liknas vid kvistar, som skjuta.ut från ett stamträd — en ständigt àterkommande bild — lika väl kunna de liknas vid fingrar, som skjuta ut från en hand.

XIV. aiv - - satintsiuluntifia

dV kurauintura - - - -

I Rök IV ansluter sig Brate till den tolkning, som Bugge givit redan i Rök I, och ger loljaktligen óversáttningen 'sutto pa Seland i fyra vintrar. För min del kan jag icke godkänna denna tolkning. Formen satint, 3ppk. av sitia har intet tillräckligt stöd i fgotl. bierint (Rök I, sid. 57, Rök III, sid. 67), sålänge det är osäkert. om denna form företräder ett uttal med -nf. Tanken på att nt i satint vore en beteckning för » (Rök III, sidd. 67 f.) måste avvisas, emedan Rökinskriften visar flere belägg för slutljudande » tecknat med m och icke med nt. Jag nämner

» ! Kenningar, vilkas ena led betecknas genom sammanhanget, kunna icke likställas med verkligt enledade

s. k. 'halvkenningar. Om dessa senare se t. ex. Sperber, Ark. XXVI, sidd. 276 ff.

N:o 1.

30 Hueo PrPPING.

uarin i a II och saman i a V. Förbindelsen goldind i g far naturligtvis ej åberopas i detta sammanhang, dà tolkningen av dessa runor àr omstridd.

I anslutning till den hos Ekholm i SNF VIL 2, sidd. 61 ff. lämnade framställningen kan man överväga möjligheten av ett dialektalt Z-inskott mellan enkelt » och s. Men sammanställ- ningen faikiansunu i a Il visar, att Rók-ristaren åtminstone icke kände detta inskott i yttre sandhi.

Även den tolkning, som jag givit i C, sidd. 13 ff. går icke helt fri från invändningar, men jag måste fasthålla vid. att jag genom den tagit två viktiga steg 1 rätt riktning.

Ljudföljden ulunti har jag likställt med rsv. *olundi — fvn. ülyndi. Betydelsen för detta ord har jag fastställt med stöd av ulund 4. ”Uvenlighed, Uforligelighed’ (Fritzner I, III, sidd. 766 a) och förekomsten av en sidoform ulyndi har jag styrkt med en hänvisning till mislyndi 'Vegelsind” (Fritzner! II, sid. 711,b). Jag hade då ännu icke observerat, att substantivet olyndi n. ”uhaatt, illynde’ i själva verket är belagt i DN IIT, 246 : 5, sid. 208 och finnes fór- tecknat hos Hægstad-Torp, sid. 493a. Jag översätter olyndi, av Rökristaren uttalat olwndi (utan z-omljud) med ”fejd', ett ord som ju från början betyder fiendskap. Jfr Tamm. Et. ördb., sid. 188, Falk-Torp. Et. Wb., sid. 210.

På rätt väg tror jag mig ocksa hava varit, da jag i runföljden -ints velat spåra 3ppk. av ett reflexivt eller mediopassivt verbum. Mot utläsningen satints — sattinz kunna dock en del in- vändningar göras. Fastän medio-passiver pa -sk äro ytterst sällsynta i fsv. runskritt!, frågar man sig dock, om icke sattins(i)k borde ansáttas som normalform på Rökstenens tid. Trots min argumentering i C, sid. 15 är det mellan n och s liggande t icke alldeles lätt att förklara — snarast finge man väl tänka pa ett dialektiskt Z-inskott mellan enkelt x och s vid inre sandhi. Jfr ovan. radd. 3 ff.

Atskilliga svårigheter kunna undanrödjas, om man lyckas finna ett lämpligt mediopassivum av ett verb, som styr dâtiv-objekt ?. Ett Sådant verb är #/na "fórdárva', ”mista'. Se Wimmer Oldnordisk Læsebog, VII, sid. 297, Fritzner Il III. sidd. 737 f. Fritzner anför visserligen nägra stöd för konstruktionen Zyna fördärva med ack. De direkta stöden äro dock alla häm- tade från unga källor (Flovents saga, Heilag.). Som ett indirekt stöd kunde kanske anföras frasen eir hugdu at jall veri tyndr i Flatóboken II, 319 : 19. Men mot dessa fa fall sta en mängd, i vilka tina konstrueras med dat. bade i betydelsen "fördärva och i betydelsen ”mista'. Under dessa omständigheter synes det mig riktigast att återföra mediopassivet tynast ”omkomma (flerfaldigt belagt hos Fritzner) på grundformen tina ser (*ser) och detta så mycket mera, som dativen ser i rent reflexiv betydelse är belagd i frasen tyna ser sialfr "begà självmord". Se Landnáma LII: 8, Islendinga Sögur I, Kbhvn, 1829, sid. 148. ; |

Den bästa läsning jag för tillfállet vet att fóreslà är denna:

satin tints i ulunti

(huarin tuair tızır kunungar)s ättın tynz i olundi (fiagurra wintura) — vilka tjugo konungar, som omkommit à en fyraårig fejd.

1 Brate—Bugge, Runverser, sid. 117; Noreen, Aschw, Gr., 8 570, anm. 2.

"Jfr. Brate—Buzge, Runverser, sid. 117; M. Olsen, Fordomtima, II, sid. 22, not. 1

Tom, XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 3l

Rent sakligt sett ansluter sig denna sats förträffligt till den tidigare uppgiften om tjugo konungar, som ligga på slagfältet och lockat fram vargen. Jag emotser en del invändningar av formell natur, men finner dem ej avgörande.

Beteckningen tints = tynz är alldeles korrekt, da i är ett i runskrift vanligt tecken för-y (Rök III, sid. 129). På Rök-stenen finnes intet säkert fall av y. tecknadt med u, men åtminstone ett fall, i vilket långt y är tecknat som andra ättens tredje runa (i), nämligen nit = nytt i e III. Se ovan sid. 15. \

Synnerligen betänkligt torde det icke vara att operera med den synkoperade formen 's av relativ-pronominet es — icke ens om man i e II vill fórstà rungruppen is som den osynkoperade formen av samma pronomen. De bäda formerna växlade säkert med varandra efter satsrytmi- kens fordringar och kunde anvündas om vartannat av en ristare, som ville beteckna magiska tal och därför var tvungen att än hoppressa, än töja pa sin text.

I viss mån anmärkningsvärd är användningen av verbet egha som hjälpverb. Men vi måste ihàgkomma. att fallet ingalunda är enastaende, i det att fisl. ezga ej sällan begagnades vid bild- ningen av tempus plusqvamperfectum. FritznerH I, sid. 298. mom. 9 anför satserna: faf er vid áttum melt, svá sem hann dtti skilit, sem på áttir eida opt svarda. Den sistnämnda frasen erbjuder det största intresset. emedan den ingar i Atlakuida (32) och salunda företräder ett alderdomligt sprakbruk !.

En invändning kan dock göras pa denna punkt. I frasen sem pu áftir eida svarda star verbet eiga ännu pa gränsen till de självständiga verben, i det eida rent grammatikaliskt sett framträder som objekt till d/Zir, icke till en form av verbet sueria. Däremot visar frasen es attin tynz (< *tynt ser) en hos verbet *aiza redan fullbordad övergång till hjälpverbens kategori — alldeles som i fraserna pat er vid dttum milt och sud sem hannvatti skilit.

Fran den äldsta litteraturen kan jag salunda icke anföra några fullt exakta UR hear till konstruktionen es attin tyne. Men det förtjänar beaktas, att betingelserna för uppkomsten av en sadan konstruktion mycket tidigt voro för handen.

Synnerligen lärorika äro Gerings belägg för hafa använt som hjälpverb i Eddan (Wb. spp. 379

Sida vid sida finner man där konstruktionstyperna:

heldr hefr på nû mik dvalpan Hrbl 125. es hefk pik vópnom veget Fm 4.

Med stöd av dessa belägg och det nyss citerade stället i Atlakuida kunna vi sammanställa tre typer, som förekommo samtidigt i Kdda-spräket:

hann dtti eida suarda hann hafói eida suarda

hann hafôi eida sorit

! I detta sammanhang vill jag även påminna om satsen Tha en han hempn at (= hempnat) eyger i den yngre handskriften av G. L. I ”Guta lag och Guta-saga', sid. S, not 8 har jag i denna fras velat spåra inflytande

från latinet, men det är möjligt, att formen hempnat eyger är äkta gottländsk.

N:o 1.

32 Hv Go PMPIPUNE:

Härvid kunde kompromissbildningen hann dtti eida sorit

knappast undvikas.

Uppkomstmöjligheterna för konstruktionen es a£fim tynz skapades synbarligen samtidigt med typen hann hafdi eida sorit. Denna sistnämnda typ är, som sagt, företrädd i Eddaspráket, och, trots franvaron av direkta beläge, kan man svärligen bestrida, att den förekommit även i Rók- ristarens spràk.

En invändning, som jag väntar mot min översättning, är, att relativa pronominet (^s) synes vara överflödigt enligt fornspräkets syntax, även om det i nsv. är obligatoriskt i motsvarande satsställning. Men fornspräket använder i stor utsträckning pron. es även i sådana fall, där det kunde hava utelämnats, utan att meningen därigenom blivit en annan. Set. ex. Gering, Vollständiges Wörterbuch zu den Liedern der Edda, Halle, 1903, spp. 220 f.

XV. dV-- nabnum - -

Denna form, d.pl. av fsy. nam(p)n n. 'namn’, har ofta anförts som bevis för en utveckling urg. mn > urn. ön. Se t. ex. Noreen, Aschw. Gr., $ 226, P. Gr. IN, $ 58, sid. 95. Detta bevis är emellertid ohållbart, ty Rókstenens nabnum kan utläsas nampnum och uppfattas som det äldsta belägget för isv. p-inskott mellan m och n. Om detta inskott se t. ex. Noreen, Aschw. Gr. & 332. 1l, Kock. Ark. XVI, sidd. 258 ff. och XIX, sidd. 901. Enligt Kock skulle man på östgötskt område närmast vänta en växling nsg. nampn, dpl. namnum, men utjämning inom paradigmet har naturligtvis kunnat förekomma.

Mitt förslag att i d V läsa nampnum finnes tidigare omtalat hos Rolf Pipping, Eriks- krónikans ljudlära. Åbo, 1919, sid. 98.

XVI. a vui - birnar -.

Dà inskriften är skadad pà detta ställe, har man ej med säkerhet kunnat avgóra, om den rätta läsningen är airnar eller birnaR. Se Rök III, passim. Magnus Olsen och E. Sie- vers vilja läsa biarnar, pätagligen med infórande av en textändring.

Brate. som läser birnag (Rök III, sid. 271). anser, att denna skriviorm företräder uttalet Bernar. Jag håller det icke för uteslutet, att birnar utlüstes Birnar. Dativen skialti i c har brytningsdiftongen ia som làn från genetiven *skialdas!, och omvänt kan en genetiv *Birnan

| Kock, D, sid. 273 tänker sig, att skialti möjligen uttalats skio/di — en mening, som jag häller för

alldeles ogrundad,

Tom. XLIX.

Om runmskriften pa Rükstenen. 33

hava bildats genom làn av rotvokalen ? fran dativen Birni, som hos appellativet ’björn’ hade ett starkt stöd i n.pl. *bzrn2s. Mellan w-stammarnas brokiga böjning i samnordisk tid och det starkt utjimnade paradigm, som möter oss i den äldsta litterära fornsvenskan, låg säkert en bójnings- typ, som utmärkte sig genom vacklande vokalisation.

XVII. Styckena f—g.

Det är företrädesvis i dessa avsnitt, som ristaren tillämpat den i kap. IV beskrivna sub- stitutionsprincipen. Upprepande det redan sagda, vill jag framhålla, att enligt den nämnda prin- eipen en runa hörande till den äldre runraden kan sättas i stället för en runa av den yngre raden, säsnart det finnes någon ordform, i vilken de båda runorna ägde samma funktion!. Jag skall här nedan uppräkna de substitutioner, som förekomma i f—9. och för varje gång tillfoga ett nyckelord, som förklarar substitutionen.

d Äldre runraden Yngre runraden - Nyckelord g k dagr — takR 'dag W u waR — uaR "var 0 ü-- for — fur ‘or’ e i es is som’ d t wald — ualt ’makt d b gud — kup "gud

Om man ännu tager i betraktande, att kvistrunan i f utan tvivel bör läsas som p?, samt att runan i på goda grunder kan antagas hava funnits pa gränsen mellan f och g?, torde det vara klart, att man pä fullt metodisk väg kan komma till följande transkription av texten:

Står: sagwmogmenipadhoarigold(i)gaoarigoldindgoanarhosli Läs: sakumukminipathuarikultikauarikultinpkuanarhusli

Denna transkription avviker från Brates i Rök III och IV blott med hänsyn till den 12:te runan från slutet. Här transkriberar Brate d med t, medan jag för d insätter p.

Innan jag går att referera och försvara min läsning och tolkning av f—g, måste jag med några ord ange, varför jag icke till alla delar kan godkänna någon tidigare given tolkning.

Till en början må anmärkas, att jag anser mig helt kunna se bort från Bugges tolkning i Rök II, sidd. 41 f, då Bugge själv övergivit den i Rök III. Läffler i €, sidd. 200 ff. bygger väsentligen på Rök II, men har gjort ett lyckligt nytt fund, då han tolkar oaRi som

! Jfr Brate, Rök II, sidd. 285 ff.

:.Se Pipping, D, sid. 22 och ovan, sid. 9.

* Jfr ovan, sid. 2.

N:o 1. 5

34 . Hveo PrPPING.

waRi. Med nöje mà ännu antecknas, att Läffler här opererar med haplografi i rätt stor ut- sträckning och bl. a. dubbelläser en följd av tre runor (oaR). Bugges läsning och tolkning i Rök III, sidd. 124 ff. kan jag icke fórena mig om, dä han ser sig nódsakad att góra ett spràng från slutet av g till mitten av raden e III. Denna rad läses sedan icke en gång till slut. utan den runa, som står närmast avsnittet g, óverhoppas och betraktas blott som en peksticka, syf- tande mot avsnittet 7. Frasen vera und kudnar hass líni = "födas är för övrigt fullkomligt okänd.

Brates läsning guldinn (i Rök III och Rök IV) stöter redan på den formella svårig- heten, att runföljden kultint icke får läsas guldinn, eftersom namnet Varin(n) i a II skrives uarin, icke uarint. Jfr ovan sidd. 291. om runföljden satint i d IV 1. Något nódtvàng att antaga inkon- sekvent skrivbruk hos ristaren föreligger ej, ty, såsom jag visat i D, sidd. 3 ff. och 31 f., kan man läsa:

huaRikultikajuaRi, tinpkuanam)husli iikulti| huax Ingoldinga wart Ingoldi tynd kuaünan husli

'vem av Ingvalds ättlingar som gått förlorad för honom genom ett hustruoffer’.

Mot denna tolkning gör Brate i Rök IV, sid. 246 följande invändningar:

'"Utom betänkligheten i fråga om den antagna dubbelläsningen kan ifrågasättas, om Ingvalds ättling kunnat sägas om en kvinna, om dottern kunnat framställas som tillhörig fadern, sedan hon överlätits åt mannen, vidare synes skäl saknas att omnämna något, som enligt rådande sed var självfallet, och som gammalt minne kunde den nyss avlidnes änkas bränning icke betraktas'.

Betänkligheten i fråga om dubbelläsning av en runföljd är, som jag klargjort i kap. II, fullkomligt ogrundad, och jag vill särskilt påminnas om, att Läffler (C, sid. 201) i avsnittet g dubbelläser en följd av tre runor, medan jag i detta samma avsnitt ingenstädes förutsätter en haplografi, omfattande mera än två runor.

Brate ifrågasätter, om Ingvalds ättling kunnat sägas om en kvinna', men synes ej heller våga bestrida, att så kunnat vara fallet.

Det tredje inkastet gäller frågan, om dottern kunnat framställas som tillhörig fadern, sedan hon överlåtits åt mannen. Detta inkast måste jag tillbakavisa som avgjort ogrundat. Det finnes säkra bevis pa, att blodsbandet ansågs starkare än äktenskapsbanden. Vi veta, att blodsbandet kunde tvinga en kvinna att taga sin mans liv, om han dräpt någon av hennes släktingar?

! I Rök III, sid. 293 anmärker Brate mot sin egen tolkning, att den kräver olika tydning av runföljden

igold (ikult) i f och i g.

! Guürün tog sin man Atles liv, emedan han mördat hennes bröder (Atlakuida, Atlamói). I Volsunga saga förråder Signy sin man Siggeir åt sin broder Sigmund samt åt dennes och sin egen son Sinfiotle für att däri- genom hämnas på Siggeir, som dräpt hennes fader och nio av hennes bröder. För att göra hämnden ännu grym- mare och fullständigare offra Guürün och Sign\ till och med de söner, som de fått med den man, som vågat kränka deras ätt. Signy skydde ej ens att göra sig skyldig till blodskam för att skänka sin fäderneätt en man,

som kunde utkräva hämnd på den äkta mannen.

Tom. XLIX

Om runinskriften pa Rökstenen. 35

Under sadana omständigheter synes det mig alldeles självklart, att hon räknades och räknade sig till faderns släkt, icke till mannens.

I D, sid. 5 har jag framställt den meningen, att den tilldragelse, som hugfästs genom f—y, är ett änkeofter. Brate invänder nu, att skäl saknas att omnämna nägot, som enligt rädande sed var självfallet. Denna invändning synes mig icke välbetänkt. En mäktie kvinna, hörande till en inflytelserik släkt, kunde icke följa sin man i döden, utan att därvid utvecklades en be- tydande och ovanlig ståt. Även om änkans bränning eller högläggning var pàbjuden genom all- män sed. hindrade detta icke, att hennes bortgang vållade en häftig sorg hos hennes föräldrar

och syskon. Att veka hjärtans suckan under ödets hårda slag kunde finna ett uttryck också på den kalla runhällen, därom vittnar inskriften över Aopiauf på Ardrestenen n: IV: fo : unk fran : ofurmakum 'hon dog ung fran sina sma'!,

Slutligen anmärker Brate, att en nyss afliden änkas bränning icke kunde betraktas som ett gammalt (kursiverat av mig) minne. Men vem har talat om ett gammalt minne? Det är solklart, att runföljden mini betecknar en ’minnesvärd tilldragelse', och att det kan vara fräga om tilldragelser av mycket färskt datum. Härom vittnar episoden pat sakum tualita, där presensformerna naR (enligt Bugges tolkning si), likia visa, att det är fraga om en strid, som utkämpats sa nyligen, att liken ännu tänktes liggande ute pa fältet, ett rov för vargen. (Annor- lunda Rök III, sid. 94.)

Lika bestämt, som jag maste tillbakavisa atskilliga invändningar, som Brate gjort mot min tolkning av /—g, och lika bestämt, som jag vidhaller, att Brates läsning och tolkning goldind = kultint = guldin(n) är otillatlig, lika starkt önskar jag understryka, att ingen i högre grad än Brate gjort sig förtjänt om tolkningen av f—g. Vid uppställandet av den substititions- regel, som jag formulerat i kap. IV, utgar jag fran uppslag, som givits av Brate i Rök III, sidd. 285 ff., och flertalet ordformer i /—g har jag upptagit oförändrade från Brate. Särskilt vill jag understóda Brates förklaring av dativen husli (Rök III, sidd. 2941., Rök IV, sid. 245). Det enda, som här är osäkert, är valet mellan utläsningarna Aasli och hösli. Det kyrkliga ordet fisl., isv. häsl "hostia^ torde vara inlånat fran västgermanskan ? och lämnar ingen upplysning om den pa inhemsk botten uppvuxna motsvarigheten till got. hunsl n. ’offer’.

XVIII. nirr eller nibr?

Läsningen av första radens sista runa i avsuittet e är omtvistad. Enligt Bugge, Rök I, sidd. 72 och $59, Rök II, sid. 5 och Rök III. sidd. 103 och 106 föreligger runan u. Däremot anse O. v. Friesen och Magnus Olsen, att det ifrågavarande runtecknet bör utläsas som I.

Det kan naturligtvis ifrågasättas, 1 vilken utsträckning de anförda litteraturverken äro byggda på verkliga händelser. Men även om de äro helt uppdiktade, avspegla de säkerligen troget sin tids uppfattning av plikterna mot fäderneätten.

! Pipping, Skrifter utg. af K. Kum. Vet. Samf. i Uppsala VII. 3, sidd. 24 och 26.

> Jfr Rök III, sid. 128, not 1, Frank Fischer, Die Lehnwörter des Altwestnordischen, sid. 24.

N:o 1.

36 Hi: PIP PING.

Brate intager en förmedlande ståndpunkt och håller Bugges läsning för möjlig. Se härom Rök III, sid. 103 och Rök IV, sid. 242. På sistnämnda ställe åberopar Brate bl. a. ett i brev gjort uttalande av mig. För detta uttalande önskar jag här lämna en utförlig motivering.

Vid ett besök i Statens Historiska Museum i Stockholm i augusti 1912 gjorde jag följande iakttagelser på den därstädes förvarade avgjutningen av Rökstenen.

De tre runraderna i avsnittet e begränsas till höger av en ram, som utan tvivel en gang bildat en oavbruten linje.

Den del av ramen, som avslutar den tredje raden, har av gammalt blivit observerad, men har i allmänhet uppfattats som ett tecken för runan i. Se Rök I, sid. 78, Rök Il, sid. 39, Rök III, sidd. 113 och 149. I SNF III. 8, sidd. 19 —24 har jag uttalat som min mening, att den för- menta runan i, som står ytterst till höger i e III, intet annat är än en del av ramstrecket och att den saknar varje ljudvärde. I Rök III, sid. 111, not 1, sid. 226 och Rök IV.sidd. 243 och 255 har man inslagit en medelväg, i det man betraktar den ifrågavarande linjen som ett ram- streck, men samtidigt antager, att detta ramstreck har ljudvärdet 2.

De avbildningar av Rökstensinskriften, som offentliggjorts i Rök I, II, III och IV visa icke, att runraden e II till höger avslutas med ett ramstreck?, men denna linje framträder fullt tyd- ligt på avgjutningen.

Den sista runan till höger i avsnittet e I har, som sagt, av några lästs som u, av andra som 1. Bistaven på den omtvistade runan börjar vid huvudstavens topp och når icke ned till runradens baslinje, men den siktar så tydligt mot toppunkten av den ram, som till höger av- slutar e II och e III, att man ej kan tvivla på, att här en gång förelegat en oavbruten ram, som begränsat avsnittet e pa hógra sidan. Just på det ställe, där linjen nu är defekt, fórelig- ger en upphöjning i stenen. Måhända har detta framskjutande parti varit jämförelsevis lätt till- gängligt för skadegörelse eller erbjudit svårigheter vid huggningen.

De här beskrivna iakttagelserna demonstrerade jag i augusti 1912 för fullt vittnesgilla Der soner, som i allo bekräftade dem.

Av det sagda torde framgä, att den sista runan i e I i enlighet med Bugges förslag bór utläsas som u. Vid upplösning av deu för e I gällande chiffern skall u ersättas med p, och vi fà sålunda fram Bugges läsning (ni)b(R) ’avkomling .

Om man med v. Friesen och Olsen läser sista runan i el som I, d. v. s. vid upplós- ning av chiffern som R, fas den vida sámre läsarten (ni)R(R). 1

XIX. umisum.

Denna runföljd uppträder dels i a V, skriven med vanliga runor, dels i e Il, skriven med lönnskrift (rhiprh) Tydningen av lönnskriften är given av mig i D, sidd. 25 ff. och godtagen av Brate i Rök IV, sid. 244.

IURG. Bure

g, sid. 136 har därför antagit, att detta ramstreck saknas.

Tom, XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 37

Umisum i a V har redan i Rök I, sidd. 29. uppfattats som d. pl. av ett adj. likvärdigt med fvn. jmiss 'ómse', och denna uppfattning har vunnit allmän anslutning. För min del har jag dock i D, sidd. 7 f. och 281. sökt visa, att spórsmalet icke kan avfärdas fullt sa enkelt, som man trott. Om man med Falk-Torp, Et. Ordb. II, sid. 465 anser //m?ss uppkommet ur förbin- delsen 7 miss, kan umisum ej hänföras till detta adjektiv. Ty i Rökinskriften finnes intet säkert exempel på ljudet y tecknat med u, men väl finnas flere fall. där i måste anses stå som tecken för långt y. Se ovan, sidd. 31 och 34. Annorlunda ställer sig problemet, om ymäiss, såsom Kock! antagit, som förled har det förstärkande prefixet a-. Då kan man med Kock utläsa umisum som missum, ty ingenting talar emot att kvarstående i pa Rôkristarens tid ännu ej verkat omljud 2. Översättningen a umisum manum fran olika män” (Rök IV, sid. 255: jfr Rök I, sid. 91, II, sid. 9, ITI, sid. 150) är även tillfredsställande.

Något mera invecklat ställer sig problemet i e II. Eiter umisum följa mahända tva punkter (Rök III, sid. 111) och därpå runorna is. Sedan komma i e III runorna atun.

Enligt v. Friesens föredöme (A och Rök III, sid. 113) utläser Brate i Rök IV ramen till höger om e III som i, varigenom man får fram ordet iatun játte. Denna läsning kombi- neras av Brate med det av mig funna umisum. Brate får alltså fram satsen umisum is iatun ”för än den ene än den andre är han en jätte. Härmed skall asyftas Vilin, vars födelse omtalats som en glädjande tilldragelse.

För mig framstår Brates tolkning som oantaglig. Den vilar pa förutsättningen, att ordet iatun "jàtte' på SO0-talet. kunnat användas som ett berömmande epitet för en människa. Emellertid voro jättarna fordom likställda med leda troll. Jätten som symbol för en väl- görande kraft är en senare tiders skapelse.

Mot min ståndpunkt i denna fråga kan icke anföras, att iohwnn, iatun i fornspraken kunde användas som öknamn (Bugge, Ark. II, sid. 164, Brate-Lundgren, sid. 144). Ty ök- namnen innehöllo ofta allt annat än älskvärdheter. Se Lidén, SNF I. 1, sid. 17.

Det finnes överhuvud ingenting, som framtvingar läsningen iatun, ty ramen behöver natur- ligtvis ej läsas som i. Likasom i D, sidd. 27 ff. är jag böjd att läsa umisum (:) isatun. Den tolkning jag givit av denna runsättning är naturligtvis mycket osäker. Frasen si burin i satun 'fötts i Sätun’ förefaller ej fullt naturlig, och ackusativen kan knappast försvaras med den av mig framdragna parallellen verda borinn i penna heim®. Härtill kommer, att betydelsen 'constans” för adjektivet *omiss är konstruerad, icke belagd. Trots det band, som därigenom lägges på förklaringen av fvn. ÿmiss, fsv. ymis, är jag numera benägen att sammanställa formen umisum med detta adjektiv.

Runfórbindelsen umisum : isatun synes mig hava till uppgift att beteckna Vilin sasom arv- tagare till ett gods Tun, som i flere led tillhört familjen. Svårigheten ligger egentligen i valet mellan de talrika läsningar, som synas föra till samma mål.

Under den icke osannolika förutsättningen, att fsv. ymsom betytt icke blott ’växelvis (Söderwall IL sid. 1074) utan också 'i sin tur far man omedelbart fram läsningen ämissum

es à Tun han som i sin tur äger Tun.

!1 Kock, Umlaut und Brechung, sid. 105. ? Kock, Umlaut und Brechung, sidd. 63 f. AR

' Dessa anmärkningar hava framställts av Björn M. Olsen 1 ett brev av den !'/, 1912

N:o 1.

38 HUGO PrePPrING.

Det kan lóna módan att lägga märke till, att fisl. es-i äldre texter kan uppträda skenbart pleonastiskt!. Gering, Vollständiges Wörterbuch zu den Liedern der Edda, sp. 220 anfór

—

som exempel härpå satsen

nio rostom es [ni skylder neparr vesa HHv 168, 1

där es icke kräver nàgon direkt motsvarighet vid üversättning till ett modernt sprak. Om man läser:

umisum is atu aumissum es attu Tan tun finner man sålunda översättningen: 'de, som i tur och ordning ägde Tun’, eller något friare: tur och ordning ägde de Tun’, varvid ‘de’ naturligtvis far anses syfta pa Vilin och hans fader.

Vidare kan man läsa:

umisum ‘umis isatun

‘den ene àttemannen àt den andre, som äger Tun.

Mot. denna tolkning kan dock invändas, att Vilins fader därvid antages leva och besitta en gard. Härigenom lägges ett obekvämt tvång pa tolkningen av andra partier av texten, vilka synas peka på, att Vilins fader var nittio år, när Vilin föddes, och att Vilin i sin tur var farfar till den fallne Vamod. Bättre är översättningen: 'àt den ene ättemannen den andre, som ager Tun’.

Slutligen kan man läsa:

umis' umisum is atu d. vs. tun

“miss (nipn burinn) amissum (nzpiwm) es attu Tan '"vàxelvis en ätteman åt dem, som ägt Tun’ eller något friare: 'en ny ätteman till de manga, som förut ägt Tun”.

Trots de manga haplografier, som denna läsning förutsätter, väljer jag den med förbigående | av de tidigare nämnda alternativen.

Vilket Tun eller Tuna som åsyftas, därom har jag ännu ingen mening. Naturligtvis är det också möjligt att uppfatta tan som ett appellativum. Men dà Vilins arvegärd i stycket h—/ kallas porp (se nedan), ser det ut, som om antingen tan eller porp vore ett nomen proprium. I det sammanhang, där ordet porp förekommer. synes mig ett appellativum bäst försvara sin plats. Jag uppfattar därför Tan som ett nomen proprium.

På förklaringen till denna företeelse skall jag här icke inläta mig.

Tom. XLIX.

Om runinskriften på Rökstenen. 39

XX. Ntyckena e—h—i—k.

Redan i E och F har jag uttalat som min mening, att dessa avsnitt böra läsas i följd. Ovan, sidd. 3f. har jag visat, att anmärkningsvärda sifferförhållanden sammanbinda serien h—i—k, i det runtecknens summa i densamma utgör 2 x 24 — 48. Avsnittet h bindes vid e därigenom, att den sista runan i e har en typ. som alls icke användes i a,b,c,d,f,g, men är allena här- skande i À Såsom Bugge anmärker i Rök II, sid. 134 bör denna runa uppfattas som en peksticka med syftning mot ^. Men Bugge har säkert orätt, dà han tror, att denna peksticka saknar ljudvärde och får överhoppas.

De tio sista runtecknen i e böra (se ovan, sid. 15) uppfattas som chiffer för nit = fisl. nytt. Denna form är tydligen en asn av adj. njr "ny' eller av nÿtr "nyttig. Tidigare har jag om- nämnt blott det förra alternativet, men anser numera, att det senare bör föredragas.

Inskriften i À är förut riktigt utläst som sakumukmini (M. Olsen, - Rök IL, sid. 119) pur (Läffler, C, sid. 214). Läffler spårar i bur gudanamnet pörr, och Bugge, Rök III, sid. 121 upptager denna tanke. Bugge fattar dock pur som en dativ och finner här svaret på frågan uaim si burin nipR traki. Emellertid förefaller det ganska osannolikt, att guden Tor skulle kallas drengr, och såsom jag visat i C, sidd. 23f., utgör avsnittet Æ en viktig del av sva- ret på den nyssnämnda frågan. Det ligger då nära till hands att antaga, att runföljden pur icke betecknar ett avslutat ord utan blott början av ett längre ord. Brate i Rök III, sidd. 297 ff. och Rök IV, sidd. 248 och 255 förbinder pur med lönnskriften i e III och får därigenom fram kvinnonamnet purun, Thorun. Men han begår därvid åtskilliga fel.

1. Han inskjuter avsnitten f, g och h emellan början och slutet av raden e ILI.

2. Han hoppar över den sista runan i e III och betraktar den som en peksticka utan ljudvärde.

3. Han läser lönnrunorna i e III bakfram, ty da alla runor i e III äro uppochnedvända, mäste man tänka sig stenen uppochnedvänd och sedan läsa från vänster till höger. Brate läser från vänster till höger på den upprättstående stenen.

I D, sid. 5 hade jag ännu ej fått klart för mig alla bristerna i Brates läsning, men i E

och F har jag redan rättat misstaget. Upptagande Brates tanke, att runföljden pur bildar förleden av ett namn, förde jag denna runföljd tillsammans med runorna biari i avsnittet i.

Innan jag går vidare i diskussionen av styckena e — h — i — k, åligger det mig att nämna nagra ord om en tolkning av i — k, som givits av v. Friesen i D, sid 14. v. Friesen upp- tager utan förändring min läsning och tolkning av k, d. v. s. ul nirupR = öl nirgörR = "födde (honom) nittioärie” och ser med mig häri en del av svaret på frågan uaim si burin nipR traki.

Men avsnittet i läser v. Friesen sibi uiauari ’Sibbe i Vi. Denna läsning kan dock svårligen

vinnas på strängt metodisk väg. ty, såsom Brate anmärker i Rök IV, sid. 250, kan man väl kombinera bi med det runkors, över vilket det står, och a med det följande runkorset, men

måste då läsa bi före det första runkorset och a före det andra. På denna, riktigare väg kommer Brate till läsningen bisiauiwari, som han dock förkastar, emedan han icke vågar an-

taga, att lónnrunorna uti 7 och & skola läsas från vänster till höger. Past C47 y N:o 1, IS o" : CA

40 Hvao Pırerinc.

Det skäl. pa grund av vilket Brate förkastat den av honom själv försöksvis gjorda för- bättringen av v. Friesens läsning, är naturligtvis icke hällbart, dà all skrift pa Rökstenen bör läsas i riktningarna vänster—höger, uppifrån - nedåt. Läsningen bisiauiuari är i själva verket i metodiskt avseende någorlunda tillfredsställande. Därmed är dock ännu ingen- ting sagt om den översättning, som Brate själv ger av denna runföljd. Brate tolkar auiuari som sy(j)vceri ”öbon'. Men det synes mig mycket osäkert, om ordet 'ö som förled i en samman- sättning, vars andra led börjar med ett ljud i konsonantisk funktion, på Rökristarens tid kunde skrivas aui-. Transkriptionen oyjværi med konsonantiskt à mellan y och v är i varje fall oriktig, men ej heller ett sonantiskt 2 synes mig väl motiverat på denna plats och vid denna fid. Brate har synbarligen också haft en känsla härav, dà han i sin transkription oy(j)vært sätter j inom parentes. Men om här ej fanns något ? eller j i uttalet, varför skulle ristaren dà hava skrivit ett i mellan de båda u-na?

Läsningen av stycket ? erbjuder i själva verket en svårighet, som icke framträder inom något av de övriga styckena. Den bestämda regel, enligt vilken skriften alltid bör läsas i rikt- ningen vänster—höger och uppifran—nedät, ger oss här icke all den ledning vi behöva. Utan att bryta mot denna regel kan man nämligen läsa pa många olika sätt.

Jag hänvisar till den schematiska teckning av fälten i och £, som finnes avbildad i C, sid. 17, och som för andra gången meddelas här nedan. Om vi beteckna korsen uti i (toppytan) med A, B, C, dà man börjar läsningen i vänstra övre hörnet, och med y, g, 9. dà man börjar läsningen i högra nedre hörnet, ser det till en början ut, som om man kunde läsa på följande olika sätt.

l. bi + A +a+B 4- C + ri = bisiauiuari 2. biari FA - B C — biarisiuiua 3. biari + ) + 4 + y = biariauiuis

Alternativet 1. har, som nämnts, refererats av Brate i Rök IV, sid. 250, men övergivits av honom själv. Alternativet 2. har valts av ingen. Alternativet 3. har valts av Bugge i Rök II och III, av Läffler i C, av Brate i Rök III och IV, av Bj. M. Olsen, och av mig överallt, där jag yttrat mig i frågan. I själva verket tala kraftiga skäl för valet av alter- nativet 3.

Ställd inför alternativet 1., frågar man sig, varför runorna ri ej ställts vågrätt efter eller under det tredje korset. Sasom de nu äro uppställda — jen bàge, som syftar tillbaka mot bi-- a — har man svart att tro. att de alls icke skola förbindas med bi + a.

Inför alternativet 2. frågar man sig, varför runorna ri ryckts onödigt längt tràn bi + a och ieke stállts upp mellan de óvre armarna pa det tredje korset.

Vàljer man alternativet 3., finner man uppställningen av runorna ri helt naturlig. .À ena sidan syftar den baglinie, som går genom dessa runor, tillbaka pa bi + a. à andra sidan pekar den framåt mot högra nedre armen på korset C, eller just den arm, med vilken läsningen av »+ q + v skall begynna. Jfr mina tidigare uttalanden i C, sidd. 22 f.

Ständigt väljande alternativet 3, har jag i €, sidd. 23 f., D, sidd. 1f. samt E och F tolkat stycket ? salunda, att biari uppfattats som ett mansnamn (eller som andra leden av ett mans- namn) i n.sg., varvid jag för 4 + & fick läsningen

Tom. XLIX

Om. runinskriften pa Rökstenen. 41

-biari avi wis(s) ol nirddr

’Farfarsfadern -biari den vise födde (Vilin) vid nittio års ålder”.

Namnet Biari hade utlästs redan av Läffler i B, sidd. 12 £, adjektivet wis(s) av Bugge i Rök II, sidd. 60 ff. (Jfr. Rök IIT, sidd. 143 ff. och sidd. 150 f£), dock i annan syntaktisk för- bindelse. |

Beträffande aui 'farfarsfadern' vill jag ännu framhålla” följande. Det torde få anses som tämligen "allmänt erkänt, att de nordiska språken ägt en maskulin -an-stam *axqn- med betydel- sen 'üttefader på minst två leds avstånd”. En mycket nära släkting är got. -awó f. 'Grossmutter', och befryndat är även latinet avus m. ’farfar’, 'morfar', hos Ovidius även ’ättefar’. Till denna stam *auqn- hava en del forskare fört både fisl. afi farfar och di farfarsfar”. Så göra Läffler, Ark. III, sidd. 188 f£, Kock IF V, sidd. 164 £., Noreen, Aisl. Gr. III, 8 227 och väl även Torp i Wortschatz, sidd. 22, om han ock uttrycker sig något reserverat beträffande di. Schager- ström i Ark. III, sid. 138, anm. och Bruckner i P. Gr. H IT, sid. 58 skilja fisl. di från stam- men *axgqn, v. Grienberger, Untersuchungen zur gotischen Wortkunde, Wien 1900, sid. 3 och Pipping Gramm. Stud., sid. 12 härleda fisl. afi ur stammen *aóqn-. Men det torde, som ovan antytts, vara svårt att uppleta någon, som icke härleder antingen fisl. afi ‘farfar’ eller di ’farfarsfar’ fran stammen *auqn. Och även de, som hänföra blott afi ‘farfar’ till stammen *aran, torde medge, att denna stam, likaväl som latinets avus, kan hava fórenat den allmännare bety- delsen 'áttefar' med den speciellare betydelsen 'farfar.

Enligt en av mig i 'Grammatiska studier” (jfr Xenia Lideniana, sidd. 168— 172) uppställd regel måste stammen *awqn i förlitterär tid förlora sitt x i de flesta kasusformer, emedan » föll intervokaliskt framför nasalerad vokal. Det är möjligt, att # ljudlagenligt bevarades i n.sg., där ündelsevokalens nasalitet kan hava gätt fürlorad fóre «-bortfallets tid. Ingenting synes heller framtvinga antagandet, att intervokaliskt « i ställning framför stabil (icke-synkoperande) nasal- vokal fallit sà tidigt som i början pä 800-talet. Huru man àn ställer sig till mina teorier för u-bortfallet, och vilketdera av orden afi eller d? man än vill återföra till stammen *auxqn, torde man svårligen kunna bestrida, att det på Rök-ristarens tid bör hava funnits ett svagt maskuli- num Faxi med någon av betydelserna "farfar', ‘farfarsfar’, ”ättefar', eventuellt med alla dessa betydelser. i

I E och F har jag fört lónnrunorna pur i h tillsammans med runsättningen biari i stycket i och på detta sätt fått fram namnet purbiari. Då namnet Porbiorn är belagt, och Biorn är en sidoform till Bari, synes namnet Porbiari icke vara otänkbart. Det är i alla fall icke belagt, och man bör därför hava andra uppdelningsmöjligheter i tankarna. Det förtjänar dà päpekas, att pur i h och bi uti i kunna förenas till ordet porpi (dat. sg.), varvid personnamnet purbiari krymper ihop till ari.

På denna väg får man genom sammanställning av lónnrunorna i e IIT. med styckena h — à — k runföljden

nitsakumukminipurbiariauiuisulnirupR nytt sazum ung minni porpi : Ari aui wiss ol mirüOR

'Som ung skädade jag en für gärden gagnelig, minnesvärd tilldragelse: ättefadern Ari de vise födde (Vilin) nittioárig'. N:o 1. : 6

49 Huco PiPPING.

Särskilt tilltalande blir läsningen aui, om man üversätter detta ord med 'farfarsfadern’. Därigenom får man fram stamtavlan Ari — Uslinn — Uarinn — Uamoón, som sammanknyter in- skriftens slut med dess början.

Mot Bj. M. Ölsens läsning Biari 7 Oyiu is ”Biari i Oy är det’ har jag i D, sid. 30 in- vänt, att beteckningen Biari à Oy verkar osannolik, dà sonen Vilin säges vara född i Stun. Denna anmärkning tager jag nu* tillbaka, dä jag ej längre läser ordet Setun i avsnittet e!. Däremot kan jag ej frigöra mig från intrycket, att satsen Biari 7 Óyiw is är väl kort avhug- gen, isynnerhet i jämförelse med frasen Uilin(n) is pat.

Den från Läffler, C, sid. 194 hämtade läsningen Biari 7 Oyiu är i flere avseenden fre- stande, i synnerhet om man i enlighet med ett av mig i C, sid. 24 framställt alternativt förslag tolkar hela runsättningen biariauiuis som biari i auiu uis Biari 7 Oyiu? wis(s. Brate hari Rök IV, sid. 249 tolkat Oy som likvärdigt med Visingsö. Det ligger så nära till hands att äter- föra namnet Visingsö till Biari wiss. Efter mönstret spakr ‘vis — spekingr 'vis man’ kunde man väl till adjektivet viss bilda ett subst. visingr ®.

Trots allt detta håller jag dock fast vid min läsning Ari aw? wiss, ty jag lägger synnerlig vikt på den möjlighet att fast sammanknyta inskriftens olika stycken, som läsningen au: medför.

Då det är .en omstridd fråga, huruvida konsonantiskt # någonsin allittererat med vokal#,

vågar jag ej påstå, att namnen i stamtavlan Ari — Uilinn — Uarinn — Uamoón

bildade en allittererande serie 5.

Jag medger, att den svaga formen wis; måhända vore mera tilliredsställande än den starka formen wiss, men, såsom jag redan framhållit i C, sid. 24, fórekommo även starka former av adjektiviska binamn. Tillnamnen skidlgr och miólangr anföras av F. Jonsson i Heimskringla I, sidd. 333 och 363, glämr och smiorblindr av Kahle i Ark. XXVI, sid. 165.

1 Dessutom har Bj. M. Olsen i brev av den H/, 1912 påpekat, att Stun kan hava varit en gård, belägen i Oy”. "

2 Numera vore jag benägen att läsa Awiu utan omljud.

3 Annorlunda om Visingsó Hellquist, Svenska ortnamn pà -inge, sidd. 169 och 230.

* Se Erik Noreen, SNF III. 5. d

5 Om allitterationen Uilinn — Uarinn — Uümoör se Rök I, sid. 76 och Rök III, sid. 279.

E =

Anm. till vidstäende avbildning: Bok-

stäverna a, b, c, d läsas naturligtvis icke

pà runstenen, utan äro ditsatta med hän-

a : : iD syn til texten i SNFII.1, där bilden

förut är tryckt.

Tom. XLIX.

N:o 1.

Om runinskriften på Rökstenen.

XXI. Rökstensinskriiten med oupplöst lönnskrift.

Antalet runor:

al aftuamupstantarunarpar : - 22 a II* (i)nuariniapifapinaitiaikiansunu (1) 4- 29 a. UT sakumukminipathuarianualraubaRuaRintuam 39 a IV pansuabtualisinumuaninumnantualraubr 36 a-V | bapaRsamanaumisumanum : patsakumana 21 4- 11 a VI rthuaRiurniualtumanurpitiaru 28 a VII minhraipkutumauktu 18 a VIII miranubsakar 12

! fórsta runan (i) är icke särskilt betecknad, utan sammanfaller med inskriftens ram.

Antalet runor:

bl raipiaurikRhinpurmupistilin 27

b II flutnastrantuhraipmaransitinnukaruRa 36

e kutasinumskialtiubfatlapRskatimarika 36 dl PpatsakumtualitahuarhistRsiku 28

d II, nmaRituituakiankunukantuaintikiRsua 34

d III palikia - patsakumpritauntahuarint 7 + 24 d IV uairtikirkunukarsatintsiuluntifia 33

d V kurauinturatiiakurumnabnumburn(i) ! 30 (+ 1) d NI míiakurumbruprum - ualkarfimrapulisu 16 + 15 + ab d VII ninhraipuliagtimrukulisuniRhaislaRtimharup 49

d VIII ssunirkunmuntarfimbirnaRsuniR - 29

d IX ? — — ? 2

1 Sista runan 2 är icke särskilt betecknad, utan sammanfaller med inskriftens ram.

Antalet runor:

f sagwmogmeni 3/4! adhoanigold(i) ? 23 + (1)

ı En runa med tre kvistar ät vänster och fyra àt hóger. (Se ovan, sid. 9). 2 Runan (7) avnött, eller ock bör ramen mot g läsas som 2 (se ovan, sid. 2).

48

44 Hvco PiPPING.

Antalet runor:

g gaoarigoldindgoanarhosli 24 el airfbirbnhniinbantianhnu ! 24 e II Rtrakiuilinispat - rhiprh ? : is 16 26-2

e III atunuilinispat + oossoosss ? is 14 + 10

1 Vid läsningen av el bör varje runa ersättas med sin efterträdare i alfabetet.

? Vid läsningen av runsättningen rhiprh bör varje runa skjutas tillbaka tre steg inom - alfabetet.

3 2 0 +2 s betecknar andra ättens andra runa, 2 0 + 3 s andra ättens 3:dje runa.

4 Bråken i e och h beteckna kvistrunor. Täljaren anger antalet bistavar, som utgå åt vän- ster, nämnaren antalet bistavar, som utgå åt höger.

Antalet runor:

21 aaabbbaaabb 2 30

2 2-3 aaabbbbb

! Nägra av desssa kvistrunor äro skadade, varför de införda siffrorna delvis bero pä (M. Olsens) konjekturer. 2 Av typografiska skäl betecknas hàr kvistrunan 1 med a, när den är rättvänd, och med b,

när den är uppochnedvänd.

Antalet runor:

11

i biari 2 2

"ROI Dm

1 Siffrorna i dessa brâk fás genom avläsning av antalet kvistar pà korsarmarna. Vid läs- ningen tänkes hela fältet svängt så, att den korsarm, som står närmast efter ri kommer att stå i vänstra övre hörnet. Sedan tagas armarna medsols inom varje kors, varvid två närliggande armar bilda täljare och nämnare i samma bråk. Först läses naturligtvis det kors, som står mest till vänster på den uppochnedvända bilden (korset med ri), sedan korset med a och sist korset med bi.

Antalet runor:

PR Te

1 Siffrorna i dessa bråk fås som i fältet 2 genom avläsning av antalet kvistar på kors- armarna. Fältet är rättvänt på stenen, varför man omedelbart gör början i vänstra övre hörnet. ? Se ovan sidd. 3f. Runan p tages icke med i kalkylen, emedan dess huvudstav samman-

faller med en av korsarmarna. Tom. XLIX.

N:o 1.

XXII. al a Il a III a IV a V a VI

a VII

a VIII

d Il d IV

d V d VI d VU

d VIII d IX

f

g

Om runinskriften på Rôkstenen.

Rökstensinskriften med upplóst

aitiuamup stanta runaR par : - iin uarin|fapi fapir/aft faikian sunu sakum uk mini pat huariaR ualraubaR|uaRin tuaR. ‚par |suapitualfisinum/uarin Inumnar tua(R) lualraub(ar) bapan saman a umisum| imanum - patisakum ana

rtihuan fur/niu altum

manlurpijfiaru m mir/hraipkutum auk tu miR an|ub sakaR

raip piaurikn hin burmupi stiliR flutna strantu hraipmaran sitin nu karu a!

uta sinum skialtijub fatlapr skati marika

pat sakum tualíta|huar histR|siku naR narlitu uitu a uituaki an kunukaR tuaiR|tikiR|sua pa likia|. pat sakum pritaunta huariR t uaiR tikiR/kunukaR|s atin tints i ulunti fia kura uintura atfiakurum nabnumjburni R fiakurum bruprum -ualkan fim rapulis su nin|hraipulfan fim rukulis isuniR haislaR fim harup s,suniR|kunmuntaR fim birnam suniR - Quee re ?

[sakum uk mini pat|huaR ikulti

ka|uaRi — tinp kuanan/husli ikulti

lónnskriit.

45

46 Huco PIiPPING.

el sakum|ukmini uaim|si burin nip

e II R|traki uilin|is pat|- umis, lumisum ;|is e III jatu Itun uilin is bat} + nit h [sakum|uk| mini pur i bilarilauiluis| k \ullnirupr!

XXIII. Rökstensinskriften i fonetisk transkription.

Aft Uamod standa runar par; en Uarinn faói fadir aft faigiqn. sunu.

jazum ung minni pat, huarian ualraubar uarin tuar pam, suad tualf sinnum uarin num- nan tuar ualraubar, badar sqmqn q wmissum mannum.

bat sazum annart, huar for wiu aldum mann urdi fiarrum mer hraiögutum, auk ddmin qnn ob sakar.

Raid piaurikk, hinn pormodi, stillir flotna, strandu Hraidmaran, sitin nu garur q gota simum, skialdi o&-fetladr‘, skati Maringa.

bat sazum tualfta, huar hestr Sinngunnan nas etu; wittu à ueltugngi qnn kunungar tuair tizir, suad q liggia.

bat sazum prettaunda, huarir tuain tigin kunungar's attin. tynts 1 olundi fiazurra uintura at fiagurum nampnum, burnin fiazurum bradrum: Ualkar fem Radulfs sunin, Hraiöulfar fem Ruzulfs sunir, Haislar fem Harups sunin, Gunnmundar fem Birnan sunig — — — ë

Sazum ung minni pat, huär Ingoldinga uari Ingoldi tynö kuqnar husli.

Sügum ung minni, uaim se burinn nidr dremgi — Uilinn es pat — ümiss umissum, es attu Tün—Utilinn es pat.

Nytt sazum ung minni porpi : Ari aui wiss ol niroök.

Mänga detaljer i den fonetiska transkriptionen äro osäkra och böra underkastas diskussion,, men .denna diskussion kan ej föras, utan att flere av grundfrägorna i den urnordiska gramma- tiken upptagas till fórnyad behandling. Transkriptionen fyller i alla fall den uppgiiten att pà ett kortfattat sätt giva läsaren en föreställning om den grammatiska analys av inskriiten, som ligger till grund för min üversättning.

! Jfr Rök III, sid. 52 och nyl. dial. fässlo "bàrrem' < *fatilon.

Tom. XLIX.

Om runinskriften pa Rökstenen. 47

XXIV. Rökstensinskriften i översättning.

Efter Vamod stä dessa runor, men (hans) fader Varin mälade dem efter sin àt döden hem- fallne son.

Som ung skädade jag (d. v. s. gravstenen!) en minnesvärd tilldragelse, (jag säg,) vilka de två krigsbyten voro, (som togos så, att två krigsbyten, båda på en gång, togos tolv gånger - fran olika män.

Jag skädade för det andra, vem som för nio generationer (9 x 90 = 810 år) sedan blev människa fjärran bland medelhavstolken, och som (nu) sitter till doms över (våra) synder.

Teoderik den djärve, sjömännens hövding, red fordom på Medelhavets strand, Märingarnas furste sitter nu rustad pà sin gàngare med skölden fjättrad vid (armen).

Jag skädade för det tolfte, var Sinngunns häst (= vargen) fär föda; han har lockats ut pa slagfältet av tjugu konungar, som ligga där.

Jag skädade för det trettonde, vilka tjugu konungar, som omkommit i en fyraårig fejd, (tjugu konungar) med fyra namn, sóner till fyra bröder: fem Valkar, söner till Radulv, fem Rei- dulvar, söner till Rugulv, fem Haislar, söner till Harud, fem Gunumundar, söner till Biorn. — — —

I min ungdom skädade jag en minnesvärd tilldragelse, (jag säg,) vem av sina ättlingar Ingvald fórlorade genom ett hustruoffer. 4

I min ungdom skädade jag en minnesvärd tilldragelse, (jag säg,) vilken kämpe, som fätt en ättling — Vilin är det — en ny ätteman till de många, som (förut) ägt Tun — Vilin är det.

I min ungdom skädade jag en minnesvärd tilldragelse, gagnelig för garden: Farfarsfadern Ari den vise fick en son vid nittio àrs älder.

Inskriftens mening blir i allt väsentligt oförändrad, om man med Vigfusson (och Pip- ping, E, F.) uppfattar sakumuk som likvärdigt med fisl. segzwmk (eller fsv. *säghumk) "jag fór- - tàljer. Se ovan, sidd. 171. —

! Det underförstådda ordet är neutr. pl. kwmbl, se ovan sidd. 17f

N:o 1.

Litteratur.

ATS I, Stockholm, 1864, sidd. 58 och 116. Bautil (J. Góransson) Stockholm, 1750, n:r 913. Erik Brate: A. Rökstenen och Teoderikstatyn i Aachen, Eranos XV, 1915, Uppsala, 1916, sidd. 71—98. B. Östergötlands runinskrifter, granskade och tolkade. Tredje häftet, Stockholm, 1918, sid. X och sidd. 231—255 (eit. Rok IV). C. Rökstenstolkning, SHT, Göteborg, februari 1919. D, se Bugge, Rök III. Erik Brate (och Sophus Bugge), Runyerser, ATS X. 1, 1887—1891, sidd. 306—312. Broocman, se von Friesen, D, sid. 43. Alexander Bugge, se Rók III, sid. 94. Sophus Bugge: A. Tidskrift for Philologi og Pædagogik VII, sidd. 329, 332, 337, 341 f., 345:5992. VLT; sidd. 201, 204. IX, sid. 112, Kobenhavn, 1866—1871. B. Norrœn fornkvaeói, Kri- stiania, 1867, sid. 396 a. C. Aarboger for nordisk Oldkyndighed, 1870, sid. 193. D. Tolkning af Runeindskriften pà Rókstenen i Östergötland, AST V, Stockholm, 1878 (cit. Rök I). E. Om Runeind- skrifterne paa Rók-stenen i Östergötland og paa Fonnaas-Spænden fra Rendalen i Norge, KVHAAH, n, f. 11: 8, Stockholm, 1888 (cit. Rok IT). F. Bidrag til den ældste Skaldedigtnings Historie, Kri- stiania 1894, sid, 65. G. uilinispat paa Rökstenen, Ark. XVI, Lund, 1900, sidd. 321—340. H. Over- sigt over Videnskabs-Selskabets Moder i 1901, Kristiania, 1902, sid. 2. I. Det K. norske Videnska- bers Selskabs Skrifter, 1901 (Trondhjem, 1902), N:r 4, sid. 13. K. Svenska Fornminnesföreningens tidskrift XI, Stockholm 1902, sidd. 123 f. L. Oversigt over Videnskabs-Selskabets Moder i 1907, Kristiania, 1908, sid. 1. M. Der Runenstein von Rök in Östergötland, Schweden. Nach dem Tode des Verfassers herausgegeben — — — durch Magnus Olsen unter Mitwirkung und mit Beiträgen von Axel Olrik und Erik Brate, Stockholm, 1910 (cit. Rok III. Joh. Bureus!, Monumenta Sveo- Gothica hactenus exsculpta, nr 5 (se Rök I, sid. 215 och Curio, företalet). Fritz Burg, Held Vilin, Ark. XVI, Lund, 1900, sidd. 135—146. H. Curio, se Verelius. U. W. Dieterich, Runen-Sprach-Schatz, Stockholm & Leipzig, 1844, passim. Algot Friberg, se Rök II, sid. 58, Brate-Bugge, Runverser, sid. 310, Läffler, ©, sidd, 197 och 209ff. Otto von Friesen: A, se Noreen, B, sid. 494. B. Rökstenen, Svenska Turistföreningens årsskrift, Stockholm 1906, sidd. 42—55. C. Runorna i Sverige, Grundlinjer till föreläsningar vid sommarkurserna i Uppsala 1907, Uppsala, 1907, sidd, 12—15. D. Runorna i Sverige, Fordomtima, skriftserie, utgiven av Oskar Lundberg, I, sidd. 11—14. E. Runenschrift, Reallexicon der germanischen Altertumskunde — — — von Johannes Hoops, IV. 1, Strassburg (1915), 1918, sidd. 32 £., 35 ff., 51. J. Göransson, se Bautil. K. A. Hag- son, se Läffler, B, sid. 9, not. 2 och C, sid. 191. Hans Hildebrand, Svenska folket under hednatiden, Stockholm, 1866, sid. 901f. O. F. Hultman, Finländska bidrag till svensk spräk- och folklifsforskning, Helsingfors, 1894, sid, 96, not. 1. Axel Kock: A. Till frägan om Rökstensinskrif- tens språk, Ark. XIV, Lund 1898, sidd. 247—258. B. Svensk ljudhistoria, Lund, 1906— , pas-

! Bureus’ planscher har jag icke sett. Tom. XLIX

Om runinskriften pa Rükstenen. 49

sim. ©. Umlaut und Brechung im Altschwedischen, Lund, 1911— 1916, passim. D. Ark. XXXIII, Lund 1917, sidd. 269—274. E. Altnordischer «-Umlaut in Ableitungs- und Beugungsendungen, Lunds universitets ärsskrift, n. f., avd. 1, bd 14, n:r 28, Lund, 1918, sid. 23, not. 1. Leffler,se Läff- ler. Joh. G. Liljegren, Run-Urkunder, Stockholm, 1833, n:r 2028, sid. 242. Hjalmar Lind- roth: A. Bidrag till Röksteninskriftens tolkning, SNF IL 8, Helsingfors, 1911. B. Ytterligare till Rökstenens huarfurniualtumanurpi, SNF IH. 7, Helsingfors 1912. C. Studier tillegnade Esaias Tegnér, Lund 1918, sid. 172. D. Nägra Rökstensproblem, SHT, Göteborg, sept. 1918. Leopold Fredrik Läffler (Leffler): A. Rökstenen och Frithiofs saga, Nordisk tidskrift, utgifven af Let- terstedtska Föreningen, Stockholm, 1878, andra häftet, sidd. 165—169. B. Om Rökstenen, ATS VI. 2, Stockholm 1880—1882. C. Bidrag till tolkningen av Rökstensinskriften, Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen, Uppsala, 1904, sidd. 191—216. Oscar Montelius: A. Sveriges historia, I, Stock- holm 1877, sidd. 356—358. B. D:o, andra upplagan, Stockholm, 1903, sidd. 294f. C. Om lifvet i Sverige under hednatiden, Stockholm 1905, sidd. 164—167. Rolf Nordenstreng: A. Vad är syftet med Rökstenens inskrift? SNF III. 9, Helsingfors, 1912. B. Gätornas sten, Ord och Bild XXI, Stockholm, 1912, sidd. 65—74 och 175—176. Adolf Noreen: A. Ark. III, Kristiania, 1886, sidd. 24—30. B. Altschwedische Grammatik, Halle, 1904, passim, men särskilt sidd. 491-494 ©. Geschichte der nordischen Sprachen, dritte Auflage, Strassburg 1913, passim. Axel Olrik, se Sophus Bugge, M. Björn M. Ölsen, se Pipping, D, sid. 1. Magnus Olsen, se Sophus Bugge, M. Hugo Pipping: A. NM, Helsingfors, 15,,—15/,, 1902, sid. 13, not. 1, sid. 15, not. 2. B. NM, Helsingfors, 1904, sid. 164. OC. Rök-studier, SNF II. 1, Helsingfors, 1911. D. Nytt om Rökstensinskriften, SNF III. 8, Helsingfors, 1912. E. Hufvudstadsbladet, Helsingfors, 24/, 1912. F. Svenska Litteratursüllskapets förhandlingar och uppsatser 26 (1912), Helsingfors, 1913, sidd. IV — VI. G. SNF VIII. 1, Helsingfors, 1917, sid. 81. Einar Pontán, Hufvudstadsbladet, Helsingtors» 30/, 1912. A. Ridderstad, Östergötlands historia I, Stockholm, 1914, sidd. 74—83. C. Rosen- berg, Nordboernes Aandsliv I, Kobenhavn, 1878, sidd. 100—108. Gustaf Rundgren: A. Nägra anmärkningar om Rökstensinskriften, Ark. II, Kristiania, 1885, sidd. 177—180. B, se Noreen, A, sid, 27, not. 1. Viktor Rydberg, Om hjältesagan à Rökstenen, KVHAAH, n. f. 11: 6, Stock- holm, 1892. Johan Erik Rydqvist, Svenska spräkets lagar IV, Stockholm, 1868, 1870, sidd. 46, not. 2, 129, 157, not 2, 176, 249. F. Sander, Hvem var Sigurd Fafnersbane, Stockholm, 1883. Henrik Schück: A. Svensk litteraturhistoria I, Stockholm, 1890, sidd. 27— 29. B. Illustrerad svensk litteraturhistoria I, Stockholm 1896, sidd. 11— 16. C. d:o, andra upplagan, Stockholm, 1911, sidd. 69—75. D. Studier i Ynglingatal, Uppsala, 1905— 1910, sidd. 101—104. E. Bidrag till tolk- ning av Rök-inskriften, Uppsala, 1908. Eduard Sievers, Metrische Studien IV, Abhandlungen der philologisch-historischen Klasse der Königl. sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften XXXV, Leipzig, 1918, sidd. 5—12 och 131. George Stephens: A. The Old-Northern Runie Monuments I, London och Kobenhavn, 1866, sidd. 228—236. B. d:o IIT, London och Kobenhavn, 1884, sidd. 61-63. C. Om Rökstenen, ATS V, Stockholm, 1878, sidd. 161—180. P. A. Säve, ATS II, Stock- holm, 1867, sidd. 156 f. P. G. Thorsen, De danske Runemindesmærker, Kobenhavn, 1864, sid. 357, noten. Alf Torp, Til Rök-inskriften, Ark. XXIX, Lund, 1913, sidd. 345—352. J. M. FE. Ullman, se Läffler, B, sid. 9, not. 2 och sid. 11. Olaus Verelius, Gothriei & Rolfi — Historia, Uppsala, 1664, med ett bihang av H. Curio, där Bureus' teckning av Rökstenens framsida finnes átergiven pà sid. 46. Gudbrand Vigfusson, An Icelandic Prose: Reader, Oxford, 1879, sid. 452. L. C. Wiede, Östergötlands runurkunder, Östergötlands fornminnesförenings tidskrift I, Stockholm, 1875, sidd. 126 . Ludy. F. A. Wimmer: A. Navneordenes Bójning i ældre Dansk, Kobenhavn, 1868, sid. 75. B. Die Runenschrift, Berlin, 1887, passim. Erik Älund, Runorna i norden, Stockholm, 1904, sidd. 40 — 45.

N:o 1.

-1

50 Hvco PrPPING.

Avbildningar av Rókstenen eller delar av densamma finner man hos Bautil, Brate, Rók IV, Sophus Bugge, Rok I—IIIL, (Bure-)Curio(-Verelius), v. Friesen, B, sidd. 47 f, C, sidd. 12, 14, D, sidd. 12£, E, sid. 35, Läffler, B och C, Montelius, A, sid. 358, B. sid. 294, O, sid. 164, Nordenstreng, D, sidd. 67, 69, 71, Pipping; C, sid. 17, Ridderstad, sid. 78, Sander, Schück, B, sid. 12 och C, sid. 70: Stephens, A, sidd. 230 f. och C, Âlund, sid. 42. En fórtráfflig avgjutning.av stenen fórvaras i Nationalmuseum, Stockholm.

Förklaring av tecken och förkortningar.

Ark. = Arkiv for (för) nordisk filologi, Kristiania 1883—1888, Lund, 1889— . ATS — Anti- qvarisk Tidskrift fór Sverige. KVHAAH — Kungliga Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar. n. f. — ny följd. NM = Neuphilologische Mitteilungen herausgegeben vom Neuphilologi- schen Verein in Helsingfors. Rök I = Sophus Bugge, D. Rök II = Sophus Bugge, E. Rök I = Sophus Bugge, M. Rök IV— Erik Brate, B. SHT = Svensk Humanistisk Tidskrift, Mánadsblad för filologiska, historiska o. filosofiska vetenskaper, utgivare Vilh. Lundstróm, Göteborg. SNF = Studier i nordisk filologi utgivna (av Svenska Litteratursällskapet i Finland) genom Hugo

Pipping.

I överensstämmelse med bruket i Rök IL—IV betecknar jag inskriftens olika stycken på följande sätt: a = främre bredsidan, lodrät skrift. b = främre bredsidan, vågrät skrift. c = högra smalsidan. d = bakre bredsidan, lodrät skrift med undantag av den mest till vänster stående, längsta lodräta raden. e = bakre bredsidan, de tre tvärraderna strax ovanför d. f— bakre bredsidan, tvärraden nedtill. g = bakre bredsidan, den mest till vänster stående, längsta lodräta raden. A = vänstra smalsidan. i = stenens toppyta. & = översta fältet på bakre bredsidan. Raderna inom de särskilda styckena numreras som i Rök IV med romerska siffror.

Denna beteckning återger icke mina åsikter om den ordningsföljd, i vilken inskriftens olika delar böra läsas.

a användes som tecken för runan óss.

Tom. XLIX.

Register.

Sid.

I Mupiska SIT OT uo ar A Re Dus SERRE SE Ar ps I en Loci TELE: cS cem ur?

IAE a ICE AMI eh eI E ERU CE A N D e e s ER PR er ERN PT HH." Beteckningens konsekvens.- . . . . . . . yet. SEU Ier CAE USOS aT sm enar sar VA ES IV. En av ristaren följd substitutionsprincip . . . . RP SP CUPS Utd et t n Lo»

V. Om ordningsföljden mellan de olika partierna av iüskriften Hope He MEETUPS MACROS I MDecsakumukminr- 20 34 AR Me EH GARI Er Er NO VIL mapR eller man? . LR PR sud eed C ARS TE^ ME a EN a sie Lie SORTE Lee) VIT an Dane 6o aero Rue o2 MEN CR E a0 8c 720) IX. (iüaru(m) . . . . ea I E. None Pe mier N REI tU s odo X. mirhraipkutum . Nos UNA RU aui NOLAN ei ar rU XI. huarfurniualtum etc. . . a zu 144 Mg drei een 722 XI. huarhistrsikunar etc.. . . USE RE Lit Ur MEM PART NPC LEE 2 XII. uituakian etc. . . . Me a Eu se A EEE En REED XIV. satintsiulunti etc. . . . . X E n nee pep rete re RM Yn SVT LU TE FRE DOM PIRE RE TN RER ROZ RUE DEI. Sioux ee UN ENEMIES ENDE D: VIE Son 1580) dd Ioa ix ct pl dh e Ec 7 S c ELE E E EL Mee NES ES NSWIDINLmIRRE*SrDRAZS S 3. nn err ea PRU IAS PS ES EURE 100 XIX. UNISEM .—. . -. . DUE ROIS UN e lE SORTIE CH ANT RR dO XX. Styckena e— h — i — k DT NE AE A ECS PAM DST red XXI. Rókstensinskriften med onpplónt lönuskrift CE re Re va EEE EAE REN US BOO XXI. Rôkstensinskriften med upplöst lónnskrift . . . . NI Mode eq RU Er Mi erba cds wi I) ROSITTWERSKStenSinskertemsisfonetiskstranskriptione 2 - ac 09 sue x EU SES INS = 46 ESNINESHGkstUensmsknmitenesreoversutbninpg e se eor LS erc AN TT EU EM AN NU, e LIEST Litteratur . . . AE d. DR Ta matt Förklaring av db dirkortitgdr TE TR LC PME NC ra ca AS ME S LONE re)

No le

ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNIC AE TOM. XLIX, A nts

BEITRÄGE ZUR GESCHICHTE

DES

ETRUSKISCHEN, LATEINISCHEN UND GRIECHISCHEN ALPHABETS

VON

M. HAMMARSTRÓM

HELSINGFORS 1920 DRUCKEREI DER FINNISCHEN LITERATUR-GESELLSCHAFT

S ist mir an dieser Stelle eine angenehme Pflicht allen denjenigen herzlichst zu danken,

die mir bei meiner Arbeit Hilfe geleistet haben, vor allem Herrn Prof. O. A. Danielsson

in Uppsala, Herrn Prof. I. A. Heikel in Helsingfors, Herrn Prof. J. Sundwall in Äbo, Herrn Dr. L. O. Th. Tudeer. Herr Prof. Danielsson hat mir erbetene Mitteilungen und Auskünfte immer mit grósster Gefälligkeit gewährt. Herr Prof. Heikel, mein hochverehrter Lehrer und Freund, hat mit nie versagendem Interesse meine Arbeit vom Entstehen bis zum Abschluss verfolgt. Er hat mich ausserdem bei der Korrektur der Druckbogen unterstützt. Herr Prof. Sundwall hat ebenfalls durch wertvolle Ratschläge meine Arbeit in vielen Punkten gefördert. Auch Frau A. M. Sundwall-Hoyer, die das Sprachliche durchgesehen hat, bin ich Dank schuldig.

Äbo im Februar 1920. Magnus Hammarström.

"UY OR T ANA

ESSERI: \ x E Inhalt.

Seite Die Theorien über die Herkunft des lateinischen und des etruskischen Alphabets . . . I Über die Ableitung des lateinischen Alphabets aus dem etruskischen . . . . . . . . 8 lioreremuskischeneBuchistabennanmen- ses sent. tak - 0 NE TS as tue ie qm 34 * 1. Über silbenbildende Dauerlaute im Etruskischen . . RE EE EST 2. Die Namen der semivocales bei den Römern . . : . . . NUT LE 1f) DN TOC RU ENTER ENTER VIG TES Ce Se) LE B Uds GI UH NE NS A NE DIR NGIHITeR ere QU Pal ZeloHern aeq a oi naar ri aen TOUR ret Ms dae 007 5. Etruskische Verwendung der Buchstaben für die in ihrem Namen enthaltene Silbe 31 Uber das Heta'im griechischen Alphlabete ss eos ua ORT EUR . 0784 Zmsstellunesdesgeituskischen@Alphabetsn um 00552 2 83M bör (AN EUR SESS DENSIS es mel

Anhang: Wie erklärt sich eigentlich die etruskische Buchstabennomenklatur? . . . . . . . . 7

Die wichtigste Litteratur.

Zur etruskischen Lautlehre:

W. Deecke, Etruskische Lautlehre aus griechischen Lehnwörtern in Beitr. zur Kunde der indg. Sprachen, hrsg. v. Bezzenberger 2 (1878) 161 ff. Zitiert: Deecke.

Fr. Skutsch.in RE VI (1909) sp. 770—806. :

8. P. Cortsen, Lyd og Skrift i etruskisk I: Konsonanterne (Diss. Kopenhagen 1908).

E. Lattes, Vicende fonet. dell’ alfab. etr. in Mem. del R. Ist. Lomb. 21 [= 12 della serie 3] (1908) 308 ff. ;

ders., Saggio di un indice fonet. etr. in Rendiconti del R. Ist. Lomb. ser. 2. vol. 46 (1912) 355 if. Beide Werke, die übrigens zum grüssten Teile nur statistisches Material bieten, waren mir nur indirekt zugänglich.

P. Kretschmer in Gercke-Norden, Einl. I? (1912) 560f. Dazu III? (1914) 102.

G. Herbig. Kleinasiatisch-etruskische Namengleichungen in Sitzungsber. der Münchener Akad. 1914, 2. Abh. p. 22 ff. |

Zur etruskischen Schrift: Th. Mommsen, Die unteritalischen Dialekte (1850). A. Fabretti, Corpus inscr. Ital. Supplem. I (1872). 145-252 enthält Osservazioni paleo- erafiche, „ubi incerta multa afferuntur*. Dasselbe gilt von folgendem. W. Corssen, Über die Sprache der Etrusker I (1874) 3—48. K. O. Müller- W. Deecke, Die Etrusker II (1877) 513—534. W. Deecke in Baumeister, Denkmäler des klass. Altert. I (1885) 50-55. Deeckes Schrift- tafeln sind mit Vorsicht zu benutzen. C. Pauli, Altitalische Forschungen III (1894). J. Schmidt in RE I (1894) sp. 1616 ff. N. Toscanelli, Le origini italiche I: La letteratura. Libro 1°: Le lingue e le scritture eso- tiche dell’ Italia antichissima dal VII al III secolo a. C. (Milano). Mir unzugänglich. Die von G. Herbig versprochene Bearbeitung der etruskisch-italischen Epigraphik für H. Bulles Handbuch der Archäologie ist, soweit mir bekannt, noch nicht erschienen. Das Bedürfnis danach hat sich bei mir sehr fühlbar gemacht. Tom. XLIX.

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets., VII

Das Inschriftenmaterial bietet CIE I (1893—1902): Inschriften von Faesulae, Volaterrae, Saena, Arretium, Cortona, Clusium,

Perusia. CIE II: 1, 1 (1907): Inschriften von Volsinii veteres und Bolsena. QT B. TII; 2 1 (1912): x vom Ager Faliscus und Ager Capenas.

Für die ausstehenden Teile des CIE bietet Fabretti Corpus inscr. Ital. (1867) mit den Supplem. I (1872) II (1874) III (1878) und der Appendice von G. F. Gamurrini (1880) keinen hinreichenden Ersatz.

Gerhard-Klügmann-G.Kórte, Etruskische Spiegel I-—V (1840—1897). Mit zahlreichen Inschriften.

A. Furtwängler, Die antiken Gemmen I—III (1900). Die etruskischen Gemmen enthalten oft Inschriften. Leider sind die Abbildungen des ersten Bandes zu klein. um die Legenden deutlich zu zeigen. Man ist daher auf die meistenteils kursiv gedruckte Wiedergabe im zweiten Bande angewiesen.

Das übrige Inschriftenmaterial ist in periodischen Publikationen zerstreut. Darunter bemerkenswert G. Herbig-A. Torp, Neugefundene etruskische Inschriften in Sitzungsber. der Münchener Akad. 1904 p. 508 ff.

Zur Geschichte des griechischen Alphabets : A. Kirchhoff, Studien zur Gesch. des griech. Alph.* (1887); dazu Fr. Wiedemann in Klio 8 (1908) 523 ff.; 9 (1909) 3064 f. W. Larfeld, Griechische Epigraphik? (1914) = Müllers Handb. I: 5. A. Gereke, Zur Geschichte des ältesten griechischen Alphabets in Hermes 41 (1906) 540—561. Martin P. Nilsson, Die Übernahme und Entwickelung des Alphabets durch die Griechen. Det Kel. Danske Videnskabernes Selskab. Hist.-filol. Meddelelser 1917. I 6.

N:0 2.

Abkürzungen und Erláuterungen.

Die gebrauchten Abkürzungen sind aus dem obigen Litteraturverzeichnis oder sonst leicht verständlich. Ein häufig zitiertes Werk ist Schulze, Eig. = W. Schulze, Zur Ge- schichte der lateinischen Eigennamen, Abh. d. K. Gesellsch. der Wiss. zu Göttingen. Neue Folge V:2. Berlin 1904. Schulze, Buchst. = ders, Die lateinischen Buchstabennamen, Sitzungsber. d. K. Preuss. Akad. der Wiss. 1904 p. 760 ff. — RE = Pauly-Wissowa, Realen- cyklopädie. Ag. Fal. (Cap.) = Ager Faliscus (Capenas). Archaisch bedeutet vor 400 v. Chr. wo von etrukischen Inschriften die Rede ist. Die angeführten griechischen Inschriften sind, wo nichts anderes angegeben wird, in epichorischem Alphabete abgefasst. Alle Schrift- zeichen sind von mir rechtsläufig wiedergegeben. Unter Mittel-Hellas verstehe ich die Landschaften Bóotien, Phokis. Lokris.

Die typographische Wiedergabe der fremden Buchstabenzeichen lässt leider oft viel zu wünschen übrig. Geradezu unrichtig ist K.

Verzeichnis der etruskischen ABC-Inschriften:

Die ABC-Inschriften von Caere u. Formello TIGA? XXV nr. 31 f. Inschrift „ Narce CIE 8414.

3 " . Leprignano CIE 8547. " M " . Saena CIE 176 b. E . Inschriften . Olusium CIE 1372 [. 3 > . Nola Fabr. 2766 1. Inschrift . Rusellae (Grosseto) Gam. App. 57.

d d ; . Bomarzo Fabr. 2436.

Die Theorien über die Herkunít des lateinischen und des etruskischen Alphabets.

(Gedruckt auf Vorschlag der Herren I. A. Heikel und J. Sundwall.)

Für Mommsen! und Kirchhoff?, deren Ansicht lange die herrschende geblieben ist, zer- fallen die italischen Alphabete in zwei Gruppen, die zwei von einander völlig unabhängige Rezeptionen aus dem chalkidischen Alphabete der griechischen Kolonien Kampaniens wieder- spiegelten. Diese Gruppierung der italischen Alphabete ist nicht ohne Widerspruch geblieben. Die nähere Verwandtschaft des etruskischen, umbrischen und oskischen Alphabets ist zwar allgemein anerkannt — in der Tat ergeben sich die zwei letzteren ungesucht als Töchteralpha- bete des etruskischen —, aber die Ableitung des lateinischen Alphabets unmittelbar aus dem chalkidischen ist von mehreren Forschern angefochten worden. M. Bréal? sieht im etruski- schen Alphabet das Vorbild des lateinischen hauptsächlich wegen der Besonderheiten in der Bezeichnung der gutturalen Verschlusslaute bei den Römern. 6G: F. Gamurrini setzt in seinem Berichte über die neuerfundene Forum-Inschrift* das Alphabet mit dem etruskischen in Verbindung. K. Thurneysen führt’, wie Bréal, die Verwirrung in der Wiedergabe der lateinischen Gutturale, sowie das in alten Sprachresten für B auftretende P, auf den Einfluss der etruskischen Schrift zurück. Ohne seinen Standpunkt näher zu präzisieren, kann W. Schulze® die sonderbare Umwertung, die das griechische Gamma in der lateinischen Schrift erfahren hat, nur durch den nachbarlichen Einfluss des für die Unterschiede von Tenues und

.Mediae unempfindlichen Etruskertums erklären, wie die im Zusammenhange damit durchge-

setzte Gebrauchsbeschränkung für K und Q gleichfalls nach Etrurien weist. Ganz deutlich spricht sich J. Schmidt in seinem gut durchgearbeiteten Artikel über die italischen Alpha- bete in RE I (1894) sp. 1616 ff. aus, wo er ihre Ableitung zu zwei verschiedenen Zeiten oder in zwei verschiedene Ströme ablehnt und die Forderung eines einzigen Archetypus aller dieser Alphabete aufstellt. Erst nachträglich hätte sich der ursprünglich einheitliche Strom geteilt,

! Die unteritalischen Dialekte (1850) 3. 9. 26 ff. 34 ff.

> Studien zur Geschichte des griechischen Alphabets (zuerst 1863; 4. Aufl. 1887) 134.

3 Sur les rapports de l'alphabet étrusque avec l'alphabet latin in Mém, de la soc. de ling. VII 129 ff. 149 ff.

* Notscavi 1899 p. 151—200.

* Rhein. Museum 56 (1901) 164 ff.

* Sitzungsber. der Berliner Akad. 1904 p. 778 mit Anm. 4.

2 A M. HAMMARSTRÖM.

einerseits in das etruskische und die ihm nächstverwandten Alphabete, andrerseits in das latei- nische und faliskische.

Mommsens Scheidung kann gewiss mit Recht angezweifelt werden, seitdem die beiden dafür angeführten Haupteründe hinfällig geworden sind. Wenn die Römer ihr Alphabet aus Etrurien empfangen hätten, würden sie, meint Mommsen, weder das Zeichen 8=f weggeworfen haben, dessen sie so bedürftig waren, noch hätten sie das Qoppa von dort übernehmen können, welches nicht nur im etruskischen Alphabete selbst, sondern auch in dessen. griechischem Musteralphabet fehlt. Unter jenem Musteralphabete versteht Mommsen die ABC-Insehrift des sog. salassischen Gefässes aus einem Grabe bei Caere. Das Grab ist im 7. Jh. angelegt und die Inschrift ist wohl jedenfalls nicht viel jünger. Aber die nachher aufgefundenen zwei ABC- Reihen auf einem etruskischen Tongefäss aus einem gleich alten Grabe bei Formello in der Nähe von Veii!, die betreffs der Zahl der eingeritzten Zeichen mit der von Caere sonst über- einstimmen und ebensosehr als Musteralphabete der Etrusker gelten kónnen, zeigen beide Qoppa vor Rho. Qoppa enthalten sogar noch die jüngeren ABC-Inschriften aus Clusium CIE 1373a, Rusellae Gam. App. 57 und Nola Fabr. 2766?. Selbst aus gewöhnlichen Inschriften ist Qoppa jetzt vielfach belegt: Fabr. 2404 (Caere) Fabr. P. S. 444 (Vulci) CIE 4949. 5022. 5047. 5052. 50541. (Volsinii veteres) 8413. 8415a (Narce) und zwar nur vor folgendem u. Unter diesen Inschriften wird keine dem 4. Jh. v. Chr. mehr angehóren, mehrere dürften beträchtlich älter sein. Es steht also dem nichts im Wege, dass die Römer ihr Qoppa von Etrurien haben übernehmen können. Dass sie dagegen das etruskische Zeichen 8 für den f-Laut nicht angenommen haben, hängt einfach davon ab, dass der f-Laut in ältester Zeit in Etrurien daneben oder vielleicht sogar ausschliesslich durch FH (vh) bezeichnet wurde (unten p. 4ff.) Die Römer haben diese Zeichengruppe früh zu F = f vereinfacht, was sie veranlasste, für » eine andere Bezeichnung zu wählen. Sie wählten dazu V als lautlich naheliegend. Die alte Manios-Inschrift aus Präneste CIL I?3 = XIV 4123 schreibt noch vhevhaked, das jedenfalls mit dem Zeitwort facere zusammenhängt. Die Schreibung FH für f findet sich in folgenden archaischen etruskischen Inschriften: vAelequ Fabr. 2404 Sahvna (mit irrtümlicher [? vgl. Schulze, Eig. 46 Anm. 1] Umstellung der beiden‘ Buchstaben) Sertum philol. C. F. Johansson obl, Göteborg 1910, 1011. (Caere) velvheras CIE 4943 — vgl. velfrei und Volferna Schulze, Eig. 103 — vhuluenas 4952 vhulvenas 5005 (Volsinii vet.) vhelmus Weege a. a. O. nr. 34 (S. Maria di Capua) Das Alphabet der Veneter hat die Schreibung vh für f nie aufgegeben. Es wird demnach nicht tunlich sein, der verschiedenen Bezeichnung des f-Lautes wegen, die nur aus der späteren Sonderentwicklung hervorgegangen sein kann, zwischen dem etruskischen und dem lateinischen Alphabete eine Scheidewand zu errichten. Vielmehr müssen wir in der ursprünglich beiden gemeinsamen eigentümlichen Zeichenverbindung FB ein Verbindungsglied dieser Alphabete erblicken.

Auch die zweite von Mommsen und Kirchhoff aufgestellte Hauptthese, dass die italische Schrift von derjenigen der chalkidischen Kolonien in Kampanien stamme, erfreut sich wenig-

1 Wie die Inschrift von Caere IIGA? XXV nr. 311; Larfeld® 218. ? Vgl. F. Weege, Vasculorum campan. inser. italicae (Diss. Bonn 1906) nr. 1.

Tom. XLIX.

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets. 3

stens in bezug auf das etruskische Alphabet heute nicht mehr derselben allgemeinen Anerken- nung wie früher. Unter den Forschern, die gegen die herrschende Ansicht aufgetreten sind, nimmt der Florentiner Archäologe A. Milani eine Sonderstellung ein. Er will dem etruskischen Alphabete ein Alter zuerkennen, das bedeutend den Ausgang des 8. Jhs. v. Chr., die Gründungs- zeit von Kume, übersteigt. Dabei geht er aber nicht von der Schrift aus, sondern folgert ihr Alter als Korollarium aus seiner Auffassung von dem hohen Alter (10.—9. Jh.) der reichen etruskischen Fürstengräber, die bereits Inschriften geliefert haben. Seine Auffassung haben die anderen Forscher jedoch nicht alle geteilt!. Das gross angelegte Werk von Nello Toscanelli „Le origini italiche*, dessen erster Band u.a. die Ausbreitung der Schrift in Italien behandelt. war mir leider unzugänglich. Laut des ganz kurzen Berichtes in Glotta 1917 p. 271 äussert der Verfasser zum Teil von der herrschenden Auffassung abweichende Ansichten, ohne sie indes eingehend zu begründen, so namentlich. über das Verhältnis der etruskischen Schrift zu den griechischen Alphabeten. „Was er Neues bringt ist nicht über- zeugend.* Nur beiläufig erwähne ich bier den oberflächlichen Aufsatz von D. Anziani in Mélanges Cagnat (Paris 1912), worin er für das etruskische Alphabet als desjenige der Pelasger Griechenlands plaidiert. Derjenigen etruskischen Zeichen wegen, die in dem chalkidischen Alphabete nicht vorkommen, vergleicht G. Karo? das etruskische Alphabet mit den nicht- griechischen Alphabeten der ägäischen Welt: ,è incredibile, che i Cumani o qualunque stirpe greca abbiano portato in Etruria un alfabeto più ricco di quello che serviva a loro stessi*. Es ist leicht verständlich, dass die Schwierigkeiten, welche die Ableitung des etruskischen Alphabets aus dem chalkidisch-kumáischen macht, den Gedanken an ausseritalischen Ursprung der etruskischen Schrift haben aufkommen lassen. Denn so viel ist ohne weiteres zuzugeben, dass wenn nicht die chalkidischen Kolonien Italiens den Etruskern ihre Schrift geliefert haben, jeder Versuch, die Heimat des etruskischen Alphabets innerhalb Italiens oder auf Sizilien zu Suchen, aussichtslos bleibt. Insofern sind Mommsen und Kirchhoff mit ihrer Ansicht vóllig im Recht?. P. Kretschmer* erwägt die Möglichkeit, dass die Etrusker die griechische Schrift aus Kleinasien mitgebracht, dann aber unter dem mächtigen Einfluss Kumes mit dem chalki- dischen Alphabete vertauscht und aus ihrem älteren Alphabete nur die jenem fehlenden Zeichen M = s und 8 = f beibehalten haben. Zuviel Gewicht scheint mir Kretschmer auf das kam- panisch-etruskische Zeichen M (transkr. s), das sich auch in der Gegend um Capena (CIE 84511.) im sabellischen (Castrignano), gallischen (Nord-Italien), venetischen Alphabete und dem von Lugano, sowie als Fabrikmarke auf italischen Gefässen z. B. aus Vulei und Bologna

' À&. Milani, Museo topografico dell'Etruria (1898) 33. 36; R. Museo Archeol. di Firenze 1219. Gegen ihn G. Karo, Bull. di paletnol. Ital. 24 (1898) 144ff. Vgl. RE VI sp. 741. — Über Montelius’ sonderbare Ansichten in diesem Zusammenhange s. B. Modestov, Introduction à l'hist. romaine (Paris 1903) 456 und V. Gardthausen, Das Alter italischer Schrift und die Gründung von Cumae in Neue Jahrb. 37 (1916) 369-379.

> Bull. di paletnol. Ital. 30 (1904) 24 ff.

> Die nichtchalkidischen Formen des Alpha bei den Etruskern finden sich z. T. in den achäischen Kolonien Unter-Italiens wieder. Der Ableitung des etruskischen Alphabets von dort legt aber schon die abweichende Anordnung der komplementüren Zeichen in der ABC-Inschrift von Metapont (Kirchhoff * 166; Larfeld? 218) ein unüberwindliches Hindernis in den Weg.

* Denkschriften der Wiener Akad. 53, 2. Abh. (1908) 101 f.

N:o 2.

4 M. HAMMARSTRÖM.

wiederfindet, zu legen, wenn er wegen dieses Zeichens den chalkidischen Ursprung des etrus- kischen Alphabets bezweifelt, indem er das pamphylische Zeichen X = & zum Vergleiche herbeizieht. Das letzterwähnte Zeichen ist in Pamphylien, ähnlich wie in Sikyon, wo es € bezeichnet, ganz spontan entstanden, wie sich unten p. 37 zeigen wird. Diese einfache geo- metrische Figur ist als Schriftzeichen auch sonst sehr beliebt und findet sich bei den Karern (= 9?), in der kyprischen Silbenschrift (= le), im südsemitischen Alphabete (= 2), bei den Iberern (= q), bei den letztgenannten auch liegend (= m). Man vergleiche weiter das Doppelaxt- Zeichen der kretischen Schrift und die Rune x — ml. Pauli? leitet das italische Zeichen über

sabellisches X] aus dem Samech Bg der ABC-Inschriften von Caere, Formello und Saena, ab. Ein solches Hin- und Herwandern ist wenig wahrscheinlich, ganz abgesehen von den formalen Schwierigkeiten. Mir erscheint umgekehrt das sabellische Zeichen .als eine geometrische Weiter- bildung des daneben vorkommenden M, und das letztere Zeichen selbst als eine Ausgestaltung des M =s (San). Vel. die oben angeführte Rune und das San CIE 2528 (Clusium), das dieselbe Ausgestaltung erlitten hat. Zum Beweise dient mir, dass MM in der ersten ABC-Inschrift von Nola Fabr. 2766 an Stelle des San hinter Pei erscheint, während das vulgäre San selbst fehlt.

Der Unterschied des etruskischen Alphabets vom lydischen, karischen, selbst vom lykischen Alphabete, ist überhaupt erheblich und springt sofort in die Augen. Von dem Reichtum der letzteren an neuerfundenen oder umgewerteten Zeichen für verschiedene Vokalqualitäten und Nasalvokale, der wohl doch nicht durchweg sekundär sein kann, findet sich in Etrurien keine Spur. Im ‚Gegenteil wird sich unten die Verwandtschaft des etruskischen Alphabets mit den roten Alphabeten des griechischen Mutterlandes auch im einzelnen bestätigen. Bei dieser Bewandtnis muss es überraschen, dass neuerdings der angesehene Etruskologe Prof. O. A. Danielsson die von Kretschmer angedeutete Annahme einer kleinasiatischen Bodenschicht des etruskischen Alphabets, wenngleich mit allem Vorbehalt, in Schutz genommen hat. Zum Ausgangspunkte dient ihm einzig und allein das etruskische Zeichen 8 — f, das sich in Lydien, wie es scheint mit demselben Lautwerte, wiederfindet?. Danielsson behauptet denn auch nur, dass folgender Gedankengang sich ex hypothesi hören lässt (a. a. O. 38): „Die Etrusker hätten ein nicht näher zu bestimmendes, aber vielleicht schon griechisch beeinflusstes * Schriftsystem bei ihrer Übersiedelung aus Kleinasien nach Italien mitgebracht, oder während ihrer Auswan- derungs- und Kolonisationsperiode aus der Heimat zugeführt erhalten. Nach einiger Zeit hätte dann dies zum gróssten Teile dem aus dem griechischen Kolonialgebiet in Campanien (Cumae) eingeführten Alphabete weichen müssen. Ein Überbleibsel des Alphabets der Emigrationszeit würe eben das 8, das, wenigstens in Süd-Etrurien, eine Zeit lang mit der aus den Mitteln des griechischen Alphabetes hergestellten Schreibung vh zu kämpfen gehabt, aber schliesslich überall die Oberhand erhalten hätte.“ |

1 Siehe auch Klio 8 (1908) 524.

? Altital. Forsch. III 156 ff. 220 ff.

3 S, Danielsson, Zu den lydischen Inschriften. Skrifter utg. af K. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet Uppsala 20:2 (1917) 29 ff. Littmann, Sardis VI p. 11 f.

* Also jedenfalls eigentlich ein epichorisches, von dem Typus des lydischen u. s. w.

Tom. XLIX.

mw LA

Beiträge zur Geschichte des etruskischen. lateinischen und griechischen Alphabets. 5

Unvereinbar mit dieser Auffassung ist natürlich die von Pauli ausführlich begründete Ansicht, wonach 8 erst in der zweiten Hälfte des 4. Jhs. v. Chr. durch differenzierende Run- dung aus dem zweiten Bestandteile der vereinfachten altetruskischen Schreibung FB (vh) = f hervorgegangen seit. Es ist nun in der Tat Danielsson gelungen zu zeigen, dass Pauli in bezug auf den chronologischen Ansatz des etruskischen 8 fehlgegriffen hat, und dass dieses Zeichen sich schon in Inschriften, die der Wende des 6.—5. Jhs. angehören, findet?. Ist es nicht dennoch weitaus ungezwungener anzunehmen, dass die Etrusker das lydische 8 — f schlechthin entlehnt haben, weil sie eines einfachen Zeichens für den f-Laut eben sehr bedürt- tig waren? Diese Anleihe mag auch die Ähnlichkeit mit dem zweiten Bestandteile der bis dahin in Etrurien gebräuchlichen Kombination FA = f erleichtert haben. Nun will A. Rumpf in seiner Dissertation über „Die Wandmalereien in Veii* (Leipzig 1915) gezeigt haben, dass der ionische Einfluss, den man früher in der etruskischen Kunst. besonders in der Malerei, erkennen wollte?, geleugnet werden muss. Das archäologische Material lehrt gemäss seiner Auffassung (a. a. O. 60), dass die Etrusker, selbst wenn sie aus dem Osten eingewandert wären, keinerlei Verbindungen mit Kleinasien aufrecht erhalten haben. Unstreitig bleibt doch, dass die Etrusker in nächster Nähe Leute hatten, die aus Lydien kamen und ihnen das lydische Zeichen haben vermitteln können. Ich meine die Phokäer, die um 600 Massalia gegründet hatten. Ihre Berührungen mit den Etruskern, führten sie auch zu keinerlei Beeinflussung der etruskischen Kunst, haben sich wohl: doch nicht nur auf die Seeschlacht vor Korsika im J. 534 v. Chr. beschränken können. Ich halte es gar nicht für ausgeschlossen, dass unter den phokäischen Auswanderern (unter den Kriegsgefangenen aus der grossen Seeschlacht?) der ly- dischen Buchstaben kundige Griechen oder sogar eingeborene Lyder sich befanden, welche die Etrusker auf das einfache lydische 8 = f aufmerksam machen konnten. Chronologisch würde das zum Auftreten des 8 in Etrurien gegen Ende des 6. Jhs. vorzüglich stimmen.

Man kann sich gar nicht vorstellen. weshalb die Etrusker ihr kleinasiatisches Alphabet, das wohl doch zu ihrer Sprache vorzüglich passte*, aufgegeben hätten, um einige Jahre nach der Gründung von Kume zu einem für eine andere Zunge zurechtgelegten Alphabete überzu- gehen, während sie in der Folgezeit, als der Verkehr mit den Griechen am lebhaftesten war,

! Altital. Forsch. III (1894) 99 ff. Denselben Gedanken hatte schon Deecke, in Baumeisters Denkmäler I (1885) 54, ausgesprochen.

? A.a.0.35. In diese Zeit dürfte die Inschrift der Tomba dei Tori und diejenigen der Tomba delle iscrizioni gehóren. — Eine alte Variante des lydischen Zeichens hat die beiden Kreise auseinander gezogen und nur durch einen Vertikalstrich verbunden: ê (a.a. O. 30; Littmann, Sardis VI p. 21). Ob man dieses Zeichen mit Danielsson (a. a. O. 37 mit Abb.) zwischen dem Vor- und Gentilnamen des avles eluskes auf der bekannten hocharchaischen Grabstele von dem Tumulo delle Migliarine in Vetulonia wiedererkennen will, wird von jedermanns persönlichem Geschmacke abhängen. Ich möchte vorzieben, jene zwei kleinen, unregel- mässig orientierten Vierecke als gewöhnliche Interpunktionszeichen zu betrachten [vgl. IG IX:1 nr. 335 (Lokris Oz.)], die vielleicht durch einen zufälligen kleinen Riss unter sich verbunden sind; Letzterer liegt ausserdem etwas seitwärts und ist leise gebogen.

* Z. B. Furtwängler, Antike Gemmen III 173. 175; Körte in RE VI sp. 751. 764.

* Vgl G. Herbig, Kleinasiatisch-etruskische Namengleichungen in Sitzungsber. der Münchener Akad. 1914 Abh. 2 p. 22 ff. passim.

N:o 2.

6 M. HAMMARSTRÖM.

von drei so wichtigen Neuerungen der griechischen Schreibkunst, wie die Doppelschreibung der Konsonanten, die Wiedergabe des gutturalen Nasals durch y und die Rechtsläufigkeit der Schrift es waren, unberührt geblieben sind. Und die Lyder, Karer, Lykier, die doch mitten unter den Griechen sassen, haben ihr Alphabet nicht auf diese Weise eingebüsst. Es ist nicht gelungen und, denk’ ich, wird nie gelingen, eine etruskische Inschrift in einem mit den vor- derkleinasiatischen verwandten Alphabete aus Italiens Erde ans Licht zu fórdern. Besonders unerklärlich scheint es, warum die Etrusker die verwickelte Schreibung FA = f überhaupt würden eingeführt haben. wenn sie das einfache Zeichen 8 schon vorher besessen hätten!. Entscheidend für die ganze Frage dünkt es mich, dass die ältesten etruskischen A BC-Inschrif- ten kein 8 enthalten?. Danielsson meint, dass man dieser Schwierigkeit dadurch entgehen kann, dass man die ABC-Inschriften von Caere und Formello für die besonders schriftkundigen Leuten bekannte chalkidisch-kumanische Vorlage des etruskischen Alphabets erklärt (a. a. O. 37 Anm. 4). Dies ist m. E. ein verzweifelter Ausweg. 8 fehlt sogar noch in der ABC-Inschrift CIE 1373b (Clusium), die wegen des Fehlens der Buchstaben B und D für ein alltägliches ABC zu gelten hat?. Wegen | — k wird die Inschrift nicht weit über das Jahr 400 v. Ohr. hinaufreichen (beachte auch E — e, E — v), wegen o und m, n auf hoher Hasta wird sie auch nicht viel jünger sein. In allen folgenden ABC-Inschriften (Rusellae, Nola, Bomarzo) findet sich dann 8 am Schluss des Alphabets.

Obgleich ich es, wie gesagt, in keiner Weise für unmöglich erachte, dass das etruskische 8 im 6 Jh. aus dem lydischen Alphabete entlehnt sein könnte, scheint mir doch Paulis Ablei- tung aus FH, mit einer Verschiebung seines chronologischen Ansatzes nach oben, noch halt- bar zu sein.

1) Es gibt Übergangsformen: B-ähnliche Formen Gerhard, Etr. Spiegel IV 305 das zweite f von fuflunus (das erste hat die Gestalt Q), CIE 263 (Saena) fusunus, Fabr. 2584 (orig. inc.) cafrial ; $ — mit beibehaltenem Mittelstrich des BH? — Fabr. 2626 (orig. inc.) fremmal. Wenigstens die ersten zwei Belege sind nicht jünger als das 4. Jh.

2) Die spezifisch italische Form des Heta 9 (häufig schräg gestellt), die ungefähr zur selben Zeit, wo 8 häufiger wird, im 4. Jh., in den etruskischen Schriftdenkmälern zum Vor- schein kommt* und in dem umbrischen Alphabete, das sich wahrscheinlich im 5. Jh. aus dem etruskischen abgezweiet hat, vorherrscht, scheint aus demselben Differenzierungsbedürfnis, das

! Auf diese Einwendung hat Danielsson (brieflich ?"/, 1919) erwiedert: „Ich an meinem Teile kann keine Ungereimtheit oder auch nur mehr bedeutende Schwierigkeit an der Annahme finden, dass bei der Einführung des griechischen Alphabets in Etrurien gleichsam ein Schisma der ,Schriftgelehrten* des Landes entstand. Ein Teil wollte sich ausschliesslich an dem Zeichenvorrat des neuen Alphabets halten, und schrie- ben daher, wie die Latiner, FH — f; ein anderer Teil wieder (vermutlich war es ein einzelner Litterator, überhaupt ein Individuum, der auf diesen nützlichen Gedanken geriet) zog es vor, aus dem alten epicho- rischen Alphabete dessen /-Zeichen aufzunehmen und dem neuen Alphabete einzuverleiben*.

? Vel. V. Gardthausen, Neue Jahrb. 37 (1916) 376 f.

? p fehlt zufällig (falls es nicht zwischen n und $, wo CIE o hat, herzustellen ist), nicht so c, vgl. unten p. 29 Anm. 3. Man beachte, dass p und w irrtümlich umgestellt worden sind.

* Zu den frühesten Belegen gehórt wohl CIE 408—412 (Arretium).

Tom. XLIX.

Beiträge zur Geschichte des elruskischen, lateinischen und griechischen Alphabet. i

zu 8 —f führte, hervorgegangen zu sein. Sie lebte weiterhin als Nebenform in Etrurien fort, obgleich der Differenzierungsvorschlag 6 = h, H = f sich nicht durchzusetzen vermochte.

3) Ein weiteres Zeugnis für den Zusammenhang des 8 mit dem Heta liefert die oskische Inschrift einer schwarzgefirnissten Patera!, die griech. xvléyvæ mit culegnam wiedergibt. Hier steht 8 für A?. |

! Herausgegeben vor F. Weege, Rhein. Museum 62 (1907) 550 f.

* Danielssons Erklärung, Zu den lyd. Inschr. 34 Anm. 5. Er meint, dass y (ch) hier wirklich zu cf ge- worden sei.

Über die Ableitung des lateinischen Alphabets aus dem etruskischen.

1. Die Zeichen für Verschlusslaute.

Von den griechischen Zeichen für unaspirierte Verschlusslaute haben die Etrusker schliess- lich nur eines in jeder Reihe beibehalten: C (c), À (p), T (0. Das kommt daher, dass die Etrusker nur eine Gattung von Verschlusslauten besassen, die sich weder mit der Media noch mit der Tenuis des Griechischen und Lateinisehen deckte, sondern eine Mittelstellung ein- genommen zu haben scheint !.

Der Mangel an besonderen Zeichen für die Tenuis und die Media war kein gezwungener (wie z. B. im umbrischen Alphabete), denn wenigstens in Süd-Etrurien waren ursprünglich alle griechischen Zeichen für gutturale Verschlusslaute bekannt. Sie wurden aber nicht zur Unterscheidung der Media von der Tenuis verwendet, sondern für den Gebrauch war entweder die Artikulationsstelle oder nur die Stellung des Buchstaben innerhalb des Wortes massge- bend, indem C vor e, 4, K vor a, 9 vor u stand (unten p. 27 ff.). Da diese Unterscheidung keinen praktischen Nutzen gewährte, sind K und 9 von den Etruskern, ähnlich wie 9 von den Griechen, aufgegeben worden. Ferner schreiben die Etrusker sogar die Namen der grie- chischen Mythologie ausnahmslos in ihr eigenes Alphabet um, obgleich sie vielfach dieselben Namen auf griechischen Kunstwerken geschrieben sehen konnten. So wird Poißn zu quipa, Adœvi zu atunis Iavvundns zu calmite u.s. w. Das lautliche Verhältnis von lat. sporta, triump(h)us, Catamitus zu griech. owvoid« (Ack.), 9o£eufoc, Favvundns erklärt sich durch die Annahme etruskischer Vermittlung?. Aus der Beschaffenheit der etruskischen Verschlusslaute erklärt sich auch der häufige Wechsel der Verschlusslaute in solchen lateinischen Gentilicia und Cognomina, denen etruskische Namen zu Grunde liegen: Balbinius und Palpennius, Bal- bilius und Palpellius werden alle von Schulze (Eig. 206) identifiziert und mit etr. palpe zusammengestellt. Ebenso Abonius, Aponius, apuni (Eig. 66), Pompulus, Pombulus, pumple (Rise. 183) u.a. Eine Töpferei in Arretium schreibt ihre Firma bald Cavius, bald Gavvus (Rig. 76 f. Vgl. 214). Auch t wechselt mit d, z. B. in Durdenius, Durdius, Turtellius, Turtu-

! Cortsen 88 35 f. 68 f. 90. Kretschmer in Gercke-Norden, Einl. I? 5601. K. schlägt fragend die Be- nennung ,stimmlose Lenis* vor. * Kretschmer a. a. O.; Schulze, Sitzungsber. der Berliner Akad. 36 (1905) 709.

'Tom. XLIX.

s "Ju Lå

E

E

^

Beitrüge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets. 9

rius etr. burte, turlia (Eis. 160). Auch die im lateinischen Alphabete abgefassten etruskischen Inschriften sind lehrreieh. Ich gebe nur einige Beispiele. (Mehr Material findet man bei Cortsen a. a. 0.) C. Latinius C. f. Ladile CIE 1015 (Nomen und Cognomen enthalten dieselbe Wurzel; Eig. 176); Large Velrna und Larce Velzna 2108 (auf derselben Tegula); Corsdle 2058 Corstli 2059.

In der Gutturalreihe ist die Entwicklung, die zur Ausscheidung der aus dem Gesichts- punkte des Etruskischen überflüssigen Zeichen geführt hat, noch ersichtlich. 9 hat sich wenig- stens bis ins 6.!, K bis ins 4. Jh.? erhalten. Ob eine ähnliche ausscheidende Entwicklung auch in der Labial- und Dentalreihe stattgefunden hat, oder ob die Etrusker gleich bei der Annahme des griechischen Alphabets B und D beiseite gelassen haben, ist nach den Inschriften nicht zu entscheiden.

Trotzdem die letztgenannten Zeichen in den ältesten etruskischen ABC-Inschriften vor- kommen 3, bleibt es schwer, den Ursprung der lateinischen Zeichen B und D ins reine zu bringen. Denn das oskische und das umbrische Alphabet möchte ich nicht zum Beweise dafür anführen, dass die Römer die Zeichen für ihre labiale und dentale Media von den Etruskern erhalten haben können, weil es sehr fraglich ist, ob die Unterscheidung der Media von der Tenuis eine ursprüngliche Eigenschaft des oskischen und des umbrischen Alphabets ausmachte. Ein so hohes Alter dieser Alphabete, wie daraus folgen würde, ist mit ihrem über- haupt jüngeren Charakter kaum vereinlich. Dahin gehören als beiden gemeinsame Merkmale

die jungen Formen AN = m, N=n, das Vorkommen des 8, das Fehlen des O und des 9.

Im umbrischen Alphabete, das doch dem gemeinetruskischen näher steht, vermisst man oben- drein Gamma und Delta, während das oskische Alphabet mit Beta, Gamma und einem Zeichen für d sich dem in Kampanien mit landschaftlichen Eigentümlichkeiten ausgestatteten etruskischen Alphabete in so hohem Grade nähert. dass mit seiner Ableitung von dort, die ja auch geschichtlich sehr verständlich’ wäre, zu rechnen ist. Die Etrusker scheinen aber nicht vor dem 6. Jh. in Kampanien festen Fuss gefasst zu haben?. Wenn diese Ansetzung richtig ist, würde dieselbe für die Entstehung des oskischen Alphabets eine Grenze nach oben geben, welche, da wohl einiee Zeit verstrichen sein muss, bevor die landschaftlichen Eigentümlich- keiten des kampanisch-etruskischen Alphabets sich entwickelt hatten, sogar etwas zu hoch sein kann. Im 6. Jh., geschweige denn im 5., war aber in der etruskischen Schrift von den Zeichen B und D keine Spur mehr da. Entscheidend ist die Beobachtung Kirchhoffs (1131 f.), dass ein eigenes Zeichen für d dem oskischen Alphabete früher gefehlt hat: als später zu einer Zeit, wo das r durch D ausgedrückt wurde, sich das Bedürfnis geltend machte, ein Zeichen für die Media zu besitzen, scheint man eine bekannte Nebenform des Rho, das R, für diesen Zweck bestimmt zu haben. Hieraus scheint mir der Schluss berechtigt, dass die Osker ver-

4 : CIE 4949. 5022. 5047.-5052. 5054 f. (Volsinii vet.). Zum Beispiel in den Sepulcra Goliniana CIE 5078—5109 ( Volsinii vet.).

3 Caere, Formello, Saena; Narce CIE 8414; Leprignano CIE 8547.

* Vgl Müller-Deecke II 528. Die Formen der Buchstaben a, m, n, p sind verwandt. Qoppa fehlt im kamp. — etr. Alphabete, wie im oskischen.

5 RE VI sp. 751. Nach G. Karo, Bull. di paletn. Ital. 30 (1904) 22 geschah es sogar erst um 520 v. Chr.

N:o 2. 2

+

10 M. HAMMARSTRÖM.

schiedene Zeichen für die Tenuis und die Media erst später eingeführt haben. Man spürt darin den Einfluss der unteritalischen Griechen, von denen ja die Osker früh, viel eher als die Rómer, auch den Gebrauch der Konsonantenverdoppelung angenommeu haben, wührend bei den Etruskern diese Schreibweise bekanntlich nie Zugang gefunden hat. Es muss unter solehen Umständen fraglich erscheinen, ob die Umbrer ihr einziges Media-Zeichen, das B, von den Etruskern und nicht von den Oskern, Römern oder Griechen übernommen haben !. Die iguvinischen Tafeln zeigen hapinaf la 24 habina la 27 hapinaru Ia 33, in lateinischer Schrift dagegen immer habina, z. B. VIb 22, was eher als Unsicherheit bei der Verwendung eines neuen Zeichens, denn als andauernde Differenzierung zweier alten, gedeutet werden kann. Es genügt demnach nicht ein einfacher Hinweis auf das oskische und das umbrische Alpha bet. welche ihrem Hauptbestandteile nach sicher aus dem etruskischen stammen, um den etruskischen Ursprung des lateinischen Alphabets auch in bezug auf die Mediae B und D zu erhärten und zu erklären. Der durchgängig alte Charakter des lateinischen Alphabets — F[B] = f und © — gestattet zweifellos, dasselbe mit dem ältesten, nur noch aus ABC-Inschriften bekannten, etruskischen Alphabete zusammenzustellen. Aber ist es nicht dem Zufall zu viel zuzutrauen, wenn man es als das Ergebnis einer selbständigen Differenzierung betrachtet, dass B und D — die bei den Etruskern lautlich von N bezw. T nicht haben abweichen können — bei den Römern ihren im griechischen Alphabete bekannten Wert angenommen hätten? Vielleicht muss daher in diesem Punkte griechischer Einfluss auf das lateinische Alphabet zugestanden werden. Dass der griechische Einfluss sich in der Gutturalreihe nicht bemerkbar machte, lässt sich damit erklären, dass B und D neu eingeführt wurden, während C schon vorher eine feste Verwendung auch für die Tenuis gefunden hatte.

Es würde die Ableitung des lateinischen Alphabets aus dem etruskischen bestätigen, wenn sich die Verwechslung von Tenuis und Media in alten lateinischen Schriftdenkmälern nachweisen liesse. Davon gibt es jedoch in der Labial- und Dentalreihe, wenn man vom dreimaligen ADVOCAPIT (= arvocabit?) des Arvalbrüder-Gesanges absieht, keine sichere Bei- spiele. Denn die Vermutung Thurneysens?, dass kapia der Forum-Inschrift gleich Gabra sei, ist ganz unsicher. Wichtiger wäre hap - - Z. 9?, da es kein lateinisches Wort mit diesem Anfange gibt. Ob wir in den von Quintilian (14, 16) in alten Inschriften gesehenen Formen Alexanter und Cassantra (Casantra?) eine Verwendung von T für d in der Schrift oder einen

! Die norditalischen Alphabete und das der Sabeller am Fucinersee, über deren Ursprung sich keiner- lei Behauptungen genügend begründen lassen, werden von mir meistens nicht berücksichtigt. Das Alphabet von Sondrio besitzt die Zeichen für Mediae. Das sabellische Alphabet kennt ein unbeholfenes vulgäres Beta. Hier hat sich aber direkter griechischer Einfluss längs dem adriatischen Meere geltend gemacht, wie das daneben vorkommende korinthisch-korkyräische Beta und das | — I der Sabeller und Veneter lehren. s Auf demselben Wege dürfte das vereinzelte B der grossen Novilara-Inschrift und in S. Giuliano bei Barbarano (Hermes 43 (1908) 32) gekommen sein.

? Rhein. Mus. 56 (1901) 164—166.

3 So auch nach Grienbergers «Lesung, Indg. Forsch. 30 (1912) 210—215 und Ribezzos, Questioni italiche di storia e preistoria Il 174 —193.

Tom. XLIX.

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets. 11

etruskisch beeinflussten Lautübergáng! vor uns haben, weiss ich nicht zu entscheiden. Ein um so unverkennbareres Zeugnis gegen die Ableitung des lateinischen Alphabets unmittelbar aus dem griechischen legt die Bezeichnung der Gutturale ab. Die Römer können unmöglich von selbst die sonderbare Umwertung der griechischen Buchstaben vorgenommen haben, die ihnen, Qoppa mitgerechnet, drei ganz oder im Grossen gleichwertige, aber mehrdeutige Zeichen für die Gutturale schenkte, ihnen aber die so erfordenliche Móglichkeit die Tenuis und die Media auseinander zu halten benahm. Der Luxus wurde allmählich durch beschränkte Ver- wendung des Q (nur in der Verbindung QV. die den stimmlosen labialisierten Guttural in Wörtern wie qui, quae, quod bezeichnete) und durch das Hervordringen des C beseitigt, der Mangel aber erst, nachdem C eine längere Zeit sowohl die Tenuis als die Media bezeichnet hatte, durch das im Anfang oder in der Mitte des 3. Jhs.* aus C differeuzierte G — g. Dass sich hinter dieser Erscheinung kein lautlicher Vorgang birgt, hat Michel Bréal? scharfsinnig dargelegt: „Corssen suppose que la faute doit être attribuée à la langue latine, qui aurait, pendant un temps, perdu le sentiment de la difference entre la moyenne et la ténue (so auch Seelmann, Aussprache des Lat. 344) — — — Mais quand de tels vices existent dans la pro- noneiation. ils sont inguérissables, et l'on ne comprendrait pas que, confondus dans la bouche du peuple romain au IV" ou V* siècle av. J.-C., le c et le g se fussent séparés de nouveau au III: et fussent correctement rentrés chacun dans ses limites respecti- ves.“ Wären Tenuis und Media auch in der Labial- und Dentalreihe zusammengefallen, kónnte man darin eine nur die Sprache der Gebildeten und die Schriftsprache berührende etruskische Aussprach-Invasion sehen. Die Wiedereinführung des Unterschiedes zwischen Tenuis und Media wäre dann die Reaktion der Volksprache im Zusammenhange mit dem abnehmenden etruskischen Einflusse*. Jetzt aber, wo die Labiale und Dentale die ganze Zeit unversehrt geblieben sind, ist eine derartige Annahme so künstlich, dass wir uns dabei nicht aufzuhalten brauchen. — Nicht besser verhält es sich mit der Annahme, die Zeichen C, K, Q entsprächen drei verschiedenen Artikulationsstellen, einer prápalatalen vor e, i, einer medio- palatalen vor. a, einer postpalatalen vor o, u. Selbst wenn es richtig wäre, dass die Guttu- rale des Lateinischen vor e, à präpalatal, vor a mediopalatal, und o, w postpalatal wären’, ist es unglaubhaft, dass die Hervorhebung dieser Unterschiede in der ‚Schrift den Römern wichtiger erschienen wäre, als die des Unterschiedes zwischen Media und Tenuis, die in der eriechischen Schrift herrschte. um so mehr als jene Verschiedenheit der Artikulationsstelle vielen Menschen nicht einmal zum deutlichen Bewusstsein kommt. In der Tat erwähnt kein einziger der rómischen Grammatiker einen Lautunterschied bei den Gutturalen vor weitem und vor engem Vokal. Falls die Unterscheidung der Artikulationsstelle den Rómern so wichtig schien, warum haben sie dieselbe dann wieder aufgegeben und eine Zeit lang nur ein einziges Gutturalzeichen C (von dem Q bei qui, quae, quod u. s. w. abgesehen) verwendet?

! Schulze, Eig. 65 Anm. 3.

? Zur Zeitbestimmung s. Stolz, Lat. Gramm.* 26 — Müllers Handb. 112.

* Mém. de la soc. de ling. VII 151.

* Vgl. die Geschichte des Akzentes und des auslautenden -s im Lateinischen unten. * Vgl. aber Gróber, Arch. f. lat. Lexikogr. 7 (1892) 59 f.

N:o 2.

12 M. HAMMARSTRÖM.

— Dass die Rómer ursprünglich die Tenuis und die Media in der griechischen Weise in der Schrift unterschieden und diese Fertigkeit später zu Gunsten des etruskischen Gebrauches aufgegeben hätten, scheint mir völlig unannehmbar. Auch hätte sich der etruskische Einfluss dann gleichfalls in der Labial- und Dentalreihe, sowie in der Verwendung der Zeichen F und V zeigen müssen.

Verständlich wird die Geschichte der lateinischen Gutturalzeichen erst, wenn die Römer ihre Schreibkunst von den für die Unterschiede von Tenues und Mediae unempfindlichen Etruskern erhalten haben.

Ganz allein, soweit ich gefunden habe, steht Cortsen ($ 49) mit der sonderbaren Ansicht, K habe ursprünglich allein dem Ausdrucke des etruskischen Gutturals gedient und sei später dem aus Latium eingedrungenen C gewichen. Wenn Cortsen, von einer erst notwendigen Erklärung des lateinischen C abgesehen, für dessen Übergreifen nach Etrurien doch nur einen Anlass angäbe! Die Inschriften aus Nord-Etrurien, die in ältester Zeit nur K kennen, sollen nach Cortsen beweisen, dass das etruskische Alphabet einst nur K besessen hat. In der Wirk- lichkeit aber stellt dieses K in Nord-Etrurien nur das Ergebnis einer Sonderentwicklung dar, welche von den drei im Grossen gleichwertigen Gutturalzeichen C, K und © nur eines, zufällig K, beibehalten hat!. Hierzu kommt noch, dass schon die ältesten uns bekannten Inschriften aus Süd-Etrurien das C verwenden. Unter den von mir oben p. 2 angeführten zehn alten Qoppa- Inschriften haben 6 (darunter die sehr alten Fabr. 2404 CIE 8415a) C, immer vor e, 3 haben weder C noch K, nur eine hat K, weil a folgt. Andere archaischen Inschriften mit C sind z.B. CIE S419 8415b (Narce) Fabr. 2301 ff. (Tarquinii) Fabr. T. S. 391 (Caere) Gam. App. : 782 (Tarquinii) Gerhard, Etr. Spiegel IV 344 Furtwängler, Antike Gemmen XVI 33 XVII 36. - 39. 44. Cortsen behauptet (p.88), dass die älteren Inschriften aus Volsinii veteres gewöhnlich K hätten, wennschon C oft auftrete. Nach meiner Zählung findet sich K in 10 Inschriften ?, C in mehr als 20, darunter in CIE 5000 (erste Hälfte des 6. Jhs.). Dagegen hat die latei- nische Inschrift vom Forum Romanum, die frühestens dem 6. Jh. angehórt, die aber bedeu- tend jünger und etwa der zweiten Hälfte des 5. Jhs. zugehörig sein kann®,-K in hok -- Z. 1 sakros 2 kalatorem 8 f. kapia 11, dagegen C nur in oxacias 4 recei 5. Noch die junge Duenos-Inserift (4. Jh.) hat pakarı neben cosmis, virco und feked verbessert zu feced?*. Das etruskische C kann unmöglich ein früh alleinherrschendes und dann auf Eroberungen ausge- gangenes lateinisches C sein, wie Cortsen will. Die Entwicklung ist unter gegenseitiger Beein- flussung dieselbe in Latium und Süd-Etrurien.

1 Unten p. 29f. Zum sonstigen Gegensatze zwischen Nord- und Süd- Etrurien auf dem Gebiete der Schrift, vgl. die z. T. en gegengesetzte Verwendung der Zischlautzeichen.

2 11, wenn man CIE 4935 (non recogn.) mitzählt. |

? Hülsen, Berl. Philol. Wochenschr. 1899 nr. 31 f; Pais, Storia crit. di Roma I: 1 p.7. Vgl. W. Otto in Archiv für lat. Lexikogr. XI 436 f.

+ Cortsen (p. 88) behauptet, dass in der Duenos-Inschrift K schon völlig von C besiegt worden sei.

Tom. XLIX.

bar PCS z

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets. 13

2. Die Zeichen für dunkle Vokale.

Die Etrusker machten zwischen dem o- und dem w-Laute keinen Unterschied, son- dern besassen nur einen in der Mitte zwischen jenen liegenden Laut, der sich weder mit dem o-Laute noch mit dem w-Laute der Griechen und Römer deckte. Dieser Laut gibt sich zn erkennen in dem Schwanken zwischen o und u, sowohl bei der Wiedergabe etruskischer Na- men in lateinischer Schrift, z. B. atunia CIE 3634 (Perusia) Atuni 58 (Volaterrae) Atontus CIL XI 451 (Ariminium), wie überhaupt in lateinischen Namen, die etruskischen Ursprungs sind, z. B. in Cosinzus neben Cusinius zu etr. eusine (Schulze, Eig. 158), im Ethnikon Sorri- nenses CIL XI 3009. 3014 neben Surrinenses 3012, das Schulze (Eig. 570) mit dem etruski- schen Gentilnamen surna zusammenfasst. Die Etrusker kannten folglich auch keinen Diph- thong ow. Die wechselnden Schreibungen lauci lavci luver luci und raufi raft ruvfi rufi zeigen, wie sie den fremdartigen Laut der italischen Namenstämme Louc- und Rouf- in verschiedenen Formen sich anzueignen versuchten (Schulze, Eig. 85. 195). Jenen dunklen Vokal bezeichnen die etruskischen Schriftdenkmäler durch V. O findet sich nur noch in den alten ABC-Inschriften von Caere, Formello und Saena, vielleicht auch in der nicht unwesentlich jüngeren von Clusium CIE 1373b, die B und D nicht mehr aufnimmt. Aus dem etruskischen Alphabete, das nur V aber kein © kannte, stammen das oskische und das umbrische Alphabet. Soll das lateinische Alphabet aus dem etruskischen stammen, entstehen dieselben Alternativen wie im vorigen Abschnitt. Entweder hat das etruskische Uralphabet © in der lebendigen Schrift ver- wendet, oder die Römer haben ihr Alphabet durch das Zeichen O.später unmittelbar aus dem griechischen Alphabete ereänzt. Im ersteren Falle hätten die Römer die zwei anfänglich wohl untermischt gebrauchten Zeichen © und V selbständig zu Q — o, V=u differenziert, oder die griechische Schrift hätte auf die Differenzierung: bestimmend eingewirkt. Vielleicht haben sie auch eine Zeit lang O allein dem Ausdrucke ihrer dunklen Vokale dienen lassen; dann würde es sich gut erklären, dass, bei der Vereinfachung von FB — f zu F — f (vorher wohl = «), V zum Zeichen für den Halbvokal « gewählt wurde (oben p. 2); später wäre dann unter griechi- schem Einfluss dem V auch der Wert w zuteil geworden. Als Zeugnis für einen einstigen Gebrauch des © in der etruskischen Schrift könnte noch angeführt werden, dass O im ABC von Clusium die Zeichen BCD überlebt hat. Doch steht die Lesung nicht fest. Das O im Alphabet von Novilara, das dem etruskischen sonst sehr nahe steht!. genügt kaum, um ein ursprüngliches © in der etruskischen Schrift zu beweisen (oben p. 10 Anm. 1). Einige Beweis- kraft möchte man eher dem messapischen Alphabete zusprechen, das ©, aber ursprünglich kein V, kennt. Die verwandten Züge des etruskischen und des messapischen Alphabets sind von mir im letzten Kapilel hervorgehoben worden. Doch bleibt hier alles unsicher.

! E, Lattes, Di due nuove iscrizioni preromane trovate presso Pesaro (Roma 1894) 16 f. = Rendic. R.

Acc. dei Lincei Ser. V vol. 2-3.

N:o 2.

14 M. HAMMARSTRÖM.

X=x, das dem etruskischen Alphabete unbekannt ist, muss also im lateinischen Alpha- bete jedenfalls unmittelbar aus dem westgriechischen Alphabete aufgenommen worden sein. Hierüber weiter unten im Anfang des letzten Kapitels.

4.

Die Schwierigkeiten, die der Ableitung des lateinischen Alphabets aus dem etruskischen im Wege stehen, sind hiermit erschöpft. Sie lassen sich durch die Annahme beseitigen, dass die Römer die Zeichen BDX, ev. auch O, sekundär unmittelbar von den Griechen erworben haben. Einen neuen Beweis für den etruskischen Ursprung des Hauptbestandteils des latei- nischen Alphabets habe ich unten durch den Nachweis beizubringen versucht, dass die latei- nischen Buchstabennamen eigentlich etruskisch sind. Wer zur Annahme geneigt sein wird, die Römer hätten die etruskischen Buchstabennamen erst in einer späteren Periode ihrer Schriftentwieklung angenommen, eine Annahme die an sich schwächer ist als die meinige, wird dabei doch zugeben müssen, dass die gemeinsamen Buchstabennamen von neuem bezeugen, wie eng die frührómische Kultur mit der etruskischen verwachsen war.

Tom. XLIX.

Die etruskischen Buchstabennamen.

1. Über silbenbildende Dauerlaute im Etruskischen.,

Was demjenigen, der sich mit den etruskischen Schriftdenkmälern beschäftigt, sofort in die Augen springt, ist die oft beinahe zungenbrecherische , Konsonanten*-háufung. So werden z. B. die griechischen Namen ?44és«rógoc, "Adoworos, Areiavr« den mythologischen Darstel- lungen etruskischer Kunstwerke in der Form elysntre, atrste, atlnta beigeschrieben. Minerva heisst etruskisch menerva, menrva oder sogar mnrva (Gerhard, Etr. Spiegel I 68). vestrenial Fabr. 2337 (Tarquinii) ist das etruskische weibliche Gegenstück zu lat. Vestergennius CIL VI 28627. flenal CIE 333 wird auch felznal 2516 felsnal 312 geschrieben und ist mit lat. Felsinius CIL VI17886 X 3887 zusammenzustellen. versa CIE 1699 ptrsa 1093 veratrsa 1570 stehen neben verusa, petrusa, veratrusa (Schulze, Eig. 141 Anm. 1) psen? CIE 8449 stellt lat. Pescennius, Pescinius oder Pescnius (Schulze, Eig. 80) dar. Unter den von Pauli, Etr. Forsch. u. Stud. III p. Sf. verzeichneten Zahlwórtern bemerkt man $ealyls-c (nach Danielssons Lesung, Glotta 1913 p. 181 Anm. 3) nr. 6, zaÿrms 24 neben za9rwms 21 zasrmıs 92 zadrumas 23, eslz 25 neben esals 17, r?z 26. Die Bronzeleber von Piacenza zeigt Formen wie fuflnsl, womit manirnsl CIE 447 (nach Herbigs Lesung, Glotta 1913 p. 173 Anm. 5) zu vergleichen ist.

Es ist kein Wunder, dass man solehe Monstra früh als eine verkürzte Schreibweise ge- deutet hat. So findet schon Niebuhr (RG I? 153) den Gebrauch der Vokalunterdrückung, welcher die aramäischen Schriftsysteme kennzeichnet, in der etruskischen Schrift wieder. Auch K. O. Müller spricht mit Deeckes Zustimmung! von der Freiheit, die die Etrusker sich bis- weilen, nur für die Schrift, genommen zu haben scheinen, kurze Vokale wegzulassen. Enrico Coechias? stellt, ähnlich wie Lattes und Ernout?, die etruskischen Vokalsynkopierungen als tachygraphische Schreibungen hin. Da grosse Wahrscheinlichkeit vorhanden ist, dass die Etrusker aus dem Gebiete des ägäischen Meeres nach Italien eingewandert sind, hat die An- nahme etwas Lockendes, die Etrusker hátten einst eine Silbenschrift im Geiste des kyprischen besessen und nach der Übernahme des griechischen Alphabets sich die Gewohnheit, einen

! Müller-Deecke I 52 und dazu die Anm. 134 von Deecke.

* Introduzione storica allo studio della letteratura latina (Bari 1915) 285—302.

> Vgl. Sommer, Handb. der lat. Laut- und Formenlehre? 8 86 Anm. 2; Herbig, Indg. Anz. 33 p. 20 Anm. N:o 2.

16 M. HAMMARSTRÓM.

Konsonanten mit nachfolgendem Vokal durch ein einziges Zeichen wiederzugeben, bewahrt. Wie einfach liessen sich nicht die zusammengedrängten etruskischen Schreibungen verstehen, wenn in elysntre, das auch in der etruskischen Schrift elaysantre neben sich hat, | für la und s für sa verwendet wäre; oder in pulluke (HoAvdsvzns) | für lu und t für te; wenn allnta, etruskisch auch atlenta, at(a)l(e)nta, mnrva m(e)n(e)rva zu lesen wäre. Steht nicht in flzual f für fe, da daneben felznal felznei geschrieben wird!

Sogar wenn es richtig wäre, dass die etruskische Schrift derartige Verkürzungen zuge- lassen hätte, würde gegen deren Zusammenhang mit irgendwelchem ägäischen Silbenschriftsy- steme die Tatsache, dass solche, wenigstens auf den ersten Blick unaussprechbare Buchstaben- häufungen, in den archaischen Inschriften zu fehlen scheinen, auf das entschiedenste sprechen. Freilich behauptet Cortsen (p. 21), dass beim Vergleich älterer und jüngerer Inschriften bei- derseits dieselbe Neigung zur Auslassung der Vokale auftrete, aber er legt keine Belege vor, und ich kann seiner Meinung nicht zustimmen. Die alten Inschriften, welche Qoppa enthalten (oben p. 2), zeigen keine solche Neigung. ‚Ich führe als Beispiel die sehr alte Vaseninschrift aus Caere Fabr. 2404 nach Torps von Lattes berichtigter Lesung an: minicedumamimasduram- hisiaidipurenaiedeeraisiepanaminedunastavhelequ. Dasselbe gilt von den alten Inschriften aus Narce CIE 8411 ff. und von der Inschrift eines alten Thonsarkophages aus Caere, jetzt in British Museum (Murray, Terracotta-Sarcophagi pl. 9), der auf ea. 500 v. Chr. datiert wird !. Die letztgenannte Inschrift lautet: mivelaves nas mevepetursikipa YJamiavelaimatinaiunada. In folgenden z. T. recht umfangreichen archaischen Inschriften findet sich keine Spur abson- derlicher Buchstabenháufung: die Stele des avles eluskes aus Vetulonia; die älteren Inschriften aus Faesulae und Volaterrae; die Inschriften von Novilara und diejenige von S. Giuliano bei Barbarano Hermes 43 (1908) 32; CIE 1136 a. 1546. 3234 (Clusium); Weege a. a. O. nr. 48; Fabr. 26144 (or. inc.) 2261 (Vulei) T. S. 391 (Caere) u.a. Die zahlreichen älteren Inschriften aus Volsinii veteres sind frei von stark synkopierten Formen?. Aber in den jüngeren Inschrif- ten der Sepulera Goliniana, welche ins 4. Jh. gesetzt werden, wird die Schreibweise plötzlich verändert: aklyis muifu CIE 5086 runylvis papnas 5087 eprónec und bald nachher clevsinsl cilaynve 5098 presnde 5102 cnzus 5103. Kaum über das 4. Jh. hinauf führen uns die In- schriften der Sarkophage von ' Tarquinii, Vulei, Viterbo, Toscanella u. s. w., die ähnliche verunstaltete Formen aufzeiven?. Höchstens bis um die Wende des 5.—4. Jhs. führen die Inschriften der Grabgemálde^ und kaum hóher die Spiegelinschriften. Die Gemmen des 6. und 5. Jhs. kennen keine absonderlich synkopierten. Formen. Viel mehr begegnet z. B. Furtwängler XVI 91 atalanta (vgl. oben p. 15); die Gemme gehört dem s. g. Übergangsstil (Zeit der Perserkriege) an. Ich glaube demnach im Reehte zu sein, wenn ich den Anfang

' Vgl. die Inschrift der Goldfibel von Clusium Fabr. 806.

* Die einzige Ausnahme mi larisal sya8rn[ies] (s. sya8rn[as]) CIE 5016 ist unsicher.

* Die Sarkophag-Inschriften von Toscanella (Herbig-Torp 46 —57) reichen nach dem Urteil der Heraus- geber z. T. bis ins 5. Jh. zurück. Die einzige stark synkopierte Inschrift ramda nuiylmei nr. 48 (denn clenl nr. 55 ist unsicher) gehórt indes mit nr. 52 und 57 zu den jüngsten dieser Inschriften, wie ein Vergleich der Buchstabenformen (hauptsächlich # und n) lehrt.

+ Tomba Francois in Vulei (vgl. Arch. Jahrb. VII (1897) 65) mit Formen wie maestrna n. ühnl.

Tom. XLIX.

ee

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabets. 17

der schwerfälligen Buchstabenhäufungen in die zweite Hälfte des 5. Jhs. setze!. Das, soweit mir bekannt ist, einzige Schriftdenkmal, das dieser Ansetzung widerspricht, ist die Bleiplatten- Inschrift von Magliano, die von G. Körte? dem 6. Jh. zugewiesen worden ist. Aber eben die Schreibweise ist mir ein Anzeichen, dass Körte ihr Alter überschätzt hat, und in der Tat hält Lattes, wie ich aus Dänielsson, Zu den lyd. Inschr. 35 Anm. 2 ersehe, sie für wesentlich jünger und etwa dem 5. Jh. angehórig. Man beachte auch, dass die Magliano-Inschrift 8 — f kennt und den Guttural durchweg mit C wiedergibt.

Es scheint mir, dass alle schon angeführten Formen, wozu noch Namen wie aremsne:, capri, carpnii, lauymsnei, scalrnial, seprsnei, suplni, tarynte, Yusntia, uclnial, ucrsa, viplnei hinzugefügt seien, nur eine Erklärung gestatten. Mit wenigen, unten zu besprechenden Aus- nahmen gibt es keine vokalarmen, verzerrten Formen, die nicht ein I, m, m, r [f oder s (unten p. 22)] enthielten. Offenbar sind diese Laute in solchen Fällen silbenbildende Sonanten? und scheinen in dieser Funktion im Etruskischen ausserordentlich beliebt gewesen zu sein. Ob der neue Schriftgebrauch, welcher am Ausgang des 5. Jhs. !, m, m, r auf gleiche Stufe mit den Vokalen stellt, durch eine vorhergehende Veränderung in der Aussprache hervorge- rufen ist, oder ob er nur eine auf Grund nicht verächtlicher Beobachtung der eigenen Sprache durchgeführte orthographische Neuerung darstellt, muss hier dahin gestellt bleiben. Waren die silbenbildenden Dauerlaute schon bei der Übernahme des Alphabets im Etruskischen vor- handen, wussten die Etrusker nicht sogleich, wie sie mit ihnen verfahren sollten, sondern nach der griechischen Regel, die in jeder Silbe wenigstens einen Vokal («, s, «, o oder v) werlangte, fügten sie ihnen immer einen der genannten Vokale bei. Die Entwicklung zielte dann nach einer einfacheren und mehr phonetischen Schrift, aber Reste der älteren nicht adäquaten Orthographie erhielten sich vielleicht neben der jüngeren phonetischen (vgl. unten p. 20). Ohne auf die Frage nach ihrer Ursprünglichkeit weiter einzugehen, möchte ich die sonantischen Liquidae und Nasale (und Spiranten) des Etruskischen für älter als das 5. Jh. ansehen, weil sie sich in den lateinischen Eigennamen etruskischen Ursprungs, die wohl doch zum grössten Teile in ältere Zeit als das 5. Jh. hinaufgehen, wiederspiegeln. Als die Römer die etruskischen Wörter hörten, konnten sie ihre silbenbildenden Dauerlaute nicht als solche auffassen und aussprechen, sondern sie machten sie zu Konsonanten mit beigefügtem Vokallaut. Weil eigentlich kein Vokal passte, ist die Vokalisation dabei so bunt geworden. Mit etr. aprle sind zu vergleichen die lateinischen Namen Abortennia, Aburtennius, Apertius, Aburtidius, Abruteius (Schulze, Eig. 109 f.) Die eiruskische Silbe prt kann, wie Schulze a. a. O. hervor- hebt, gewiss ebenso gut durch brut wie durch burt reflektiert werden. Identisch mit Agernaus,

! In diese Zeit könnte auch die obenerwühnte Inschrift CIE 5016 (Volsinii vet.) gehören, wenn sie richtig emendiert ist.

? Róm. Mitteil, 20 (1905) 369.

3 Vgl. Skutsch, RE VI sp. 788; Herbig Glotta 2 (1910) 99. — Bisweilen scheint n auch einen Nasal- vokal zu bezeichnen. Man beachte Schreibungen wie aran9ia CIE 4944. 4949 = aratia 1154 = arndia ölters; falisk. aruto CIE 8388. 8392 = aronto 8387 = lat. Arr-un-tis = etr. arn9, auch ara Fabr. 2305 ara9-al CIE 2170; Sanyvil = 9ayvil CIE 5117 = Inyvil-us Fabr. P. S. 391; das Demonstrativ en scheint mit ca identisch. Vgl. Herbig, Kleinas.-etr. Namengleichungen $ 21.

N:o 2. 3

18 M. HAMMARSTRÖM.

nur bei der Latinisierung von etr. acrn?$ etwas abweichend behandelt, ist vermutlich Agrintus (Schulze, Eig. 115). Das Nomen des Vestricius Spurinna Prosopogr. III 409 ist natürlich nicht verschieden von Vestergius etr. vestreial Eig. 954. Ähnlich- verhalten sich

Achillentus — Aclenius — aclne Eig. 111 Caturnius — Cadrinnius 134

Capertius — Caprutius — caprii 145 Matrinius — Maternius 192.

Ogulnius — Oglinia — uelnial 150 Petrinianus — Pederni — petrni 209 Saprinius — Sabernius 223

Tatilniae — Titlenia — ln? 244 Volturcius — Vultricius 260. Vgl. noch lacus Trasumennus oder Tarsumennus 572 Cortona — Koovove (Ack.) in. Bruttien.

Derselben Art muss auch der Wechsel Tuscus < *Turscus (umbr. tursko; vgl. griech. Tvgo- mvoc) — É-trüscus sein, wenngleich die verschiedenen Vokalquantitäten in der Stammsilbe Schwierigkeit machen !.

Die oben dargelegte Tatsache, dass die für das Etruskische so charakteristischen Formen, die silbenbildendes I, m, n, r [f, s] enthalten, nicht von Anfang an da sind, sondern erst vor unseren Augen entstehen?, stützt scheinbar die Theorie, welche die verzerrten. Formen aus einer „Synkope von Binnensilben durch die Wirkung eines auf der ersten Silbe stehenden exspiratorischen Akzents*? erklärt. Es entbehrt in der Tat nicht der Wahrscheinlichkeit. dass die Etrusker einen Intensitätsakzent auf der Anfangssilbe der Wörter besassen, und dass die gleiche Akzentuierung im vorlitterarischen Latein auf einen starken Einfluss der etruskischen Aussprache zurückgeführt werden kann. Zweifellos hat dann der exspiratorische Akzent der Anfangssilbe im Etruskischen, wie im Lateinischen, oft Synkope zur Folge gehabt. Die Akzent- theorie allein versagt aber, wo die Synkopierung in der Anfangssilbe der Wórter, deren starker Akzent eben die Synkope im Innern des Wortes verursachen soll, eintritt. Skutsch sagt hier- über:5 „In einem merkwürdigen Gegensatz zur Regel stehen Formen wie plun?ce (?) Polyneikes Fa. 2168 (Deecke S. 172 nr. 134), mliduns Metitwv(?) Fa. 2033, mnele Menelaos Fa. III 311,

! Vgl. Kretschmer in Gercke-Norden, Einl. 1? 557. — Von lat. pulmo „Lunge“ sagt Walde (Lat. Etym. Wörterb.? 623): ,Entlehnung aus gr. zie)ucov ist so lange problematisch, als nicht die *plamo zu pulmo umgestaltende Volksetymologie klargelegt ist.“ Wir hätten hier denselben Wechsel wie in T'u(r)scus- Etruscus. Liegt mithin etruskische Vermittlung vor? Das Wort hätte sich durch die etruskischen Haruspices besonders leicht verpflanzen kónnen.

? Vgl. z. B. atalanta — atlenta — atlnta.

3 Skutsch RE VI sp. 787. Vgl ders, Der lateinische Akzent, Glotta 4 (1912) 187—200, Dieselbe Erklä- rung hatte bereits K. O. Müller aufgebracht. Müller-Deecke I 52 f.

* Vgl Herbig, Indg. Anz. 33 p. 21 f.

5 RE VI sp. 788.

''om. XLIX.

Beiträge zur Geschichte des etruskischen, lateinischen und griechischen Alphabels. 19

tlamunus Tslauwvios Fa. 2162, von denen wenigstens die letzte kaum einen Zweifel zulässt, aber in ihrer Lautform eine der griechischen entsprechende Akzentstelle vorauszusetzen scheint.“ Falls wirklich der eriechische Akzent für die Richtung, welche die Synkope